Stinky

Jag borde vara sjukligt trött, har avklarat dag 4/7 på jobbet denna veckan. Jobbar kväll 5/7 dagar, helt galet egentligen. Fröken Anni borde egentligen ligga i en liten hög och ha ångest över att det är så mycket jobba kvar innan två dagars ledighet. Det gör jag inte, jag är skitpigg och på strålande humör. I skrivande stund så sitter jag med lite skön house/techno/trance i öronen (sen när började jag lyssna på sådant? Vet inte ens vad bandet heter) och njuter av livet. Jag har en en liten stund av lycka och uppskattning av livet. Jag brukar ha det framåt småtimmarna. Jag tror att det här är vad religösa människor brukar känna när de tänker på gud, himmel, buddha eller andra luriga gubbar. Jag är lite extensiell och känner lite som att livet bara finns här och nu, aldrig tidigare och inte i framtiden. Bara just nu, i denna stund. Sjukt befriande, sjukt ångestladdat och mest fantastiskt. Jag måste snart gå ut i nattluften och springa ett varv, andas lite och bara vara lycklig.

Ja, gott folk. Så är det att vara Anni. Ibland drabbas (eller välsignas... om man gör det som icke-religiös) av enorma lyckorus, så stora så att de egentligen inte får plats i min kropp. Så jag måste ut i natten och bara njuta av att jag finns. Jag inser att det nog inte är någon annan, mentalt frisk, människa som är med om det här, men det skiter jag fullständigt i. 

Det enda som jag saknar just nu är mina nära och kära. När man jobbar så att häcken glöder så har man aldrig tid att umgås, det är lite trist. Jag ska dock ta igen det snart tänkte jag.  Är enormt sugen på att sticka ut på en jättefest och dansa hela natten, tills fötterna värker och ögonlocken är tunga. Vill stå på en trand och bara studsa till bra musik, skratta med människor jag tycker om och njuta av sommaren.

ÅH! LYCKA!