Stinky

Måste bara visa lite bilder på hur det ser ut när jag inrett lilla hemmet:

Ska nog byta gardiner snart, men annars så är jag himla nöjd.

Hallen:


och.. sovalkov:

Min outfit som jag hade på mig igår, inte så illa va? Tog dock en ljusare kofta + ett skärp i midjan. Jeansen är från Lindex barnavdelning och skorna är köpta på nyss nämnda avdelning hos H&M. Är ganska schysst att de får in trendiga och snygga grejer. Speciellt skor, jag brukar annars få genomkamma hela centrum för att hitta ett par pjuck som passar mina minifossar. Skjortklänningen är en ny favorit i garderoben, köpte den på rean inne på Gina Tricot. Sitter som ett smäck!
Samma klänning men med andra detaljer. Skärpet är f.ö det som jag frick på posten idag. Förbannat snyggt!

Toppen och skärpet som hämtades på posten (ICA) idag. Skärpet är lite dåligt knutet, dock. Oförskämt bekväm tröja, måste köpa fler sådana, kostar bara 99 kr/st så de är lätt värda sitt pris.

Idag har csn förbarmat sig över mig och satt in lite pengar på mitt konto, jag tackar och väljer att förtränga tanken på att jag ska betala tillbaka pengar till dem om några år. Jag försöker låtsas att jag lever för stunden och inte bryr mig om framtiden. Det är ganska behagligt faktiskt, det gör att jag kan köpa ett par snygga skor eftersom jag vill ha dem nu. Tyvärr så funkar det inte alls lika bra när jag står med kurrande mage i en mataffär och är förbannad över att jag slösat massor av pengar på grejer som inte går att äta. Dock så är jag ju snål, smålänning som jag är, så jag gör inte av med så mycket pengar på kläder, bara när jag BEHÖVER något nytt. Tyvärr, tyvärr, tyvärr så är jag HIMLA skicklig på att intala mi att jag behöver massor av nya saker. Det är dock lite sant, jag använder inte mina gamla kläder så mycket. De känns inte så mycket mig längre, jag har börjat utveckla en ny stil. Sen hade jag kläderna på jobbet ganska mycket, vilket resulterade i att de flesta är urtvättade, sönderdragna eller allmänt misshandlade. Man var tvungen att ha tåliga plagg, det kan jag lova er! But hey, vad spelar det för roll, jag sket fullständigt i hur trist min garderob var när jag arbetade. Har man ett underbart jobb så spelar det andra inte så stor roll. 

Oj, har inte hunnit blogga på länge. Det är fy på mig, verkligen! Har umgåtts mycket med pojkvännen, på något vis så har jag inte riktigt tid att skriva här då. Dock så kan jag bättra mig nu när jag ska vara själv i ett par dagar. Lite skönt, men lite tomt. hum, dock så ska jag inte vara själv inatt. Han är i malmö nu och kommer ramla in här om nån timme, lagom för att väcka mig.. Det är nog det enda som är är jobbigt. När han kommer hem till mig sent och ska gå och lägga sig. Ola har inte riktigt förstått att jag inte kan somna om när jag blivit väckt. Så antagligen så kommer jag att ligga sömnlös nån timme, jag ska fanimej sätta mig och se på film å, sen får han klaga bäst han vill om jag stör honom när han ska sova. Nej, nu ska jag inte vara elak... Men jag tycker nog att han får respektera att han inte kan komma hit hur sent som helst, när jag har somnat då ska det vara lugnt! Då kan han väl åka hem till sig istället? 

Så, nu är det universitetstajm igen. Ska snart skutta upp på cykeln, måste bara torka håret och klä på mig först. Hinner egentligen inte sitta här och författa någon längre text, men det är ju inte mycket som har hänt sedan igår. Dock så hade jag en läskig dröm inatt, den handlade om att jag åkte bil och den började spinna, åka ner i diket och voltade. Inget vidare! Nej, nu ska jag skynda mig.

