Stinky

Jag snubblade nyss över en debatt mellan de som tycker att tidelag är förbannat äckligt och de som inte alls ser något fel i att ha sex med ett djur. Det enda jag kan säga är USCH(!!!).

Okej, hur tänker folk egentligen? Hur kan man motivera och moralisera sex med djur? Hur kan man få för sig att använda ett så urtöntigt, urblåst och dumt argument som "men om de inte tar skada av det, vad är det då för fel?".
URSÄKTA?! Jag kanske är lite trög, men påstod dessa urblåsta idioter att djuren inte tar skada? Att det inte är en kränkning, ett sätt att gå emot deras natur, ett utnyttjande och en lek med sin makt?

Ett djur kommer aldrig att kunna förstå lika mycket som en människa, precis som ett litet barn eller för den delen en utvecklingsstörd inte kommer att förstå lika mycket som en normalbegåvad vuxen, av den enkla anledningen att de inte har samma förutsättningar att göra det. Ett djur är ett djur, dess intelligensnivå ligger på ett djurs nivå, ett barn är ett barn med förståelse som ett barn. Att deras nivåer inte når upp till de vuxnas ger ju inte en myndig mäniska rätten att utnuyttja dem för sin egna njutnings skull. Trots att djuret inte förstår vad det är som sker och att matte/husse får sexuell njutning av djurets beteende så är det fortfarande helt fruktansvärt, det är ett maktspel, en sexuellkränkning och en psykning utan dess like.

Hur fan kan lagen påstå att man får ha sex med djur, så länge de inte kommer till skada. Hur kan de inte komma till skada? Och hur ska en domare kunna få ett djur att berätta hur den upplevde en akt. Att utnyttja förståndshandikappade är ju inte rätt, de förstår ju inte vad som händer. Vad fan är skillnaden då? Jag säger inte att en förståndshandikappad och ett djur är samma sak, bara att övergreppet är detsamma.

Jag är så jävla upprörd!

HALLELUJA!
Idag hade jag min sista kemiföreläsning, i kemikursen kvarstår nu bara en hemtenta och en lab. Om en vecka ska den sista laborationen göras och den 22 får vi frågorna till hemtentan. Tills dess är det slappande och fysik som gäller. Blir rätt soft, eftersom vi bara har fysikföreläsningar på måndag och onsdag, 3 timmarspass förvisso. Fast man står ju ut med det, eftersom det bara blir sammanlagt 6 timmar på en vecka, hoho!

Ola ringde innan. Han är på väg hem nu, satt på tåget när vi pratades vid. Jobbigt för honom att behöva ta tåget hem, han är ju ändå inte ledig så många dagar den här gången. Fast han var ganska glad i hågen ändå. Han skulle väl sova i prinsip hela hemresan. Och på tal om sova.. det känns väldigt lockande tycker jag.

Puss!

Okej, vad är nytt?
Jag mår lite bättre idag, men snorar fortfarande lika mycket som en femåring.

Att vara sjuk har satt igång min kreativitet dock. Den här gjorde jag innan frukosten imorse.:)



Nu har jag både ätit frukost och lagat lunch att ha med mig till skolan. Jag gick upp vid 07.20 och nu, en och en halv timme senare så har jag hunnit med att måla en t-shirt, äta och laga mat. Ändå så är det en timme kvar tills jag måste cykla(!!), jag måste ha varit sjukt effektiv nu på morgonen.

Idag är jag så himla glad. Jag har piggnat till en aning, jämfört med igår. Teatern gick faktiskt bra, trots att jag var helt tjock i skallen av allt snor och ledvärk. Vi gick igenom och filade lite på början av pjäsen.

Nu sitter jag hemma framför tv:n och slappar. Förkylningen har lugnat sig ganska mycket. Jag har inte feber och fryser inte heller. Däremot så har jag halsont och knäna gör riktigt, riktigt ont. Jag har svårt att böja mig, men jag orkar inte klaga just nu. Livet är för bra för gnäll.

