Kanske universums längsta torsdag
Den här dagen har varit längre än alla andra dagar denna veckan, tillsammans! Gårdagen känns ofantligt långt borta. Känns väldigt underligt att det bara är 24 timmar sedan Ola ringde mig.
Dagen började på ett ganska oförtjusande sätt. Det var hög tid för fröken att förnya mitt recept för mina p-piller, jag har nämligen tröttnat på att vara ett PMS-monster en vecka per månad. Jag hade tid på ungdomsmottagningen vid 9, så det blev lite sovmorgon för min del ändå. Det lustiga är ändå att jag är livrädd för att gå till UM. Jag vet inte varför, men jag har haft ångest i flera dagar. Jag är helt övertygad om att jag kommer att få Hiv och syfilis så fort jag träder in i deras väntrum. Egentligen är det sjukt löjligt att bli så uppjagad, det enda jag skulle göra där var att ta blodtrycket och svara på hur lång jag är och om mina p-piller funkat.
Nåja, efter skräckbesöket (som inte alls var så farligt, damen som tar hand om mig där är en riktig pärla) så tröstshoppade jag lite. Egentligen så slöglodde jag bara på Åhlens iväntan på att apoteket skulle öppna, men det visade sig att de hade en superrea som hette duga, så jag hade med mig mer än bara mina p-piller hem.
Efter turen på stan så gjorde jag rotfrukter i ugnen, stressåt och stack till biblioteket. Jag och Thilda träffades där och satt i 2½ h och pluggad fysik samt tittade igenom kemin. Det kändes bra att komma igång med kemi och fysikplugget, trots att det är ganska jobbigt.
Vid halv tre så cyklade jag till Konsom oh köpte mat, sen till ett av ställena som jag har jobbat som vikarie på. Jag skulle prata med platschefen och ge henne mitt kontonummer samt prata lite allmänt om att vara vikarie där. Fick lite papper och fick lite tid att prata med varandra. Jag var lite stressad så jag pustade ut när damen upplyste mig om att det var allt hon hade tänkt säga. Jag tackade och sa hejdå och skuttade upp på min cykel. Sedan blev det till att cykla till stället som jag vickade på ikväll. Jag träffade ordinarie lärare och fick hennes planering som hon hade för lektionerna. Därefter var det bara att andas djupt och dyka rakt ner i arbetet... Efter 5 timmar med teaterlekande och överkäckhet så kunde jag släcka och låsa. Samt leda cykeln hem i snön! Det var helt omöjligt att försöka cykla, eftersom snön envisades med att träffa mig i ögonen och förblinda mig. Det blev en kall och blåsig promenad hem, kan jag be att få tala om. Jag såg ut som en levande snögubbe när jag kom hem, bokstavligt talat. Jag hade ett 1½ (!!) centimeter tjockt lager snö på hela framsidan av min kappa. Det är helt galet egentligen, undrar om Ola & Umeå har samma väder som vi har.
Nu ska jag se på tv och andas ut. Efter att ha varit mer eller mindre aktiv i 12 timmar så förtjänar jag att sega lite framför Animal Planet med godis och pyjamas.
Au Revoir
Dagen började på ett ganska oförtjusande sätt. Det var hög tid för fröken att förnya mitt recept för mina p-piller, jag har nämligen tröttnat på att vara ett PMS-monster en vecka per månad. Jag hade tid på ungdomsmottagningen vid 9, så det blev lite sovmorgon för min del ändå. Det lustiga är ändå att jag är livrädd för att gå till UM. Jag vet inte varför, men jag har haft ångest i flera dagar. Jag är helt övertygad om att jag kommer att få Hiv och syfilis så fort jag träder in i deras väntrum. Egentligen är det sjukt löjligt att bli så uppjagad, det enda jag skulle göra där var att ta blodtrycket och svara på hur lång jag är och om mina p-piller funkat.
Nåja, efter skräckbesöket (som inte alls var så farligt, damen som tar hand om mig där är en riktig pärla) så tröstshoppade jag lite. Egentligen så slöglodde jag bara på Åhlens iväntan på att apoteket skulle öppna, men det visade sig att de hade en superrea som hette duga, så jag hade med mig mer än bara mina p-piller hem.