Allt löser sig om man startar om datorn. Eller tja, i varje fall det här problemet. Nu är inte Anni surpuppa längre

Jag blir tokig på den här datron.
Jag ahr försökt ladda ner Bank-ID, vilket kräver Java. Jag ahr installerat Java, men det visas hela tiden att jag inte har det. Men programmet hittas i datorn. Jag har fått bank-ID men det går inte att logga in på det. Jag blir tokig på skitdatorn.

Nu har hjärtat i mitt liv åkt hem till sig. Det går snabbt att vänja sig vid att han är här, det värker i bröstet när han åker ifrån mig. Fånigt, om 15 timmar så ska jag träffa honom igen. Det hjälps ändå inte, jag är fäst vid honom, tokig i honom! Dagen har varit mysig och helt utan aktiviteter. Vi har bara slöat, myst och luffsat omkring i myskläder. Vi såg på lite tv, spelade lite tv-spel, åt lite nachos, tramsat och varit jättebarnsliga. Det är faktiskt helt underbart. Med Ola så kan jag bete mig precis hur jag vill, det känns rätt häftigt att ha hittat en sådan människa.

Idag är det myssöndag med Ola. Egentligen skulle han ha åkt iväg med sina kompisar och pysslat med airsoft, men imorse så orkade han inte stiga upp. Det blev helt enkelt en gosdag med mig istället. Anni jublar.

Det blev inte Sleepy Hollow, det blev ett avsnitt av Greys. Var faktiskt sjukligt länge sedan jag titta på det, har ju inte sett klart hela säs 2 än, har några avsnitt kvar. Jag måste nog investera i tredje sedan. Man blir ju helt knäpp av att följa en serie, haha. Men det räcker nog med ett avsnitt för den här kvällen. Jag blir ju så himla lätt överengagerad annars. Tror att jag borde sova, but... det hade varit mysigt att vara vaken tills pojkvännen kommer hem. Vet dock inte riktigt hur lång tid det kan ta innan dess. Kanske vore bättre att nana ändå. Åh, svåra frågor.

åh, tv:n har valt att knasa sig. är något med boxen. Nåja, jag ska nog titta på film istället. Tänkte sätta igång Sleepy Hollow, blanda till lite fruktsallad (eller äta chokladdoppad frukt..) och kränga på mig mystofflorna. Pyjamasbyxorna är redan på och lägenheten är så mysigt varm, det är helt underbart att få kura inomhus till en bra film när man vet hur ruggigt och kallt det är utanför fönstret. M-m! Jag kan dock inte låta bli att bli ledsen över alla stackare som tvingas vara ute i kylan, fy vilket liv! Jag blir verkligen illa till mods när jag tänker på alla uteliggare, alkolister och andra missbrukare. Det är hemskt att människor inte har ett hem, fast samtidigt så vet jag att de som missbrukar måste inse sina problem innan det går att skapa ett hem till dem. Dock så brister hjärtat på mig, när jag tänker på att människor ska tvingas att leva i misär. Jag undrar ibland om det är normalt att lida så mycket med andra männisor. (Liksom, inte medlidande, utan verkligen, verkligen känna sorg och få ont i själen när jag ser någon annan må dåligt). Jag vet inte om det är ett straff eller en välsignelse (finns det något ord som betyder samma sak men låter mindre religöst?), för jag är lycklig över att ha förmågan att kunna förstå andra människors känslor men samtidigt så känns det ibland som att det hade varit skönt att inte bli så ofantligt betagen i varje männsikas livsöde. Jag skulle kunna lipa mig igenom dagarna om jag bara tänker på människor som fått utstå mycket, blödig kanske?

