Stinky

Nej, nu är jag trött på att vara hängig, ledsen förvirrad, ensam och känna mig som en total idiot. Oragnasik kemi är inget för mig, imorgon ska jag träffa studievädledaren, berätta för henne att jag inte står ut med kursen mer. Därefter ska jag överväga om det blir flytt hem till Småland, eller om jag ska försöka att jobba lite i Lund. Mycket att fundera över.

Så, den här dagen har varit ganska trevlig, måste jag säga. Hade föreläsning 8-10, därefter gick jag och Ola till Malmborgs för att handla mat. Kocken i lilla familjen fick styra över inköpen och jag hostade upp pengar. Vi tog bussen hem, för Ola hade glömt sin jacka hemma och hade fått skoskav. När vi tagit oss till lägenheten så gick jag ut med soporna och Ola diskade + lagade mat. Bra deal tycker jag. Blev bulgursallad med kidneybönor, avokado, tomat, sallad m.m. HIMMELSKT! 

Japp, första kursen kan prickas av. Nu gäller organisk kemi och att klara sista uppgifterna i "neuropsykiatri och kriminalitet". Lätt som en plätt, eller?

humöret fixades med en runda på stan. Bidraget har ju kommit så det gäller att sätta sprätt på de små slantarna som fanns kvar från förra månaden. Det inhandlades ett nytt tv-spel, med gamla Sonic-klassiker. Kommer att spela sönder tummarna under mina lediga eftermiddagar. Köpte också en svart bikiniöverdel, nu kan sommarvärmen komma när helst den behagar. 

Idag är jag ledig. Jag har hunnit med att städa, diska, laga mat, betala räkningar och vanka av och an. Jag gillar inte lediga dagar, det blir drygt och långtråkigt. Det är sådana dagar som jag önskar att jag aldrig hade flyttat från Småland. Jag vill umgås med alla som jag tycker om och spana på människor över en kaffe på ett fik. Här nere i Lund så känns allt så fruktansvärt tråkigt och BLÅSIGT. Jag blir tokig på allt detta blåsande. Trots vårväder och sol så fryser jag som tusan så fort jag sticker min nos utanför dörren. Usch och tvi.

Det blev inte mycket pluggande, fy på mig. Skrev visserligen några meningar till min internetkurs. Hoppas att de övriga i gruppen blir nöjda. Ska se om jag inte kan bättra på det hela imorgon. Högskoleprovet fick vänta lite. Har skola först i övermorgon så jag kan plugga på fram tills dess. Det blev NCIS och House istället, mycket nöjd över det valet. 

Så, man hinner knappt andas ut innan man dyker ner i nästa projekt. Ikväll måste jag skriva en liten text till distanskursen. Det har ju tråkigt nog hamnat lite i skymundan, men nu måste jag ordna upp det. Bums! Efter det så borde jag sätta mig och försöka banka in lite vettigt till högskoleprovet, men hjärnan känns ohyggligt seg idag! Helst så hade jag velat mysa ner mig i soffan och sett på en bra film. Tror att det är Navy CIS ikväll, så jag ska nog knäppa på tv:n lagom tills dess. 

Eller, nästan. Nu har jag skrivit den i varje fall. Kändes ganska okej, så jag hoppas att jag har fixat den. Gick det åt pipan så kan jag göra omtenta om två veckor. Ingen mening att hetsa upp sig om man råkar missa en tenta, kommer kanske från fel trut. Jag här väl ganska duktig på att vara överdramatisk om något går lite kansigt.

Jag inser att jag inte har varit så social som jag borde vara. Ola fick bittert erfara det under helgen. Allt jag har gjort är att plugga, plugga, plugga. Tenta imorgon och jag känner fortfarande att det finns så mycket som jag måste lära mig. Jag fattar inte hur all kunskap ska få plats i huvudet, men på något vis måste det in, in, in, in.

Så, nu är jag fit for fight, efter att ha diskat, handlat, pluggat, duschat och varit på fotopromenad. Har knäppt av massa fågelbilder och några av dem blev riktigt bra. Ska därför bjuda på dessa längre ner i inlägget. Ska snart ner och möta pojkvännen på stan. Överväger att ta med min kamera, men batterierna håller på att dö, så den får nog hamna på laddning istället. Har blivit ofantligt fotosugen, nu när solen skiner. Ska nog köpa ett nytt objektiv när ekonomin börjar bli stadig. Sedan blir det till att ligga i buskarna och fota småfåglar hela dagarna. Jag har nämligen hakat upp mig på fågelfoton. Lovely!