Nyss så plockade jag ut min morotskaka från ugnen, den verkar ha blivit riktigt bra. Jag älskar att baka. Trots att det var väldigt gemytligt att vispa lite med smeten så var det något helt annat som var höjdpunkten på dagen; Ola skrev ett ursött meddelande till mig innan. Han har en förmåga att plocka fram ett ess ur rockärmen när det behövs som mest. Utan att vara sliskigt klischéegullig eller krystat romantisk/fånigt poetisk så lyckas han säga rätt sak vid rätt tillfälle. Han är en machoman och mönsterpojkvän i ett. Det gillar jag, det är manligt och jämlikt i ett. M-mm!


Jag tänkte bara visa upp min kaka och skylta med mina hemmafruskills.

:)

Eftersom jag är sjukt uttråkad så sitter jag och kollar på youtube. (jag är INTE en männsika som kollar på youtube). Om ni vill se en ball musikvideo så bör ni bums kolla upp Mad world av Gary Jules. Sången är från filmen Donnie Darko, som ni även bör kolla på. Om någon skulle ha råkat missa den.

Jag blir helt galen på min skröpliga sjukdomssargade kropp. Jag känner mig som en hundraåring, då menar jag inte de käcka och pigga gamlingarna som springer runt och nyper ungdomar i häcken, nej jag är den darrigaste och ömkligaste pensionären som man kan hitta på ett äldreboende. Kroppen blir helt slut så fort jag blir sjuk, mina leder strejkar och just nu värker knäna. Det är inte helt enkelt att försöka halta fram på ett par ofungerande knän, ska jag be att få tala om. Infektioner får min kropp att åldras tusen år på tre minuter.

Jag fattar inte riktigt vad det är med mig heller. Feber, halsont och förkylning. Låter som vanligvårsjuka kanske, men jag vet bättre(!!). Garanterat så är det en släng av den mystiska "det-är-inte-halsfluss-eller-körtelfeber-sjukan" som jag led av flera gånger förra året. Massa doktorer kliade skallen och tog prover, men ingen kom fram till något. Fast jag fick kåvepenin av dem alla. Det hjälpte förvisso, så jag ska inte klaga. Men jag hoppas att jag slipper att få jättelika halsmandlar den här gången, jag känner mig nämligen ganska uppblåst och stel på det viset.

Ajöken

Jag är inte frisk än, trots att det gått flera timmar sedan jag klagade sist. Nu har jag plöjt igenom Enchanted samt en drös dåliga tv-program. Jag har även surfat rundor och försökt hitta på något trevligt att sysselsätta mig med. Det har gått dåligt.

Lyckligtvis så ringde Sandy och föreslog att vi skulle luncha ihop. Så jag klädde på mig varmt och stack ner på stan för att möte Sandy och köpa mat. Efter att ha investerat i en veg.sushi & gått en runda på systemet så satte vi oss i parken och åt vår mat och tog en cider. Trevligt värre måste jag säga. Vi var båda förkylda och halvkrassliga, så efter ett tag reste vi oss och gick hem till mig, där vi käkade ballerina och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är alltid lika mysigt att träffa Sandy, hon gör mig på bra humör.

Egentligen skulle jag ha träffat Frida sen, men hon skulle få skjuts hem, så det blev inte så. Det var tråkigt, men kanske ganska bra. Jag har nämligen blivit ännu sjukare nu. Jag trodde att lite frisk luft skulle få mig att må ganska bra, speciellt med tanke på att jag var ordentligt påpälsad när jag gick ut. Nu verkar det dock som motsatsen. Jag fryser så att jag skakar och har galet ont i huvudet. Det är ingen lyx att vara sjuk, glöm allt jag sagt som antytt något sådant. Nääe, nu ska det vara förbannat synd om mig. Jag ska vältra mig i skvaller om allt och alla, skratta hånfullt åt folk som inte kommit någonstans i sina liv, le skadeglatt åt separationer och fnysa högljutt åt alla malliga stroppar och deras fåniga leende fejs. Kort sagt: Jag ska läsa expressen och kolla bilddagboken.