Anyway, nu kom vi in på ett rejält sidospår. Jag skulle ju bara klaga över min tv en liten stund. Det känns lite dumt att klaga nu, över något så lyxigt som en tv, jag ska nog bannemig ägna resten av kvällen åt att vara tacksam. Det borde man vara oftare. ännu mer tacksam ska jag bli när pojkvännen kryper ner jämte mig inatt, vilken välsignelse det är! en människa som man kan känna sig så trygg med. Ja, tacksam var ordet. tänk, så bra man har det egentligen. Här sitter jag, i en varm, mysig och ganska snygg lägenhet med världens toppenkök! trots att den inte ligger megacentralt så är jag sjukt glad att det var den här jag fick. Just att köket är så fräscht gör att jag hellre har den här lägenheten än någon mer central. På tal om det, jag kan ju visa upp mitt kök:



Så, mitt kök och min ytterdörr. Till höger om dörren finns en liten sovalkov, där sängen står. Fotot är taget från det andra rummet, som rymmer soffa, tv, dator och matplats. Ganska komapkt leverne, men det är perfekt för mig.

Åh, lilla lägenheten börjar att kännas hemtrevlig och mysig. Jag ska snart kela ner mig under mitt täcke och slötitta på tv en stund. Eftersom jag har ont i halsen och är allmänt hängig så blir det hemmafredag för min del. Jag tror att mycket beror på luftombyte och flytt, det tar faktiskt mer på krafterna än vad man tror. Allt det nya, alla ställen som man ska hitta till. Idag cyklade jag faktiskt hem från centrum, har bara tagit bussen tidigare, så det var ett stort framsteg. Det tar inte alls lång tid att cykla, så jag ska väl kanske göra det till en vana. 

Åh, jag är så himla glad just nu. Trots att jag mår urkasst och misstänker lätt feber. Idag började Niklas att prata med mig på msn, vi har inte pratats vid på ett år, senast jag hörde av honom var då han tog mobilen från Ola och fyllesnackade med mig, då de var ute på krogen tillsammans. Niklas och jag brukade ha en superbra relation innan, jag kunde verkligen prata om ALLT med honom, vi pratade i telefon i flera timmar varje dag. En fantastisk vänskap. Tyvärr så gled vi ifrån varandra, men nu så hoppas jag verkligen att vi kan ta upp den relationen igen. Han har flyttat till min gamla hemstad, så när jag ska hem och hälsa på så ska jag träffa Niklas. Har lovat att ta upp Ola också, så att vi tre kan gå ut och ta en öl ihop. Fruktansvärt mysigt. Det gjorde mg glad. 

Usch och fy! Det blir ingen stadsvandring idag. Hade väl kanske varit bra, förhoppningsvis så hade någon från klassen varit där. Jag behöver verkligen gå på aktiviteter för att försöka lära känna folk. Tyvärr, tyvärr, tyvärr så kan jag inte gå på stadsvandringen idag. Det är i princip fysiskt omöjligt, jag mår inte alls bra. Magen gör ont och halsen har börjat svullna. Fröken Anni måste hålla sig inne, gärna under ett täcke i soffan. Låter ganska mysigt ändå. Jag hade egentligen velat ha Ola här, han är duktig på att pyssla om mig. Dock så åkte han hem idag, kommer imorgon igen. Känns skönt att ha honom, men det är lite trist att inte känna någon annan. Jag vill inte bli efterhängsen och klängig. No-no! Jaja, det löer väl sig, hoppas jag. I varje fall när man fått koll på nationsaktiviteterna. Förhoppningsvis så ska jag träffa lite gamla klasskompisar också, är ju några av dem som bor här nere. 

Hallihallå!

 Nu ska jag borsta tänderna, klä på mig och sedan susa iväg mot universitetet. Hoppas att jag hittar, det kan väl inte vara jättesvårt? Det finns ju trots allt en cykelväg som man ska följa. Ska sticka om 5-10 min, hoppas att det räcker.

God kväll, folks!

