Det är här som vägen tar slut
Hade jag kunnat lägga mig ner på marken och försvinna så hade jag gjort det. Jag vill inte vara med mer nu, jag vill springa bort från mig själv och lämna mitt tomma, dumma, konstiga skal bakom mig. Jag vill spräcka hål på all denna ytliga idioti som tar upp större delen av mig. Anni vill inte finnas mer, Anni vill säga upp sin roll i sitt eget liv. Dramatiskt? Ja. Men det är ganska befogat. Finns det någon gudomlig rättvisa så kommer jag att återfödas som en bajsätande fågel när jag har kolat vippen. Det lär visserligen dröja ett ganska bra tag tid, så jag har förbannat mycket tid på mig att vältra mig i ångest.
Den här sommaren känns allt så främmande och borta. Allt jag längtat efter förvandlas till det jag fasar för. Sorry, vännerna. Visby får klara sig utan skandalblondinen detta året. Jag har faktiskt inte ork att försöka ha roligt. Men en deppfika, Frida, det ska jag nog lyckas att orka med.
Kommentarer
Postat av: Frida
En depp fika min kära är självklart, säg bara när och var så är jag där!
Trackback
