Livet som rullar framåt
Det är konstigt att livet går så snabbt, man står alltid och balanserar på en tunn, tunn tråd. Det finns så mycket drömmar och så mycket tankar, men det är inte alltid som man vågar att ta språnget rakt ut. Just nu vill jag skaka av mig mina bojor och band för att rusa iväg in i det okända. Samtidigt så är jag så ofantligt nöjd med det som finns här, jag vill aldrig, aldrig röra mig. Jag vill vara här för all framtid. Underligt, mycket underligt.
Framtiden inbär oftast någon inre stress för mig, det finns så mycket man ska hinna, så mycket man ska göra, så mycket jag borde göra, så mycket som jag vill göra. Det är svårt att stanna upp och njuta mitt i allt det där. Samtidigt så vet jag att jag får panik och börja att klättra på väggarna när det finns för lite att göra. Det är ingen enkel balansgång.
Jag vet dock vad jag ska göra när jag har en ledig stund över, då ska jag lägga mig ner jämte min hund och andas in hans doft och gömma huvudet i hans päls. Jag vet inte hur länge till jag får ha honom och det skär verkligen i mitt hjärta. Då är det bäst att ta tillvara den tid man har kvar.
Kommentarer
Trackback