Moha! Första natten i ensamhet gick kalas. Jag var ledsen en stund efter att Ola hade gått, men det lättade gansak snart. Det är ganska spännande att vara själv lite. Att lulla omkring i sitt egena. Försöka, prova och se vad som händer. Idag använde jag ugnen, vilket gick sisådär. Eftersom den är helt ny så skulle den stå på i en timme på 200 grader, för att bränna bort skyddsfett och ångor som fanns kvar av isolering och grejs. Det luktade verkligen SKIT i hela lägenheten. Jag och Ola fick öppna upp två fönster så att det blev korsdrag. Tyvärr så ledde det till att det blev skitkallt under den där förbannade timmen. När jag äntligen kunde använda ugnen så gjorde jag kolakakor. Givetvis så glömde jag att ändra till 180 grader och de fick bakas i 200 grader, vilket resulterade i att en längd blev bränd. Lyckligtvis så smakade de övriga helt okej. Imorgon ska ngra av kakorna få följa med till skolan, man måste ha något att knapra på under rasterna.

Okej, jag har redan hunnit sova i lägenheten i två nätter, men det här kommer att bli första natten som jag sover här själv. Ola gick till bussen för ca 1 h sedan, han ska sova hemma inatt. Det har varit jätteskönt att ha honom här. Det tog emot lite när han åkte och jag tror att han kände det också. Det blir plötsligt så påtagligt att jag har flyttat. Att jag inte är hemma. Jag är faktiskt i en främmande stad, långt från allt som jag känner, från allt som är hemma, från allt jag känner igen. Jag kommer att gå vilse flera, flera gånger innan jag kommer att börja lära känna Lund. Det är lite skrämmande, lite spännande och helt galet. Jag saknar folk hemma, trots att jag träffade dem för bara tre dagar sedan. Men det är så konstigt att veta att jag inte kan se dem när som helst. Att jag ska spendera mina dagar här, i min lägenhet. Jag tror att jag ska försöka att hitta någon aktivitet att syssla med på fritiden, körsång kanske? Jag gillar ju faktiskt att sjunga och det hade väl varit en ganska god idé att försöka hitta en kör, på så vis så lär jag förhoppningsvis känna några. 

Nu befinner jag mig i lägenheten, pojkvännen är också på plats, även om han ska hem till sig imorgon. Har tyvärr inte kunnat skriva tidigare (för nu har vi ju faktiskt varit här ett dygn) eftersom det varit lite krabb med internet. Nu har dock Ola fått ordning på det hela, så jag hoppas att det ska fungera. 

Shit, jag hinner ju nästan inte skriva här längre. Är verkligen massor på gång. Har varit nere i centrum och köpt en bordslampa, funderade lite på hur länge det kommer att dröja innan jag kommer att gå i alla dessa affärer igen. Visst är det underligt? Flyttångesten har börjat att smyga sig på, det är ju inte klokt egentligen? Ska jag flytta ifrån alla mina underbara vänner till en stad där jag knappt känner någon. (Känner jag någon alls där?)  Om några timmar så kommer Ola att komma hit, då ska vi nog packa ner lite pryttlar och lägga in i bilen. Datorn kommer väl kanske packas ner i sin kartong, annars så blir den nerplockad imorgon på morgonen. Egentligen så borde jag rusa runt och plocka ner det sista, men orken har liksom tagit slut. Jag orkar inte riktigt ha panik över allt som ska med. Något som jag inte fattar är att det är så mycket kvar! Så många saker som jag inte har användning för. Det är ju sjukt. Bokhyllan står kvar med lite böcker, pärmar och något par skor. Jag har inte plats för alla gamla block eller cd-skivor. Jag har fått välja ut det viktigaste. En låda med alla viktiga papper är nerpackade, precis som ca 10 böcker + ett antal kokböcker. Allt annat har jag lämnat. Och då ska vi inte snacka om kläderna... Jisses! Fan vad jag har samlat på mig. Lite har jag slängt, men just nu står jag i valet och kvalet. Spara eller slänga?

Jag ska snart sova. Det mesta av tisdagen har bestått av sömn, men jag tänkte fortsätta på samma spår.