Bye

Idag är jag fortfarande febrig och förkyld. Vaknade vid 20 över 7 imorse, på grund av att jag var irriterad. I sömnen så hade jag blivit förbannad på min förkylning, så det gick inte att somna om när jag väl vaknat. Så nu har jag bänkat mig i en soffa och hostar, snorar och gnäller. Fixade i varje fall en bra playlist på itunes. Innan har den varit översållad av massa halvkassa låtar som jag tvingat mig själv att lyssna igenom. Men nu är den helt omgjord och passar mig helt perfekt. Just nu så är det en Lillasysterlåt som skränar ut från mina högtalare, ganska trevligt faktiskt. Egentligen så kan jag bara tänka på Ola när jag lyssnar på dem, eftersom det är han som har skickat alla Lillasysterlåtar som jag har på datorn. Det var en del av vårt raggande på varandra, vi snackade musik och han skickade över låtar till mig. På det viset så kunde jag förvissa mig om att han hade en schysst musiksmak. Jag var nämnligen ganska trött på alla dessa reaggegrabbar som jag fått på halsen. Även om jag tycker att Svenska Akademien och Kapten Röd kan vara rätt schyssta att lyssna på ibland så orkar jag verkligen inte med det i längden. Sizzla och Promoe orkar jag inte ens med i tre minuter. Därför blev Ola en frisk fläkt i mitt liv.

Okej, nu blev jag smörig och dryg. Jag ber om ursäkt. Jag skrev egentligen bara för att säga att jag fortfarande är sjuk. Det ger mig rätt att dra fram enchanted och vispa ihop lite kladdkakssmet. Det är inte alltid jättetokigt att vara lite krasslig.

Tur att jag inte stack ut och joggade innan idag, för nu har jag fått feber och det sticker i lilla nosen. Typiskt att det skulle komma precis när man blivit ledig. Nåja, det är väl bara att snabbkurera sig och hoppas på att man är kärnfrisk imorgon.

Nyss satt jag och stillade hungern med rostade mackor. Fruktansvärt jobbigt för en sjukling som jag. När jag har feber så vill inte jag vara tvungen att sköta mitt näringsintag själv. Jag vill bli bortskämd och få mängder med mat, apelsiner, nötter, bananer och helst lite onyttigheter. Jag vill inte själv laga mat och köpa nötterna, bananerna och allt det andra. Jag vill ligga i en soffa och jämra lite ynkligt, bli pussad på, nerbäddad, bortskämd, klappad, kramad. Folk ska titta på mig och sucka sorgset, de ska passa upp, hyra film, trösta och helst så ska karlfan vara hemma och krypa ner hos mig och hålla om stackars sjuk-Anni. Tyvärr så har inget av det som skrevs nyss inträffat. Istället sitter jag och snorar framför datorskärmen och tjurar.

Nej, nu ska jag hämta bodylotion och lipsyl, näsdukar och en dålig film. Jag ska dra ner rullgardiner och vara ilsken över att det är fint väder ute. Jag ska också förbanna alla de vårglada människorna som njuter av solen och värmen. Själv ska jag sitta inne och huttra, fysande som aldrig förr. Livet är lite orättvist, men innerst inne så älskar jag att ömka mig själv.

Igår var verkligen en av de bättre dagarna på länge.

För det första så var fysikföreläsningnen en liten aning lättare att förstå än vad den var i måndags. Föreläsaren släppte oss en halvtimme tidigare också, så plötsligt hade vi lunch i 1 h och 45 min. Vi ägnade en halvtimme av dem inne och åt, därefter stack vi ut och solade på gräset. Ellinor drog igång lite folkmusik som hon hade på mobilen och sedan låg vi och njöt av värmen. Det var verkligen en underbar lunchrast.

På eftermiddagen var det lab och jag och Thilda suckade djupt när vi kelv in i salen. Fast då vi drog igång så började vi plötsligt känna att vi hade stenkoll på läget, vilket gjorde det hela ganska roligt. Efter ett anatal försök med ljudvågor och interferens så kunde vi sluta för dagen, dock var det med lite huvudvärk efter alla höga toner som experimenten utstötte.

På eftermiddagen så slängde jag av mig kläderna och la mig i bikini ute i solen tillsammans med en bra bok. Efter att ha legat där ett tag så klädde jag på mig och gick en runda på stan. jag letade efter tyg, men hittade inget som passade riktigt. Idag ska jakten fortsätta.

