Stinky

Ola kan få mig att inse saker om mig själv. Sådant som jag absolut inte skulel ha upptäckt själv. För ett tag sedan blev vi arga på varandra, vilket händer i en relation. Under grälet så sa han åt mig att jag stänger in mig och inte släpper in honom. Jag viftade bort det och tyckte att han var ute och cyklade. För någon dag sedan så började jag att fundera på det. Han har en poäng, jag är ganska bra på att skärma av delar av mig. Jag låter folk komma nära, emn itne för nära. För jag skäms när jag blir sårad eller arg. Ofta vill jag inte visa när någon gjort mig ledsen, för jag är rädd för att mina känslor ska vara besvärliga för andra. Mina känslor laddar sedan ur sig i andra situationer. Det har ofta varit så när jag och Ola är arga på varadnra. Grälet börjar med något helt obetydligt, mest för att jag känner mig grälsjuk. Fast någonstans under bråkandet så kommer det fram känslor och saker som jag itne riktigt kan styra. Det brukr sluta med att jag snyftar och något underliggande kommer fram. Så Ola har rätt, jag släpper inte in honom. Inte direkt. Han får lirka fram saker. Men, eftersom han är den första person som fått mig att förstå saker om mig själv, så är jag skyldig honom att börja arbeta med dessa svårigheter. För han är för bra för att jag ska riskera våra relation genom att vägra att ändra på mig. Jag har stått ivägen för mig själv länge nog, nu ska jag arbeta med mina käsnlo, mina krav och det kommer att gynna både mig och min relation.