Nu har jag stått och packat i 1.5 timme, det känns som om rummet är stökigare än vad det varit under hela den tiden som jag bott här. Det är inte klokt vad jag sprider ut mig när jag egentligen ska samla ihop allt. Men det är väl lite så. Saker ska läggas i olika högar, beslut ska tas. Vad ska med och vad ska inte med? Vad är viktigt. Allt som jag hamstrat på mig, som påminner. Det passar inte i det nya, men det svider när jag tänker på att det inte kan följa med. Bara att packa ner mina kläder gör mig matt. Så mycket som inte ska med.. Men som inte ska slängas. Jag sätter så stort värde vid saker, skapar historier kring allt. Det är konstigt egentligen. Jag går och packar ner livet i lådor, beslutar vad som ska med och vad som ska glömmas. Det är så himla lustig känsla. Att packa ner saker, filosofera och tänka att man snart ska lämna det trygga. Man ska in i något nytt, ta med sig det man samlat på sig och hoppas att det ska göra det nya till ett hem. Det är vemodigt, det måste jag erkänna. Och väldigt "på riktigt" nu. Det känns, det är liksom konkret, jag ska flytta. Jag ska till en stad jag inte känner, till en skola där jag aldrig satt min fot och lära känna nya människor. Underligt, skrämmande och spännande. 

Okej, idag har jag haft absurda begär efter drottningkräm. Av någon underlig anledning så hittar jag inte det någonstans! Jag vet inte hur många butiker som har jag har genomsökt i min jakt på krämen, men icke sa nicke. Jag börjar ana att Ekströms har slutat att tillverka denna sagolika mellanmålsnjutning. FY som tusan på er, Ekströms. 

Shit, tiden går så himla fort. Det är verkligen galet. Jag har insett att man glömmer bort det som finns nu, för tankarna är redan i framtiden. Det är verkligen knasigt att tänka att det jag drömt om är precis framför näsan på mig. Om en vecka ska jag flytta. Det är inte klokt. Jag har knappt vågat skriva ut det tidigare, för jag är liksom lite rädd för att det bara är bluff&båg, för det känns så absurt. Fast nu har jag fått ruska på mig och inse att jag snart ska bo nere i Skåne och börja studera på ett seriöst program. Jag ska inleda mitt vuxna liv, lite mer på riktigt. Jag ska för tusan inte gå till mitt mysjobb mer! Jag ska inte skrota omkring i småland och känna mig så mysigt uttråkad! Jag ska slänga mig in i en ny stad och ett nytt boende. SJUKT!

Ja, jg har fått ytterligare en arbetsdag, så imorgon blir min sista dag på jobbet. Skönt att få liiite tid till innan man ska säga hejdå till alla. Det var faktiskt en smula vemodigt idag, även om det känns spännande också. Vi får väl se hur det hela kommer att arta sig, right?

Om ett par minuter så ska jag krypa ner i sängen. Imorgon har jag min sista arbetsdag, kan n tänka er? tiden går verkligen ruskigt snabbt! Jag har inte alls hunnit med den senaste tiden. Men bra har det varit, speciellt de senaste 1,5 månaderna. Innan dess så hade jag det lite höstkämpigt ett tag, men den här tiden har vägt upp allt slokande med öronen. Jag har haft ett par underbara dagar, men jag ska berätta mer om dem imorgon. Nu måste jag faktiskt krypa ner mellan lakanen och somna.

Januari.. DEt är vverkligen en månad full av förändringar, har ni tänkt på det? Det är många människor som föränrar sin vardag under denna månad. Vissa gör det genom löften som de avgav under nyårsnatten, även om många av dessa löften är mer eller mindra bortglömda under nyårsdagen. Hos andra så är förändringarna mer förknippade med att något börjar. För en liten knodd började livet igår. En arbetskamrat som gått hem för mammaledighet fick barn, så även hon fick börja något nytt - börja rollen som mamma. Så spännande. För många av oss är väl förändringen inte lika stor, men ändå enorm!Snart börjar massor av unga värnpliktiga sin tid i lumpen, det är ju bara någon vecka kvar tills de ska rycka in! Vad spännande det måste vara. För mig och för flera hundra andra (eller kanske snarare några tusen?) så börjar en utbildning, en ny termin, en ny kurs. För oss som börjar studera på en annan ort så väntar också massa spännande upptäckter, kanske även ett nytt boende. En början på ett liv i en ny stad... Januari är verkligen en tid av förändringar, även om vi inte riktigt märker det själva. Många tycker att det är kallt, grått och tungt. Jag kan hålla med om det, men samtidigt så är det spännande och vi går mot ljusare tider. Man får inte glömma allt det där fantastiska som döljer sig i det kalla, hårda. Det är faktiskt en tid av förändring!