Nu ska jag tillbaka till duktigheten. Tjo!

Ja, då ska man stiga upp, äta frukost och börja brottas med dagens göromål. Idag ska det pluggas, det blir både transkriptionen och högskoleprovet. Har jag en stund över så ska jag in och skriva lite på min distanskurs. Jag hoppas nämligen att det är varmt nog att sitta ute och studera lite. Jag saknar värme och sol. Samtidigt så hoppas jag på en riktigt svensk sommar, med regn, snålblåst och moln. Hunden kommer inte att fixa värme och stekande sol med sitt dåliga hjärta. Så jag hoppas på kyla för hans skull, vill inte riktigt se honom må dåligt. Får ta och unna mig en resa till varmare klimat i slutet av sommaren istället. 

Idag hade jag en uppgift: Jag skulle köpa ett nytt kollegieblock. Tror ni att jag gjorde det? Nej, fail på mig!

Okej, jag har insett en sak idag. Min utbildning är så JÄVLA tråkig. Om jag sedan skulle bli klar med den, ja då kommer mitt jobb att bli ÄNNU tråkigare. Jag ska alltså sitta och spotta fram urtrista vetenskapliga rapporter, som ska skrivas på det urfåniga akademiska skrivsätt som vi lärt oss idag. Störtlöjligt. Om jag någon dag blir en tråkig professor som kräker fram massa vetenskapliga artiklar så blir jag rädd. Seriöst! Det finns inget värre än alla dessa snubbar och damer som ska vara fina i kanten och skriva så himla korrekt och invecklat. För mig är det skittöntigt. Inte i den bemärkelsen att deras jobb i sig är fånigt, men jag tycker att det är jättetöntigt att anse sig vara lite bättre än alla andra.  Usch och fy! Jag villvillvillvillvill inte plugga mitt program mer. Det är inte alls intressant, inte för mig, och därför så lär jag mig inte. Jag kan lite till tentorna, men sedan flyter allt iväg. Det mesta är bara tråkigt.

tjoho! Snart ska jag sticka iväg till skolan. Var lite kämpigt att stiga upp idag. Har drömt lite oroligt hela natten. Tror att hela stden invaderades av zombiealiens och jag skulle hitta något hus. Men, mitt minne kanske sviker mig nu. Jobbigt och mycket spring var det i varje fall. Mycket frustrerande när man blir tröttare av att sova än att vara vaken. 

Tack vare min superkarl så har all disk röjts undan. Så nu kan jag pusta ut och njuta i lägenheten igen. Jag AVSKYR när det är massa stök, olyckligtvis så är jag duktig på stök. Måste verkligen skärpa mig. Fast å andra sidan så står jag ut med stök om jag har haft roligt när jag skräpade ner. Jag menar, hellre att jag får besök av alla underbara människor och att det blir lite oordning. 

Alltså, jag måste faktiskt propagera för lite åsikter igen! Självdistans! Varför, varför, varför saknar alla människor självdistans idag? Att alla ska ta saker på sådant blodigt allvar, nästan sprängas av präktighet, i alla lägen. Varför inte bara rycka lite på axlarna och inse att man själv inte är så himla klämmigt jättebra på allt. Jag tycker visst att man ska vara seriös och stolt över sig själv. Men det finns gränser. Ibland vill jag att folk ska slappna av lite, bjuda på sig själva. En del tar ju i så att de nästan spricker. När glada fjortonåringar ska ge mig tips på hur man klarar sig i livet, hur man fixar olika situationer och kräker ur sig politiskt korrekta åsikter i en rasande fart så höjer jag på ögonbrynen. Visst, man kan vara mogen och ha massa politiskt korrekta åsikter i den åldern. Men man behöver inte alltid, i varje läge, yppa dessa. Speciellt inte när man hänger ut sina vänner och pratar så mycket skit så att tungan trillar av, det rimmar illa med att vara politiskt korrekt och världsvan. Tjo,självinsikt! Var lite ironisk om er själva, istället för att vara så nykläckt pretto när det passar!