Efter turen på stan så gjorde jag rotfrukter i ugnen, stressåt och stack till biblioteket. Jag och Thilda träffades där och satt i 2½ h och pluggad fysik samt tittade igenom kemin. Det kändes bra att komma igång med kemi och fysikplugget, trots att det är ganska jobbigt.
Vid halv tre så cyklade jag till Konsom oh köpte mat, sen till ett av ställena som jag har jobbat som vikarie på. Jag skulle prata med platschefen och ge henne mitt kontonummer samt prata lite allmänt om att vara vikarie där. Fick lite papper och fick lite tid att prata med varandra. Jag var lite stressad så jag pustade ut när damen upplyste mig om att det var allt hon hade tänkt säga. Jag tackade och sa hejdå och skuttade upp på min cykel. Sedan blev det till att cykla till stället som jag vickade på ikväll. Jag träffade ordinarie lärare och fick hennes planering som hon hade för lektionerna. Därefter var det bara att andas djupt och dyka rakt ner i arbetet... Efter 5 timmar med teaterlekande och överkäckhet så kunde jag släcka och låsa. Samt leda cykeln hem i snön! Det var helt omöjligt att försöka cykla, eftersom snön envisades med att träffa mig i ögonen och förblinda mig. Det blev en kall och blåsig promenad hem, kan jag be att få tala om. Jag såg ut som en levande snögubbe när jag kom hem, bokstavligt talat. Jag hade ett 1½ (!!) centimeter tjockt lager snö på hela framsidan av min kappa. Det är helt galet egentligen, undrar om Ola & Umeå har samma väder som vi har.
Nu ska jag se på tv och andas ut. Efter att ha varit mer eller mindre aktiv i 12 timmar så förtjänar jag att sega lite framför Animal Planet med godis och pyjamas.
Au Revoir
Mätt&Nöjd
Eftermiddagen blev toppklass! Min fika med Adam var ett uppskattat avbrott i den annars så stressiga vardagen. Tyvärr så stängde Waynes innan vi var klara med allt babblande, så vi stod och huttrade ute på gatan ett tag för att avsluta allt snack vi påbörjat. Förhoppningsvis så ska vi ses nästa vecka igen, det vore kul om han kommer på våra eldträffar i varje fall. Ska jag vara helt frank så inser jag först nu hur mycket jag har saknat hans vänskap.
Imorgon ska jag jobba, de ringde ikväll och frågade om jag kunde ta 2 lektioner. Härligt att få in lite extra pengar, min kassa är ju ständigt sinande. Det blir viserligen en lång dag imorgon, först plugg och sedan 5 h arbete. Fast, jag trivs ändå med att vara vikarie, så det är inte så farligt. Eventuellt så ska jag hålla barndans på fredag med, men jag vet inte än. Jag har ju ingen erfarenhet av dans, så det känns lite riskabelt att gå med på att hoppa in som lärare för de lektionerna. Samtidigt så behöver jag ju pengarna, det är inte billigt att vara student med distansförhållande. Nåja, jag får fundera på det tills imorgon.
Nu, till det bästa.... OLA HAR RINGT!!! Jag har gått och vankat fram&tillbaka i flera dagar och bara väntat på att få höra av honom. Jag tror aldrig att jag varit så otålig i hela mitt liv innan, nu har jag lugnat ner mig en aning. Det behövs inte mer än ett par minuters telefonsamtal för att få gnäll-Anni att bli lycklig som en nybliven miljadär.
Förresten så har jag ätit middag idag! Det är första gången den här veckan som jag gör det! Förmodligen så 'är det nog första gången på flera veckor som jag äter middag under en vardag. Jag brukar, mer eller mindre, alltid äta det enda varma målet mat under lunchen i skolan. Och då är det oftast något halvtaskigt som jag stresslagat på morgonen och sedan micrar i en av matsalarna. Så idag har jag verkligen varit en duktig liten dam.
Nu ska jag nog sova snart, imorgon ska jag upp tidigt och i säng sent. Långa dagar är det bästa som finns.
Imorgon ska jag jobba, de ringde ikväll och frågade om jag kunde ta 2 lektioner. Härligt att få in lite extra pengar, min kassa är ju ständigt sinande. Det blir viserligen en lång dag imorgon, först plugg och sedan 5 h arbete. Fast, jag trivs ändå med att vara vikarie, så det är inte så farligt. Eventuellt så ska jag hålla barndans på fredag med, men jag vet inte än. Jag har ju ingen erfarenhet av dans, så det känns lite riskabelt att gå med på att hoppa in som lärare för de lektionerna. Samtidigt så behöver jag ju pengarna, det är inte billigt att vara student med distansförhållande. Nåja, jag får fundera på det tills imorgon.
