Bara, bara vara vänner
Jag har en hemlig crush på Jakob Hellman. Nu är det förvisso inte så hemlig längre, men jag antar att han inte kommer att läsa detta så det gör inte så mycket. Jäklar, man skulle ha varit ung lite tidigare, då hade jag gift mig med mannen. Spana in videon till "Vara vänner" så fattar ni grejen. Eller ja, lyssna på låten också, nostalgilåt så att det smäller om det! Den var på radion idag, hörde den på jobbet. Stod och diskade efter mellanmålet och blev genast på toppenhumör och hinkade i mig en kopp kaffe. Himla fint. Hade varit ute och studsat på studsmattan så att benen nästan domnade och trillade av. Jag får sjukligt med motion på jobbet.
Alltså.. Jag sitter och lyssnar på "Vara vänner" om och om igen nu. Den är förbannat bra. Just nu, i varje fall. För tillfället är det jag som bara vill vara vän, jäkligt krabbigt det där. Måste få karlstackarn att förstå att jag är en förrädisk, djävulsk och förfärligt förskräcklig kvinna. Det går inte att leva med mig. Däremot får man väldigt gärna pola med mig, jag är en baddare på att vara polare med folk. Vill jag intala mig. Har dock inte varit så bra på det senaste tiden heller, har mest jobbat. Åh, sidospår! Shame on me.
Så, bara vara vänner. Det är lite knepigt. Är man uppmärksamhetstokig som jag så hamnar man ibland i lite dryga situationer. Festens gaphals och eviga tjatmaskin får ibland napp hon också, vilket inte alls är bra. Moppa har sagt åt mig att jag inte ska vara singel, för allt blir bara kaos. Jag är benägen att hålla med honom. Jag har ju ganska dålig koll på mitt kroppsspråk som nykter och när jag druckit så blir jag tusan helt omöjlig. Kelas, kramas, flirta, kuttra, prata, skratta, babbla och dansa på bord. Tjena, Anni. Nästa gång ska jag gå ut med en tröja där texten "Bara vara vänner, tack" är tryckt på. Då förstår kanske männen det som jag inte lyckas förmedla med kroppspråk och ord. Smart, hu?