Kvällen spenderades med popcorn och Greys Anatomy. En riktigt fin avslutning på dagen.

Just nu sitter jag och kollar på något sjukhusprogram och försöker vänja mig vid hur slafsigt och klaffsigt det egentligen är med operationer. Jag kan ju inte bli en bra kirurg om jag tycker att det är lite ofräscht. Egentligen skulle jag ha varit ute och sprungit nu, men jag dras med halsont och förkylning. Eftersom jag inte har lust att förvärra det så ska jag vänta med joggandet.

Snart ska jag ut i solen och glassa. M-m, jag gillar att vara ledig.

High five everyone!
Nu är det helg för lilla fröken! Jag är ledig onsdag kväll - lördag kl 11. Sedan blir det teater för hela slanten. Jag är sjukt lycklig just nu. Det var enormt längesedan som jag var ledig två dagar i sträck!! Nu ska jag njuta av sol, god mat, glass och sömnad. Inte nu som i precis denna sekunden, men nu som i den här ledigheten. Det ska bli så sablans trevligt.

Igår var det eldning med grillning, mys och skratt. Självfallet så blev det lite stampa med leroy också. Checka in det på youtube om ni missat denna fantastiska dansstil. Om ni ska ut, men känner er osäkra på vilka moves som går hem på dansgolvet så har leroy svaret!

Igår fick jag världens sötaste sms från min soldat. Huxflux så blev jag nykärare än någonsin tidigare. Han är en oerhört charmig typ.

Ajöken

Åh, idag saknar jag Sussie. Ja, Fia och mina andra bo-långtbortingar också, men de har jag träffart eller pratat på msn med relativt nyligen. Jag skulle verkligen vilja sitta i solen och njuta av glass, jordgubbar, skitsnack och en Sussie. Tyvärr så dröjer det ytterligare några månader innan det kan bli av.

Anyway, igår var jag sjukligt duktig. För det första så klarade jag min fysiktenta, YEEAH. Så för att fira så skuttade jag hemåt och började sy. Hade målat ett korsettmönster dagen innan som jag ville testa. Så jag satte mig med ett halvtaskigt tyg och ett antal buntband, för att sy en prototyp. Om jag ska vara helt ärlig, så blev jag jävligt nöjd. Så nu ska jag köpa nyggt tyg och krinolinstål, sen jävlar börjar jag på den riktiga.

Efter att jag sytt så ställde jag mig i köket i en timme eller två. När jag sedan traskade ut därifrån så hade jag gjort både sallad med dressing, lasagne, canneloni och hallongrottor. Inte så jäkla illa va? Ni ser ju hur produktiv jag blir när jag inte är stressad, haha.

Ajöss!

Okej, nu ska jag snabbt summera min helg, innan jag springer iväg till teatern.

Okej. Helgen började i princip redan i torsdags för mig, eftersom jag är ledig då. (den skulle kunna ha börjat på onsdagkvällen med, men just då var jag lite för speedad för att kunna slappna av). Så, på torsdagen så sov jag, för första gången på evigheter, precis å länge som jag ville. Vilket innebar att jag givetvis vaknade vid 07.15 och omöjligt kunde somna om. Hur som helst så klev jag upp, fixade lite med textilfärgen, åt, städade och satt vid msn en stund. Jag var helt avslappnad och kolugn, övertygad om att jag hade all tid i världen på mig. Fast sedan förkunnade Ola att han skulle komma vid 13.32 och klockan var just då 11.32, vilket gav mig eld i baken. Jag hade grymt mycket att fixa innan han skulle komma! Presenten skulle slås in, vilket innebar att tröjan skulle torka och strykas, rummet skulle dammsugas, Anni skulle äta och så vidare.

Vid 13.30 befann jag mig äntligen på stationen och kunde omfamna min long-lost-sweetheart. Det var nästan tre veckor sedan vi träffades innan dess, så det var jätteskönt att få hålla om honom lite. Speciellt nu när allt är så himla galet.

