Att vara udda ( med allt vad det innebär)

Vanliga människor fattar bra och genomtänkta beslut. Jag lever för ögonblicket, jag bestämmer saker på två röda sekunder. Det gör mig rolig men krävande. Hade jag sett mig själv utifrån så hade jag nog förklarat mig som en tjej som man gärna är vän med men helst inte har som bästa kompis och verkligen aldrig som partner. Det handlar inte om att jag har svårt att vara trogen, notoriskt sviker mina vänner eller är otrevlig. Det har nog mer med min nyckfullhet och rastlöshet att göra. Om jag kommer på något som jag vill göra så brukar jag vilja göra detta väldigt, väldigt gärna. Mitt begär blir galet starkt och extremt intensivt. Däremot så håller det sig sällan tillräckligt länge för att jag ska hinna bli bra på vad det nu än må vara som jag snöade in på. Kommer jag på något så måste det också hända ögonblickligen, att gå med på att det kan ske om ett par dagar är totalt omöjligt. jag kan bli rosenrasande. för att förebygga sådana utbrott så ägnar jag mycket tid åt totalt meningslöst planerande. Ex: jag kommer på att jag vill göra en fotostudio och ta bilder som andas 50-tal. Eftersom det inte direkt går att knäppa med fingrarna och en färdig fotostudio uppenbarar sig så kan detta lätt resultera i ilska från min sida, jag vill ju göra det NU! just i denna sekund. För att lugna ner mig och mina impulsiva nerver så sätter jag mig ner och planerar. Inte hur jag ska fixa en fotostudio, för sådant måste komma till mig i stunden annars blir det inte av. Istället så planerar jag massa bilder, funderar på kläder som ska användas, rekvisita, vart bilderna ska ta och tusen andra saker. Planerna är totalt värdlösa eftersom jag ändå inte kan följa en planering, men de leder bort mina tankar och gör mig hyffsat nöjd ändå.

Just nu sitter jag med dessa onödiga planer och filar på alla tusen udda outfits om måste skaffas till fotosessioner i framtiden. Ett par guldiga hotpants känns ju som rena vinnarna framför en kamera, right? Sailorstuket går aldrig ur, så en glad liten sjömansbrutta ska nog få posera för mig. Ja, ni förstår ju vilket kaos det finns inne i min hjärna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0