Nu, till det bästa.... OLA HAR RINGT!!! Jag har gått och vankat fram&tillbaka i flera dagar och bara väntat på att få höra av honom. Jag tror aldrig att jag varit så otålig i hela mitt liv innan, nu har jag lugnat ner mig en aning. Det behövs inte mer än ett par minuters telefonsamtal för att få gnäll-Anni att bli lycklig som en nybliven miljadär.
Förresten så har jag ätit middag idag! Det är första gången den här veckan som jag gör det! Förmodligen så 'är det nog första gången på flera veckor som jag äter middag under en vardag. Jag brukar, mer eller mindre, alltid äta det enda varma målet mat under lunchen i skolan. Och då är det oftast något halvtaskigt som jag stresslagat på morgonen och sedan micrar i en av matsalarna. Så idag har jag verkligen varit en duktig liten dam.
Nu ska jag nog sova snart, imorgon ska jag upp tidigt och i säng sent. Långa dagar är det bästa som finns.
Duktig flicka
Idag har jag varit en duktig liten dam.
För det första så försov jag mig inte och kom i tid (!!) till mina föreläsningar. Alla tummar upp för den bedriften. Okej, jag erkänner att jag inte var så produktiv och att jag faktiskt somnade en gång. Jag försökte verkligen att hålla mig vaken, men det gick verkligen inte! Jag var så hutlöst trött idag, inte ens om en hel blåsorkester stått och spelat mig i örat så skulle de kunnat hindra mig från att slumra till. Jag såg till att köpa kaffe under rasten, jag ville gärna hålla mig vaken under räkneövningarna. Jag hoppas innerligt att min fysikföreläsare inte såg att jag somnade, det vore ju oerhört pinsamt.
Jag slutade redan vid 12 idag, så jag tänkte sticka till Norrtull och hämta en timrapport. Sagt och gjort, fröken hoppade på sin cykel och trampade allt vad hennes korta små stubbar till ben orkade. Inte för att jag hade bråttom direkt, men jag är så van vid att alltid vara stressad när jag cyklar så jag vet inte hur man cyklar sakta. Det sista var en lögn.
Jag fick fylla i min timrapport på plats och lämnade in den, förhoppningsvis så blir det lite klirr i kassan om några veckor. Det hade suttit som ett smäck, som man brukar säga. På vägen hem så gjorde jag dagens goda gärning också. Jag hittade en mobil på marken som jag skuttade iväg till polisen med. Så nu ligger den bland allt hittegods och väntar på sin ägare.
Nu ska jag äta och sedan ska jag ringa Adam och säga att jag kommit hem och är redo för fika.
För det första så försov jag mig inte och kom i tid (!!) till mina föreläsningar. Alla tummar upp för den bedriften. Okej, jag erkänner att jag inte var så produktiv och att jag faktiskt somnade en gång. Jag försökte verkligen att hålla mig vaken, men det gick verkligen inte! Jag var så hutlöst trött idag, inte ens om en hel blåsorkester stått och spelat mig i örat så skulle de kunnat hindra mig från att slumra till. Jag såg till att köpa kaffe under rasten, jag ville gärna hålla mig vaken under räkneövningarna. Jag hoppas innerligt att min fysikföreläsare inte såg att jag somnade, det vore ju oerhört pinsamt.
Jag slutade redan vid 12 idag, så jag tänkte sticka till Norrtull och hämta en timrapport. Sagt och gjort, fröken hoppade på sin cykel och trampade allt vad hennes korta små stubbar till ben orkade. Inte för att jag hade bråttom direkt, men jag är så van vid att alltid vara stressad när jag cyklar så jag vet inte hur man cyklar sakta. Det sista var en lögn.
Jag fick fylla i min timrapport på plats och lämnade in den, förhoppningsvis så blir det lite klirr i kassan om några veckor. Det hade suttit som ett smäck, som man brukar säga. På vägen hem så gjorde jag dagens goda gärning också. Jag hittade en mobil på marken som jag skuttade iväg till polisen med. Så nu ligger den bland allt hittegods och väntar på sin ägare.