Imorgon så måste jag städa undan det sista från helgens bravader. Det har varit lugnt, men ändå har det blivit massa stök. Jag förstår ingenting. Kanske var det för att Micke spillde ut massor av saltapinnar på golvet, vilka mosades under någons klumpiga fot? Kanske var det för att vi hade massor av ballongdjur som gick sönder? Eller kanske var det bara för att vi var allt för många människor i min lilla lägenhet. Men trevligt var det. Lugnt, städat och trevligt. Jag gillar det.

Så, man kan inte gå och hänga läpp hela kvällen. Humöret fixades genom lite pyssel med mig själv, lite grejande med foton och lite bra program på tv:n. Jag håller på att ladda som tusan till när nästa bidrag kommer. Då ska jag åka och handla tyg. Kommer att bli himla roligt, jag längtar efter att få klippa och sy! Så mycket tankar som jag vill förverkliga. 

Det är något underligt med Söndagar. Jag har aldrig gillat dem riktigt. Jag känner mig minst och mest ensam i hela världen. Skulle egentligen ha varit på cirkusträningen nu, men jag kände att min förkylning fick hindra mig från att åka dit idag. Jag kan inte springa omkring där, snorandes och hostandes. Nej, får vila upp mig till nästa vecka. Banne mig. 

Fortfarande en smula förkyld. Fast det känns som om det håller på att släppa nu, är inte längre helt tjock i huvudet. Förhoppningsvis så kommer en uppfriskade dusch och lite kvalitetstid med mig själv att fixa biffen. Ska vara extra brudig och använda budyscrub, balsam och massa andra lyxprodukter. 

Ja, det blev varken melon eller apelsin när jag var och handlade. Var hysteriskt sugen på vattenmelon, så jag kunde inte riktigt förlika mig med tanken på att ta honungsmelon istället. Min lilla lokala icashop hade tydligen inte vattenmelon. Apelsinerna valdes bort av två anledningar:

Idag har jag överlevt ytterligare en lab. Snart r första kursen slut. Det är en tenta kvar, sedan är det snippsnappsnut. Förhoppningsvis så kommer den sista tentan att gå bra, så att jag slipper ha den drällandes efter mig. Snart ska klassen delas upp och vi ska börja på våra respektive program. De flesta ska läsa ekologi, för de är biologer. Vi molekylärbiologer ska plugga kemi i alla möjliga former. Var ganska chockartat när jag insåg att det bara är 6 från vår klass som läser molekylärbiologi. Lyckligtvis så verkade två av dem vara ganska reko. Förhoppningsvis så kommer jag och Ola att umgås med dem, så att vi vidgar våra vyer lite.

Jag har nog åkt på tidernas värsta förkylning. Det både snörvlas, hostas och frustas. Det känns som om huvudet är sprängfyllt med snor. Eftersom mina förkylningar alltid sätter sig i halsen också så har jag hostat sönder insidan av dito. Mandlarna har svullnat upp i vanlig ordning och jag känner mig ganska sliten. Men! Nu är det snart lab, så det är bara att rycka upp sig.

Dagens, nej veckans, låt är "China" av Tori Amos. Jag blir liten, blödig och känslosam av den. Hennes röst är så underbar. Jag är ju lite av en musikalgalning, så den här låten tilltalar mig oerhört mycket. Jag tycker nämligen att det finns en liten musikalkänsla över den. Den påminner lite om vissa av Myrra Malmbergs sånger. En annan fantastisk sångerska. 

Nej, idag pallar jag inte alla dessa översminkade  brunkrämsbrudar som dyker upp på startsidorna för alla dessa bloggställen. Jag orkar inte med alla dessa bitchiga jag-vet-bäst-attityder. Jag orkar inte med folks dumdryga kommentarer till saker. Jag orkar inte vara trevlig, engagerad eller glad. Jag orkar bara sitta vid mi dator, dricka ett glas vin, lyssna på Tori Amos China och försöka ignorera min lust att gråta. Det är alltid värre att gråta när man är själv. Om en timme så kommer Ola hem. Då ska jag storlipa och tvinga honom att hålla om mig. Jag är arg och ledsen. Arg för att min älskade hund föddes med ett dåligt hjärta. Ledsen för att jag vet att jag inte kommer att hinna spendera nog med tid med honom. Det är så galet. Att han inte alltid kommer att vara där. Jag fixar inte när djur far illa eller att djur dör. Allra minst mina egna. Nu ska jag sitta här och snörvla framför datorn en stund till. Surfa runt på hundra olika sidor för att tänka på annat. Inatt ska jag somna i Olas famn, dränkt i tårar. 