Jaha, så har söndagen kommit. Om en halvtimme ska jag neråt mot bussen.Först måste jag en sväng om bankomaten, för mitt busskort räcker inte längre. Jag är skittrött idag. Helger är så jäkla krävande! Fast det är ändå ett skönt flow på något vis. Man vet precis vad man ska göra när och så. Åååh, jag hoppas att dagen går fort, jag är så seg och sömnig idag. 

Dagarna rusar fram! Jag har inte riktigt fattat att 2009 har börjat än, det är ju inte klokt! Idag har arbetet känts segt och långt men samtidigt gick det jättefort och var roligt. Tror att jag blir så seg eftersom jag jobbat så lite senaste veckorna, man glömmer liksom hur krävande jobbet är och det suger musten ur vem som helst! I vilket fall som helst så hade vi en underbart rolig lördag. Idag var vi ute i snön ganska mycket, verkligen uppfriskande! 

Så, nu har jag vaknat, gått upp, ätit och myst ner mig framför datorn lite. Om ett tag ska jag till jobbet, jag är inte dödsförtjust! Tyvärr så är ju inte jag någon vidare morgonmänniska, inte arbetsmässigt i varje fall. Jag älskar att mysa omkring hemma, dricka varm choklad (jag får tokont i magen om jag försöker dricka kaffe för tidigt på morgonen) och spatsera omkring i varma morgontofflor. Att däremot ge sig ut i kylan och ta sig till arbetet står inte på min lista över mysiga morgonbestyr. Det är ett nödvändigt ont och om några timmar så kommer jag att vara nöjd och mysig i varje fall, jag behöver bara vakna till lite först.

Idag har ytterligare en arbetsdag flutit på. Nu återstår det bara tre arbetsdagar, sedan är jag sysslolös fram tills studierna börjar. Det känns.. vemodigt. Jag kommer med största sannolikhet att sakna jobbet, samtidigt om det kommer att vara lite skönt att sluta. För saken är den, att jag ÄLSKAR mitt jobb, det enda som jag kan bli trött på är att alla ska klaga på arbetet hela tiden. Det är sååå jobbigt, det är så tråkigt. Jisses, sök ett annat jobb då! Jag som är galen i kidsen, som uppskattar vår frihet och är toklycklig över de pedagogiska måltiderna tappar sugen då andra ska gnälla. Visst, det är underbetalt. Fast å andra sidan så är just den här sektorn VÄLDIGT underbetald. Man kan alltid göra saker bättre och jag håller med om att vissa grejer borde fixas till med arbetsplatsen och allt därkring, men det finns bättre sätt att lösa saker på istället för gnäll.  Hur som haver så hoppas jag att jag får återvända till jobbet igen, som sommarvikarie eller jobba lite timmar då&då. 

Om 12 dagar börjar jag att studera. Om 12 dagar ska jag brja läsa något som jag inte direkt intresserar mig för. Men som ska bli spännande att testa. Jag ska lära känna en ny stad. Orosmomentet har varit lägenhet. Idag fick jag besked: Från och med den 15:e januari kan jag få lägenhet. Visserligen bara en 1:a, med lite av ett ockerpris, som inte ligger jättecentralt. Men fortfarande: jag kan få bo i en lägenhet och en nybyggd sådan! Jag kommer inte att behöva pendla. Jag slipper bo i en förort och åka buss. Jag kan cykla till universitetet. But still... Det har gått lite för lätt. Jag är inte helt säker på om allt står rätt till, man blir ju en smula misstänksam när det går för enkelt. Eller?

Tjolahopp tjolahej!

Hej igen!