Nu ska jag äta och sedan ska jag ringa Adam och säga att jag kommit hem och är redo för fika.
Bröst..?
Jag skulle precis ge upp för natten då något som Civo sa plötsligt dök upp i huvudet.
Innan vi packade ihop för kvällen så pratade Civ om en kille som kanske skulle börja hänga med och latja med oss, men enligt Civs så var han inte så social. Grabbfan kläcker då den underbara kommentaren:
- Eh, Anni.. jag behöver låna dina bröst lite.
Han hade tänkt att jag skulle hänga med och snacka med pojkvaskern och locka honom till våra träffar med mina bröst! Första reaktionen var ett galet skratt från min sida, dels för att det var så roligt tänkt och dels för att jag aldrig skulle kunna locka någon med mina pinsamma ursäkter till tuttar. Fast, de är kanske inte så pjåkiga ändå, när allt kommer omkring. Mina bröst har blivit lockbete, inte fy skam direkt. Jag kanske borde be mina behag om ursäkt för alla skämt om hur obefintliga de är. En eloge till Civo också, för att han lyckas komma på de mest otippade strategier.
Innan vi packade ihop för kvällen så pratade Civ om en kille som kanske skulle börja hänga med och latja med oss, men enligt Civs så var han inte så social. Grabbfan kläcker då den underbara kommentaren:
- Eh, Anni.. jag behöver låna dina bröst lite.
Han hade tänkt att jag skulle hänga med och snacka med pojkvaskern och locka honom till våra träffar med mina bröst! Första reaktionen var ett galet skratt från min sida, dels för att det var så roligt tänkt och dels för att jag aldrig skulle kunna locka någon med mina pinsamma ursäkter till tuttar. Fast, de är kanske inte så pjåkiga ändå, när allt kommer omkring. Mina bröst har blivit lockbete, inte fy skam direkt. Jag kanske borde be mina behag om ursäkt för alla skämt om hur obefintliga de är. En eloge till Civo också, för att han lyckas komma på de mest otippade strategier.
z= x+yi
Idag hade jag min första lektion i Matte E. De andra har redan haft 2 lektioner tidigare, men jag var lite osäker på om jag ville pallra mig upp vid 08.30 för att banka in mattetermer i skallen. Idag tog jag dock det stora beslutet och klampade in i lektionssalen, utan penna och mattebok. Kanske inte allt för lyckat, på något underligtvis så lyckades jag ändå klara mig hela lektionen, trots att dessa ytterst viktiga faktorer saknades.
Nåja, efter Matten så var det kemi för hela slanten. Först 2 timmars föreläsning, där man som vanligt satt som ett frågetecken och undrade när virrpannan skulle börja förklara vad det var han snackade om. Efter det var det lunch, vi var helt slut allihopa. Ett tag satt alla och stirrade ner i maten och åt, med hållningar och utstrålning som fick zombisar att se öpnna och livliga ut.
Eftermiddagen bjöd på lab, jag och Thilda var skräckslagna redan 20 minuter innan vi börjat. Vi hade kikat på planeringen och den skvallrade om en lååång eftermiddag. Fast när vi började så visade det sig att det inte alls var så mycket som vi skulle göra egentligen. Efter lite huvudkliande och ilkset bläddrande i formelsamlingarna så kunde vi sätta igång. Efter 3 timmar så var alla försök gjorda och vi kunde lämna in våra svarspapper. Klockan hade hunnit närma sig 4 och min skalle var inte riktigt i form. Min hjärna hade under dagen bytts ut mot ett grått klet, jag vet inte hur - men den skyldige ska få sig en rejäl omgång!
Nåja, det var till att skynda sig hem, kika i kylskåpet (men inte hitta något, som vanligt), byta om, kika msn en snabb runda och sedan ge sig iväg igen. Vi hade föreningsträff ikäll, gick igenom lite datum för kommande föreställningar och sedan latjade vi i ett par timmar. Det var riktigt trevligt! Kom dit vid 18.00 och stack hem igen vid 21.00. Det har kommit till lite nytt folk, det är alltid schysst. Adam var med idag, jag hoppas att han fortsätter att komma, det var jätteskojigt att han var med. Vi ska nog och fika imorgon. Det är något att se fram emot, morgondagens 4 timmar långa föreläsning om fysik är ju måttligt upphetsande. Jag behöver en liten morot som håller mig pigg och alert, risken är att jag somnar lagom till räkneövningarna annars.