Idag är det en NEJ!!!-dag. Inget går bra. Just nu sitter jag och är ynklig. Jag längtar efter att Ola ska komma hem. Mamma och pappa har ringt. Veterinären har hittat ett hjärtfel hos vår hund. Han kommer kanske inte klara sig i ett år till. Jag vill gråta. Ola kom hem, för helvete.

Oj, det känns tungt att bli vuxen. Jag sitter här bland ansökningspapper och svär över att jag inte ordnat det här tidigare. Jag vill inte vara stor längre, jag ska genast dra på mig mina kläder som jag köpt från barnavdelningen, dra på mig ett par gummistövlar och ställa mig ute i snålblåsten och tjura. Hade jag bott hemma så hade jag rymt hemifrån, men det blir ingen effekt när man bor ensam. 

Nu har tröttheten kommit tillbaka. jisses! Jag som hade hoppats på att få vara pigg och alert denna veckan. Jag antar att transkription och proteinsyntes är lite uttröttande. Dagens stora glädje var att Ola är frisk nog för att vi skulle våga pussas. Jag är infektionskänslig så att det smäller om det, så jag håller mig gärna borta från en smittohärd som en halvsjuk pojkvän. 

Ja, lite kultur hann vi med under helgen. Visade upp kyrkan för mina besökare. Den är ganska magnifik, även en agnostiker som jag blir lite andlig av att beträda religiösa byggnader.

Jag läste igenom ett inlägg som jag skrev igår. Mycket känsloladdat och mycket svårtytt. Detta berodde dels på att jag ska måla in mig med liknelser och vara märkvärdig, men också för att jag bytt plats på bokstäver, stavat fel och struntat i lite ändelser.

Ola kan få mig att inse saker om mig själv. Sådant som jag absolut inte skulel ha upptäckt själv. För ett tag sedan blev vi arga på varandra, vilket händer i en relation. Under grälet så sa han åt mig att jag stänger in mig och inte släpper in honom. Jag viftade bort det och tyckte att han var ute och cyklade. För någon dag sedan så började jag att fundera på det. Han har en poäng, jag är ganska bra på att skärma av delar av mig. Jag låter folk komma nära, emn itne för nära. För jag skäms när jag blir sårad eller arg. Ofta vill jag inte visa när någon gjort mig ledsen, för jag är rädd för att mina känslor ska vara besvärliga för andra. Mina känslor laddar sedan ur sig i andra situationer. Det har ofta varit så när jag och Ola är arga på varadnra. Grälet börjar med något helt obetydligt, mest för att jag känner mig grälsjuk. Fast någonstans under bråkandet så kommer det fram känslor och saker som jag itne riktigt kan styra. Det brukr sluta med att jag snyftar och något underliggande kommer fram. Så Ola har rätt, jag släpper inte in honom. Inte direkt. Han får lirka fram saker. Men, eftersom han är den första person som fått mig att förstå saker om mig själv, så är jag skyldig honom att börja arbeta med dessa svårigheter. För han är för bra för att jag ska riskera våra relation genom att vägra att ändra på mig. Jag har stått ivägen för mig själv länge nog, nu ska jag arbeta med mina käsnlo, mina krav och det kommer att gynna både mig och min relation.

ÅH! Det är så underbart att ha vänner. Jag är så glad att Petra och Moppa kom till mig i helgen. Det har varit så himla roligt, ett perfekt sätt att vila upp sig. Trots att v har varit uppe sent, hittat på massor av saker och inte alls vilat så känner jag helt återtälld. Jag är lugn och utvilad. Det känns härligt att ha fått umgås med människor som jag gillar i min nya hemstad. Trots att det är jättekul att åka hem och träffa alla så är det nyttigt att umgås med dem här. Det gör att jag längtar hem lite mindre, för då får jag positiva saker som jag förknippar med Lund.

