My life really sucks without you
En bra titel på en annars ganska medioker sång. Just nu kretsar livet kring just den där titeln. Livet suger, det suger big times! högtalarna bränner av slippriga kärlekslåtar och lättlipade ballader. Mina öron blöder efter alla hjärtskärande toner, livet som ofrivillig singel är ganska krävande ibland. Det är vissa dagar som man vaknar upp och inser att det inte riktigt går att fortsätta att leva som man gjort tidigare. Att ingenting är sig likt längre, trots att alla brännande känslor finns kvar. Att all kärlek fortfarande ligger tjock i luften och att saknaden inte har lagt sig. Har man levt med en människa länge och visat upp alla sina sidor så är det svårt att släppa taget. Det finns inte längre någon som fräser åt mig när jag blir för inne i mina egna känslor. Jag behöver någon som tar mig i kragen och ruskar om mig, någon som hindrar mig när jag sätter igång mina känslomässiga spiraler. Som tar ner mig på jorden när jag blir för exalterad, som skäller på mig när jag blir för deppad och som håller om mig när jag blir för arg. I mitt liv finns inga mellanlägen, inte naturligt, så jag behöver hjälp med att finna balansen.
Jag mår ganska bra, trots att jag förlorat något så oerhört stort. Visst så tappar man balansen ibland, gör jäkligt dumma saker. Jag har inte riktigt hittat mitt eget liv i all röra. Ändå så mår jag ganska bra, jag skrattar, lever och jag har riktat in mig på framtiden. Det är dock något som saknas, min sista pusselbit. Jag vet att han är min pusselbit och jag vet att jag inte längre är intresserad av att leta efter någon annan. Att spana på krogen är ganska meningslöst, jag vet vad jag vill ha och att jag aldrig kan få det igen. Jag vill inte nöja mig med det näst bästa. Det är han eller inte alls. Låter kanske deppigt, men jag är nöjd med det. Att leva resten av sitt liv med någon som inte känns 100% rätt är inget alternativ, det gör mig olycklig.
Jag har börjat fundera mycket över framtiden. Vad jag vill, vart jag är på väg och vad som kommer att hända. Just nu är alla dörrar öppna och jag står och skälver som en liten fågelunge. Kanske kommer jag att våga att sträcka ut mina vingar och prova att slänga mig ut. Kanske faller jag till marken, kanske flyger jag iväg. Oavsett vad det blir, så har jag provat. Faller jag så får jag väl försöka igen, det är väl det som är livets mening?
Och darling: My life really sucks without you.
Kommentarer
Trackback