Nåja, det börjar bli sent. Jag ska krypa till kojs snart, jag är faktiskt ganska trött. Jag hoppas att jag kan sova inatt. Det har varit lite dåligt med sömn de senaste nätterna, vilket gör att jag blir helt seg och tramsig under dagtid.
Over and out.
Nåja, efter Matten så var det kemi för hela slanten. Först 2 timmars föreläsning, där man som vanligt satt som ett frågetecken och undrade när virrpannan skulle börja förklara vad det var han snackade om. Efter det var det lunch, vi var helt slut allihopa. Ett tag satt alla och stirrade ner i maten och åt, med hållningar och utstrålning som fick zombisar att se öpnna och livliga ut.
Eftermiddagen bjöd på lab, jag och Thilda var skräckslagna redan 20 minuter innan vi börjat. Vi hade kikat på planeringen och den skvallrade om en lååång eftermiddag. Fast när vi började så visade det sig att det inte alls var så mycket som vi skulle göra egentligen. Efter lite huvudkliande och ilkset bläddrande i formelsamlingarna så kunde vi sätta igång. Efter 3 timmar så var alla försök gjorda och vi kunde lämna in våra svarspapper. Klockan hade hunnit närma sig 4 och min skalle var inte riktigt i form. Min hjärna hade under dagen bytts ut mot ett grått klet, jag vet inte hur - men den skyldige ska få sig en rejäl omgång!
Nåja, det var till att skynda sig hem, kika i kylskåpet (men inte hitta något, som vanligt), byta om, kika msn en snabb runda och sedan ge sig iväg igen. Vi hade föreningsträff ikäll, gick igenom lite datum för kommande föreställningar och sedan latjade vi i ett par timmar. Det var riktigt trevligt! Kom dit vid 18.00 och stack hem igen vid 21.00. Det har kommit till lite nytt folk, det är alltid schysst. Adam var med idag, jag hoppas att han fortsätter att komma, det var jätteskojigt att han var med. Vi ska nog och fika imorgon. Det är något att se fram emot, morgondagens 4 timmar långa föreläsning om fysik är ju måttligt upphetsande. Jag behöver en liten morot som håller mig pigg och alert, risken är att jag somnar lagom till räkneövningarna annars.
Nåja, det börjar bli sent. Jag ska krypa till kojs snart, jag är faktiskt ganska trött. Jag hoppas att jag kan sova inatt. Det har varit lite dåligt med sömn de senaste nätterna, vilket gör att jag blir helt seg och tramsig under dagtid.
Over and out.
Måndag - överraskande bra.
Idag är det måndag. Det är inget vidare, måndagar betyder nämligen att jag har en hel vecka med föreläsningar framför mig. Fredagar är bra dagar, de betyder vanligtvis att jag har en hel helg med Ola framför mig. Tyvärr så har det svenska försvaret satt stopp för denna ypperliga tradition. Nu får jag nöja mig med varannan helg, fast det gör jag inte. Jag är inte alls nöjd, men tyvärr så finns det ju inte så många valmöjligheter. Jag får helt enkelt finna mig i att försvarsmakten lånar min pojkvän under hälften av alla helger. Fast ve den soldat som försöker klämma min karl på häcken!
Nåja, det var inte Ola som jag skulle prata om. Måndagar var temat!
Låt mig se... Första föreläsningspasset var kemi, vilket betyder två timmar av total förvirring. Inte för att kemi är ett omöjligt ämne, även om det är en aning komplext. Det är snarare så att vår föreläsare är en väldigt underlig kuf, som inte riktigt förstått innebörden av ordet "struktur". Nåväl, jag hade ju trevligt sällskap i varje fall, klassen är riktigt härlig.
Efter kemin så var det lunch. Jag & de andra bänkade oss som vanligt i en av matsalarna. Idag var det grymt lång kö för att få micra maten, men jag var inte så hungrig så jag blev inte så stressad. Fast jag måste ändå erkänna att jag var väldigt nöjd när jag äntligen kunde slå mig ner vid bordet igen. Eftermiddagen bjöd på fysik och resultat av mattetentan. Jag blev grymt nöjd, mer än så säger jag inte.