Torsdagen ägnades åt presentöppnande, tv-spelande, grillande och kakätande(!!!). Olas mormor hade bakat världens godaste mintchokladkakor som Olas mamma skickade med honom. M-m. Jag gillar hans familj. Det blev en riktigt skön och slapp torsdag för oss.

På fredagen hade jag bara en föreläsning, så fredagen räknas också som helg. Därför gick jag upp relativt tidigt och lät Ola ligga kvar och sova. Jag trampade iväg till universitetet och fick en lyckochock när jag såg att jag klarat kemitentan. De två föreläsningstimmarna gick fort och jag skyndade hem till Ola. Väl hemma så åt jag frukost med Ola, min andra för dagen. Efter att ha plockat undan den så gick vi ner på stan och träffade Isabella och hennes barn. Vi åt glass och gled runt på stan.

Kvällen ägnades helt åt njutning och avslappning. Vi köpte godis, nötter, nachos och mat från Koh Thai. Sedan gick vi och hyrde film och knatade hem för att kela i soffan och frossa i film och allt som var ätbart.

Lördagen var fin och jobbig. Morgonen ägnades åt timmar av mysande innan jag skulle till teater och Ola skulle hem. Teatern gick fint, mysigt gäng. Sedan kilade jag runt stan för att hitta en present till Sara. Efter det så skuttade jag hem, fast det var tomt och trist när det inte var någon Ola kvar där. Resten av dagen så städade jag och fixade iordning mig. På kvällen bar det av på party. Det var sjukt trevligt, fast jag var enormt trött.

Så, nu är det sista dagen på den här helgen och ikväll ska jag jobba. Det var riktigt läskigt, för inatt drömde jag om en av ungdomarna som jag jobbar med och att jag skulle ha hand om henne. Vips, så ringer jobbet och undrar om jag kan komma in och ha hand om henne ikväll.. Lite spooky.

Nej, nu måste jag plocka undan och sticka till mitt rep.

Allt har blivit jätteknasig i livet just nu.

Det borde egentligen vara bra, för det är mycket som är bra. Jävligt bra, faktiskt. Jag har väldigt underbara vänner (både nära och väldigt långt bort), jag fixade tentan som jag trodde att jag hade kört på, jag får spela teater, jag har ett underbart jobb och jag har min fantastiska pojkvän.

MEN (i bästa Tony Irving-anda), det är något som inte är helt rätt. Det är liksom en liten hinna som har lagt sig över min lycka och hindrar mig från att njuta.

Om du bara kunde lita på mig, prata med mig. Då skulle jag nog inte känna att jag är ett substitut.

Okej folks! Nu ligger bildetterna till Old Saybrook (där jag spelar Sheila) uppe på ticnet!

Boka biljetterna och njut, det här är ruskigt bra teater.

Nu ska egoAnni se på tv

Jag har precis börjat bli mästare på att hitta på ursäkter till att slippa plugga. Just nu heter ursäkten: paus. För en timme sedan så var ursäkten "tupplur" och innandess använde jag mig av min hunger och fixade matlagning som en förklaring. Jag anar att jag börjar komma upp i världsklass när det gäller att smita från sysslor.

Så, just nu finns det alldeles för lite att berätta om, i varje fall om mitt liv. Därför bör jag kanske frossa i detaljer om andras händelserika vardag. Av den anledningen så satt jag och bläddrade igenom lite folk på bilddagboken. Det är verkligen en av de bästa ställerna som finns om man vill ha en snabb uppdatering om folks liv. Människor hänger hutlöst ut sig själv och andra, sökandes efter uppmärksamhet. Gärna är bilderna kommenterade med en fras på skolengelska. Det mest underbara är ändå att nästan alla gör det, även jag. (okej, inte skolfrasengelskan). Fast jag kan erkänna att jag inte har bilder på min halvnakna kropp eller putmunsläppar, utan helt enkelt uppdateringar från veckans aktiviteter. Så, anyway, det var verkligen inte det jag ville säga.

