Trött och upptagen, vuxna bruden.
Idag vill jag kräkas på hösten. Männsikor som säger att det är en mysig årstid har bevisligen inte någon vidare smak. Det är kallt. Det är blött. Det är mulet. Det är mörkt. Det regnar. Säg till om något låter lockande? Ja, det finns lite löv och man får tända brasor. Gulligullandet i Sveriges alla soffor skjuter i höjden. Ja, man kan dra filten över huvudet och läsa bra böcker samtidigt som rummet lyses upp av levande ljus. Ja, ja, ja. Jag fattar. Mörkt och mysigt. Tips: Skaffa en rullgardin och stäng av dina element, dså kan du höstmysa på sommaren. Eller vänta tills det blir vinter! Om man nu tycker att det är så mysigt att höra vinden vina utanför fönstret så rekommenderar jag att man köper en hårfön eller fläkt och drar på fullt ös på den. Förresten, det blåser väl för helvete på sommaren också!?!
Suman av kardemumman är alltså att jag avskyr hösten. Sensommarvärmen i september är lite trevlig, precis som färgglada höstlöv. Det är okej. Tyvärr så kommer ju regnet, blåsten och kylan som ett brev på posten. För min del så hade man gärna fått gå direkt från höstlövsmysandet i en septembersol till snötäcket i december. Eftersom jag bor mitt i regnslaskets okrönta kungadöme så blir det nästan aldrig snö hos mig. Istället så är det slask. Också något som jag vill kräkas på. Känns visserligen en smula onödigt. Jag skulle bara kliva i det nerspydda slasket och förstöra mina skor, dessutom så fräter kräks på tänderna. Har jag hört. Jag väljer iställer att förbanna slasket och vätan. Dock så har jag inte slutat att hoppas på mysigt snötäckta trädgårdar och vita jular än, för gammal som jag är så minns jag när det faktiskt snöade galna mängder även här nere i södra Sverige.
En anledning till mitt höstraseri är att det nu har blivit så kallt och blött så att mina leder har gett upp. Skittråkigt för någon som behöver kuta i trappor dagarna i ända. Jag har blivit skitgammal i förtid och har haft ont i lederna vid sjukdom och kyla sedan jag på gymnasiet. Snart så kommer jag väl att propagera för att det är ganska så smidigt att passera all mat som man äter.
Suman av kardemumman är alltså att jag avskyr hösten. Sensommarvärmen i september är lite trevlig, precis som färgglada höstlöv. Det är okej. Tyvärr så kommer ju regnet, blåsten och kylan som ett brev på posten. För min del så hade man gärna fått gå direkt från höstlövsmysandet i en septembersol till snötäcket i december. Eftersom jag bor mitt i regnslaskets okrönta kungadöme så blir det nästan aldrig snö hos mig. Istället så är det slask. Också något som jag vill kräkas på. Känns visserligen en smula onödigt. Jag skulle bara kliva i det nerspydda slasket och förstöra mina skor, dessutom så fräter kräks på tänderna. Har jag hört. Jag väljer iställer att förbanna slasket och vätan. Dock så har jag inte slutat att hoppas på mysigt snötäckta trädgårdar och vita jular än, för gammal som jag är så minns jag när det faktiskt snöade galna mängder även här nere i södra Sverige.
En anledning till mitt höstraseri är att det nu har blivit så kallt och blött så att mina leder har gett upp. Skittråkigt för någon som behöver kuta i trappor dagarna i ända. Jag har blivit skitgammal i förtid och har haft ont i lederna vid sjukdom och kyla sedan jag på gymnasiet. Snart så kommer jag väl att propagera för att det är ganska så smidigt att passera all mat som man äter.
Kommentarer
Trackback
