Stinky

Usch, usch, usch. Anni har en dålig, tråkig, ledsen dag. Jag är tråkig, tråkig, tråkig, tråkig. Livet känns helt bortblåst och jag är lurad på min ungdom. Så jävla orättvist! Jag håller på att bli vuxen och gammal, de fåniga, fri ungdomsdagarna är över. Men jag har aldrig varit fånig eller fri. Jag har inte fått vara galen och resa runt i världen. Jag har varit låst i hopplösa förhållanden, i envisa duktighetskänslor och rädslan för att göra galna grejer. Min galna vilja att komma in på en bra utbildning har sparkat mig i ansiktet och fått mig att känna mig misslyckad.

Seriöst... mitt liv... skittråkigt. Jag har inte gjort någonting och mina drömmar bleknar och tynar bort. Jag längtar, varje dag, varje minut efter Kina. Efter Asien. Men jag inser att jag aldrig kommer att komma dit igen, en insikt så smärtsam och iriiterande så att det får mig att gå sönder. Jag har länge kämpat för att en dag få åka transibiriska järnvgen, men har insett att det aldrig blir av. För det finns ingen som vill resa med mig. Jag komemr att dö tråkig. Jag hade lika gärna kunnat trilla ner död idag.

Ajöss.