Jag ska komma till min fina poäng nu, jag kan inte hjälpa att jag bara vill stirra mig blind på bilder från alla de människor som jag egentligen inte tycker om. jag måste vältra mig i deras liv, deras dåliga stavning, deras kassa humor och deras dåligt upplösta bilder. Jag suckar trött över deras egobilder och ler malligt över att jag vet att man inte särskriver vitlökssås. Men okej, vad ger det mig egentligen? Verkligen ingenting. Oftast är jag surmulen när jag klickar ner sidan, herrejesus, människorna verkar ju ha mycket mer liv än mig.

Okej, fine om människor jag inte tycker om. Vad händer med alla de människor som jag gillar då? Jo, lite dramatik har det visst blivit i vår teatergrupp. En av grabbarna har ett gott öga till en av tjejerna, men hon är inte intresserad. Okej, det var ju knappast någon större dramatik i det, men det är det häftigaste som jag kan komma på just nu.

The Anni Show har börjat lugna ner sig. Trots att jag har varit vild och strulig i mina dar (dock inte strulig som i
 "jag-byter-pojkvän-snabbare-än-strumpor-och-jag-älskade-dem-alla-efter-3-dagar"), men nu tycks mitt liv ha hittat en balans. Det är lite känslokaos ibland, men det är egentligen bara av naturliga skäl.

Så, nog med ursäktandet. Jag ska faktiskt plugga lite nu.

Okej, på Sussies begäran kommer här lite skvaller, info och funderingar om min teater.
Vår regissör heter Fred, han är från Växjö från början men bor just nu i Stock.. nej, vänta. Han håller på att flytta till Jönköping. Han kan vara lite förvirrad och ta lite för lätt på saker&ting ibland, men det verkar ändå som om pjäsen blir riktigt bra.

Ang. medlemmarna i teatern. Vi är tre tjejer, som alla har gått (eller går) es-teater. Vi tre kommer riktigt bra överrens och senast igår så var de sugna på att hitta på något i helgen. jag är ju inte sen. Nåväl, förutom Fred så är det ytterligare tre grabbar. Eller grabbar och grabbar, de är alla ett antal år äldre än oss. Trevliga som tusan är de dock, vi har träffats och förfestat ihop ett par gånger nu. Dels hemma i Dannelitos lägenhet och dels hemma hos Tobbe med flickvän. Flickvän var dock inte där just då. Vi kommer ruskigt bra överrens i hela gruppen, vilket är himlans trevligt. Än har inga skandaler dykt upp, vi håller oss ganska väl med varandra(och inte för väl heller)

okej, av någon anledning så hart texten flippat ut och vägrar vara i normal stil. Jag får väl helt enkelt finna mig i att jag förlorar mot tekniken. Anyway, om lite drygt en timme så ska jag börja min första föreläsning, trots det så sitter jag här och skriver. Egentligen så borde jag äta frukost, alternativt klä på mig lite. Dock så känns det som två tråkiga alternativ, så det är därför som jag ugglar kvar här.

Imorgon är det tenta i fysik. Pluggandet har väl gått lite halvbra, det är skitsvårt att ladda om direkt efter en annan tenta. Jag hoppas dock att det ska gå ganska okej, men för att det ska kunna göra det så måste jag plugga röfen av mig idag.

Nu blir det lite att äta!
Tjo

Okej, folks!
Den kommer klampande med jättekliv, inkräktar på min behagligt tråkiga vardag och får mig att få magknip av stress. Jag pratar givetvis om framtiden. Den har sällan känts så nära eller skrämmande som nu. Vad i hela fridens namn ska jag göra i höst? Jag har sökt program, men är osäker på om jag kan komma in. Jag har funderat på att jobba, men som vad?

Det bästa alternativ just nu är:
http://www.intiwarayassi.org/articles/volunteer_animal_refuge/become_a_volunteer.html

En månad eller två som skitig, lortig arbetare hade gjort mig gott. Speciellt när jag samtidigt kan göra lite gott.

Cheezy, hu?

Svar till Sussie:
Yes, du får chans på mig, alla dagar (utom tisdagar, för då kan jag vara lite grinig).

