Lipsill
Igår var jag ruskigt fånig och lite gråtmild. Efter att ha arbetat bort både vett, sans och ork så lockade en resa till Lund och tillbaka ofantligt lite. Att städa lägenhet och rusa runt i ösregn stod inte högt på min vill-göra-lista. Det är ganska skönt att ha det gjort, så att den här dagen kan bli någorlunda ledig. Ska sitta med bilderna från plåtningen förra veckan, måste fixa till dem och maila dem till Lasse. Därefter så ska jag lyssna på gårdagens föreläsning från min distanskurs, de ligger uppe på nätet nu. Ska vässa mina pennor och plocka fram snygga papper. Kommer kännas grymt roligt att börja på den här kursen, Indiska religioner är ju ruskigt intressant.
Anyway, igår var det en tråkig kväll. Jag har varit ganska stark och självständig de senaste veckorna, alltid på språng och med miljoner projekt. Just nu har jag kört fast lite, längtar efter ledighet, sysslolöshet och lite närhet. Efter att ha rensat ut hela lägenheten så blev jag helt tom i kroppen, så många minnen som man städade bort. Så mycket fina saker som slängdes. Plockade ner bilderna på Ola som satt på kylskåpet. Det finns ju ingen anledning att ha kvar dem där. Fast det sved lite i hjärtat, det blev ju verkligen över på riktigt på det viset. Fast det är bara att rycka upp sig. Idag är en ny dag och jag har fullt med planer. Kanske skulle man slutföra lite projekt...
Kommentarer
Trackback