Efter att Moppa och Petra åkt hem idag så åkte jag hem och bytte strumpor och skor. Därefter blev det cirkusträning. Jag funderade på att strunta i att åka dit, för jag var ganska trött (regnet suger musten ur mig, hur utvilad jag än är). Dock så bestämde jag mig för att ta mig dit, jag visste att jag skulle ha ångrat mig annars. Nu i efterhand så är jag glad att jag bestämde mig för att åka dit. Åh, jag blir så glad av att träna. Idag gick det jättebra. Det är så KUL! Jag känner mig inte jätteduktig, men det gör inget. Förr så har jag känt att jag måste vara duktig hela tiden, men när jag är på cirkusträningen så gör det inget om jag gör fel. Det är skönt att släppa lite på sina krav. Jag vet att jag fortfarande har svårt att vara nöjd med mina prestationer i de flesta andra avseenden, det är något som jag vill arbeta bort. Att vara på cirkusträningen ger mig ett steg i rätt riktning. Men, jag måste våga utöva detta i mitt vanliga liv också. Fast, hey! jag har tagit ett steg i rätt riktning. Håll tummarna för att jag ska våga ta steget och bli mer självsäker i allt jag gör.

Nu blir det snart nattinatt

Nu är jag hemma i Småland, ska tillbaka i ottan imogon. Behövde hem och ladda batterierna lite. Tydligen så behövde även pojkvakern ladda sina batterier, han har fått en släng med feber. Tror nog att han är lite utsliten efter en lång tids flängande. Ibland är vi lite för lika, bägge har tusen projekt samtidigt. Vi vill göra vårt bästa och har trimmat upp förväntningarna på oss själva. Små arbetsmyror, som ibland tar på oss mer än vad vi reder ut. Så,  ibland säger kroppen ifrån och man blir sjuk. Jag hoppas innerligt att han tänker vila lite. Ännu mer så hoppas jag att han låter mig pyssla om honom. Mysfaktor 1000!

Okej, nu har jag slutat att vara megabitter (finns fortfarande en tillstymmelse av bitterhet kvar). Fick nämligen en glad överraskning då jag gick ut för att hämta in posten. Min bok som jag beställde hade kommit. Jag tror att den uralstrades ur brevlådan, precis som all min post. Det är nämligen så att jag aldrig sett en postbil här ute sedan jag flyttade hit. Jag borde ha sett eller hört den, eftersom jag ofta varit hemma då posten har anlänt. Så antingen så har de osynliga postbilar här nere i Skåne eller så växer breven i brevlådan. Mycket märkligt, men himla fiffigt.

Hej, idag är jag bitter.
Jag är bitter över att jag börjat en utbildning som jag inte reder ut och inte är intressant
Jag är bitter över att jag SÖG på min tenta.
Jag är bitter för att jag flyttat
Jag är bitter över att jag inte längre kan elda med mina kompisar i Weak
Jag är bitter över att det inte finns cirkusskola i Småland.
Jag är bitter över att jag inte får showa längre
Jag är bitter för att eldarna i Skåne inte erbjuder koreografi och shower

Jag är så JÄVLA bitter

Usch, jag kan inte koncentrera mig idag. I huvudet snurrar massor av tankar, tråkigt nog så handlar inga av dem om cellens struktur. Jag har försökt att klämma in massa information i skallen, men mitt medvetande sorterar bort allt viktigt. Istället ploppar massa idéer upp i huvudet och jag får lust att göra de mest underliga saker. Sällan har jag väl varit sugen på att betala räkningar i förtid, fylla i lappar om medlemskort, läsa dåliga deckare eller gå ut och glo i kylan. För ögonblicket så överväger jag att gå och handla, jag vet inte vad det är som jag ska köpa så det försvårar uppdraget något. 

Åh, snart sk allt roligt börja. Jag ska bara kämpa mig igenom två dagar, sedan så kommer allt bli tipptopp! Jag ska ha tenta på onsdag, käääämpigt! Måste plugga hela kvällen idag och hela dagen imorgon. Jag ser inte fram emot det, men det finns inte många alternativ, haha.