Så, över till en snabb uppdatering:
1. Tentan gick röf.
2. Helgen har varit fin.
3. teatern börjar bli finemang & det är INTE pga vår regissör
4. Snart är det skola
5. På onsdag är det ny tenta och jag har inte hunnit ladda om

Så, summan av kardemumman är alltså: Tentan gick riktigt dåligt, så för att trösta mig så partajande jag med teaterfolket i lördags. Ola och jag har inte hunnit träffas, men efter onsdag nångång så kommer han nog hit. Det kan jag behöva. Någon måste ju trösta mig när jag har slarvat med pluggandet.

Ajöken

Okej, mina damer och herrar, ni kan andas ut. Den vanliga tentaångesten har infunnit sig.

Jag kastas mellan hopp och förtvivlan i en rasande fart, däremellan så kliar jag mig i huvudet och försöker få ihop mina uträkningar. Imorgon så är det upp till bevis, antingen går allt åt fanders eller så kommer jag att skutta och dansa hela vägen hem.

Det blir dock väldigt lite dansande i sådana fall, för på kvällen så börjar pluggandet till nästa tenta, haha.
Men efter den så blir det en lååång pluggpaus. Mina sista två tentor är först i slutet av maj, så jag ska minsann ta och pusta ut ordentligt innan dess.

Ajöken

Idag sitter jag och tränar mina små grå. För första gången sen jag öppnade min kemibok så känner jag att jag fattar, vilket är mycket oroväckande. Den känslan kan bara betyda en enda sak- att jag missförstått det jag precis läst. Haha. Nä, men skämt åsido. Det går ganska bra med pluggandet. Förhoppningsvis så kan jag, med nöd och näppe, lyckas norpa åt mig ett Godkänt på min tenta. (Och ja, Suss- jag kommer att nöja mig med det). Jobbandet har lagts på hyllan för ett litet tag framåt, jag har inte skrivit upp mig på några nya tider, utan får snällt vänta på att bli inringd.

I övrigt så har jag försökt lugna ner mitt stormiga inre. Det går bitvis helt okej, förutom när folk i tid och otid ska göra små utspel och ömka sig själva. (när jag gör mina utspel så ärt det ALLTID befogat. M'kay?)

Nä, nu ska nosen stickas ner i kemiboken igen. Några fler jämviktsblandningar ska redas ut innan jag tar en paus och går ut i solen i mina sprillans nya solglasögon, min sjal och min nyköpta (och tokfräsiga) skinnjacka.

För böveln! Våren är ju här.

Oh, förresten. Deklarationen kom nerdimpande i brevlådan idag. Så om ett par dagar så kommer den att vara mitt huvudbry. Det känns dock som en trevlig liten klurighet, för om allt går enligt planerna så kommer en efterlängtad summa att inkasseras i sommar. MUMS för skatteåterbäring

Jag kan inte sätta ord på mina känslor just nu. Det finns ingen ork och inga meningar. Det enda som jag vill säga är att jag är så matt, så nere, så avtrubbad. Jag har stressat så mycket, i veckor. Jag har stressat idag, varje liten minut är kartlagd. Jag ska hinna så mycket. Jag pluggar, jobbar, jag spelar teater, jag extraknäcker, jag ska göra en prövning och så har jag haft eldningen. Nu har jag insett att den ska strykas från listan. Det finns varken tid eller glädje till det, bara press, stress och mindervärdeskomlex.

Idag så slösades 3 av mina välplanerade timmar bort på ingenting. INGENTING. Det mest onödiga på flera veckor, jag är helt matt. Min ytterst knapert tilltagna lediga tid, har reducerats genom INGENTING. Det tär på mig, mer än vad folk fattar. Jag har så förbannat lite tid att slappna av och nu togs en stor del av den ifrån mig, till att bara sitta och stirra. Jag kände mig så dum, så underlägsen, så liten, så löjlig, som ett enda stort "ingenting".

Jag vet vad jag beöver, men det är så fruktansvärt avlägset och utom räckhåll. Orealistiskt. Inte för alla andra, men för mig. Något som andra ser som självklart är evigheter ifrån mig. Och förutom det, så behöver jag vara ledig.

Jag har inte alls ork längre. Ingen ork till någonting.