Efter fysiken stack jag hem, pysslade en liten stund och traskade sedan ner på stan för att fika lite. När fikandet var över så knatade jag tillbaka hem, forsatte pyssla, ritade lite och glömde att äta. Jag ska nog äta nu faktiskt.
Jag undrar när jag ska få prata med Ola igen.
Natti
Nåja, det var inte Ola som jag skulle prata om. Måndagar var temat!
Låt mig se... Första föreläsningspasset var kemi, vilket betyder två timmar av total förvirring. Inte för att kemi är ett omöjligt ämne, även om det är en aning komplext. Det är snarare så att vår föreläsare är en väldigt underlig kuf, som inte riktigt förstått innebörden av ordet "struktur". Nåväl, jag hade ju trevligt sällskap i varje fall, klassen är riktigt härlig.
Efter kemin så var det lunch. Jag & de andra bänkade oss som vanligt i en av matsalarna. Idag var det grymt lång kö för att få micra maten, men jag var inte så hungrig så jag blev inte så stressad. Fast jag måste ändå erkänna att jag var väldigt nöjd när jag äntligen kunde slå mig ner vid bordet igen. Eftermiddagen bjöd på fysik och resultat av mattetentan. Jag blev grymt nöjd, mer än så säger jag inte.
Efter fysiken stack jag hem, pysslade en liten stund och traskade sedan ner på stan för att fika lite. När fikandet var över så knatade jag tillbaka hem, forsatte pyssla, ritade lite och glömde att äta. Jag ska nog äta nu faktiskt.
Jag undrar när jag ska få prata med Ola igen.
Natti
Thank you India
Jag har precis ägnat 40 (!!) minuter åt att skriva ett långt och detaljrikt mail till Fia och Sussie. Jag hade äntligen bestämt mig för att ta mig i kragen och berätta för dem hur jag och Ola blev tillsammans. Vad tror ni att datorjäveln gör då? Jo, han stänger av sig själv (med ett föraktfullt skratt, ska jag be att få tala om.) Jag höll på att bli helt tokig. Men eftersom jag har begåvats med mer tålamod (eh...) än de flesta så bestämde jag mig för att pröva lyckan på nytt. Givetvis så hade min förbannade maskin, utsänd från helvetet, bestämt sig för att förstöra hela min kväll (samt hoppa på spillrorna) och startade om sig 4 gånger irad. Jag blev på måttligt bra humör.
Tack och lov för indiska mantran. Jag var nära på att slänga ut min tekniske ovän ut genom fönstret, men då börjar min ipod att spela Moola Mantra. Det går inte att vara upprörd när man lyssnar på indiska mantran, jag blir alltid lugn som en filbunke. Så, nu ska jag slänga mig upp i sadeln en gång till- mailet ska bli färdigt!
Tack och lov för indiska mantran. Jag var nära på att slänga ut min tekniske ovän ut genom fönstret, men då börjar min ipod att spela Moola Mantra. Det går inte att vara upprörd när man lyssnar på indiska mantran, jag blir alltid lugn som en filbunke. Så, nu ska jag slänga mig upp i sadeln en gång till- mailet ska bli färdigt!
Med anledning av...
Okej...
Jag hade verkligen lovat mig själv att aldrig börja blogga. Aldrig, aldrig, aldrig. Självfallet endast för att alla andra höll på med det. Fast efter att ha kikat igenom min ständigt växande hög av utrivna kollegieblockssidor fulla med ordbajseri (samt allt annat skrivet trams som jag publicerat här och var) så kände jag mig tvingad att bita i det sura äpplet och fixa en blogg jag också.
Det är dock inte helt utan anledning som jag har tagit mitt beslut. Efter att ha funderat både en och tre gånger på hur jag som bäst ska kunna informera Sussie & Fia om mina äventyr här hemma så kom jag fram till tre passande sätt:
1. Maila. Tyvärr strök jag det från listan kvickt som attan. Jag är nämligen sämst på mailkontakt.
2. Skriva brev. Ofantligt mysigt. Detta hade utan tvekan vunnit, om jag hade haft deras adresser (och råd med frimärken).
3. Blogga. Busenkelt, jag skriver - de läser.
(Jag funderade även på flaskpost. Men vad jag har hört så tar det så lång tid för flaskan att hitta rätt.)
Problemet med den tredje punkten är att Fia och Sussie kanske inte alls har lust att läsa mitt svammel. Fördelen är dock att jag har försökt skapa en kontakt (okej, mer av en monolog, men alla teatermänniskor är egoister, right?). Så om mina utvandrarvänner nu skulle ogilla mitt nya sätt att hålla dem uppdaterade på, så är det helt plötsligt upp till dem att komma på ett bättre sätt! Jag gillar att smita från problem.
Tja, ska sanningen fram så är det ju inte bara för Fia och Sussie som jag sitter och snackar meningslös skit. Det finns ju en hel del andra vänner som valt att bosätta sig på andra platser än i min garderob. Jag vet att Kamilla brukar sucka över att jag är värdelös på att hålla henne informerad om vad som egentligen sker i mitt liv, så nu kan jag kanske äntligen förse henne med massa information och anekdoter från min vardag. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig när vi pratades vid för ett tag sedan. Att man kan ha haft så mycket i skallen så att man glömt att berätta massa nyheter för en av sina närmaste vänner. Nej, fy på mig.
Jag borde kanske sova nu. Imorgon är det fysik och kemi som står på schemat. Ola har sms:at, så det är frid och fröjd. (Jag har vankat av och an i väntan på ett meddelande eller telefonsamtal.) Han är på väg upp till Umeå för han ska rycka in imorgon. Jag tycker att det är lagom roligt, att inte träffas på 13 dagar är inget jag uppskattar. Däremot så ser jag fram emot att få se honom i uniform, jag tror att det kan vara en riktig höjdare.
Nattinatti
Jag hade verkligen lovat mig själv att aldrig börja blogga. Aldrig, aldrig, aldrig. Självfallet endast för att alla andra höll på med det. Fast efter att ha kikat igenom min ständigt växande hög av utrivna kollegieblockssidor fulla med ordbajseri (samt allt annat skrivet trams som jag publicerat här och var) så kände jag mig tvingad att bita i det sura äpplet och fixa en blogg jag också.
Det är dock inte helt utan anledning som jag har tagit mitt beslut. Efter att ha funderat både en och tre gånger på hur jag som bäst ska kunna informera Sussie & Fia om mina äventyr här hemma så kom jag fram till tre passande sätt:
1. Maila. Tyvärr strök jag det från listan kvickt som attan. Jag är nämligen sämst på mailkontakt.
2. Skriva brev. Ofantligt mysigt. Detta hade utan tvekan vunnit, om jag hade haft deras adresser (och råd med frimärken).
3. Blogga. Busenkelt, jag skriver - de läser.
(Jag funderade även på flaskpost. Men vad jag har hört så tar det så lång tid för flaskan att hitta rätt.)
Problemet med den tredje punkten är att Fia och Sussie kanske inte alls har lust att läsa mitt svammel. Fördelen är dock att jag har försökt skapa en kontakt (okej, mer av en monolog, men alla teatermänniskor är egoister, right?). Så om mina utvandrarvänner nu skulle ogilla mitt nya sätt att hålla dem uppdaterade på, så är det helt plötsligt upp till dem att komma på ett bättre sätt! Jag gillar att smita från problem.
Tja, ska sanningen fram så är det ju inte bara för Fia och Sussie som jag sitter och snackar meningslös skit. Det finns ju en hel del andra vänner som valt att bosätta sig på andra platser än i min garderob. Jag vet att Kamilla brukar sucka över att jag är värdelös på att hålla henne informerad om vad som egentligen sker i mitt liv, så nu kan jag kanske äntligen förse henne med massa information och anekdoter från min vardag. Jag höll på att skämmas ögonen ur mig när vi pratades vid för ett tag sedan. Att man kan ha haft så mycket i skallen så att man glömt att berätta massa nyheter för en av sina närmaste vänner. Nej, fy på mig.
Jag borde kanske sova nu. Imorgon är det fysik och kemi som står på schemat. Ola har sms:at, så det är frid och fröjd. (Jag har vankat av och an i väntan på ett meddelande eller telefonsamtal.) Han är på väg upp till Umeå för han ska rycka in imorgon. Jag tycker att det är lagom roligt, att inte träffas på 13 dagar är inget jag uppskattar. Däremot så ser jag fram emot att få se honom i uniform, jag tror att det kan vara en riktig höjdare.
Nattinatti
