Stinky

Nu har både brädspel och tv-spel avklarats (nåja, i varje fall kommit en bit på vägen med sistnämnda). Jag borde vara snortrött men har fått hjärnspöken och sitter och grubblar. Inget jobbigt och svårt, men likförbannat så är det lite störande. Jag fattar ingenting. Något har hänt, helt galet. Jag vet inte riktigt om det här är bra eller dåligt, men det får väl tiden utvisa. Nåväl, nåväl. Snart åker jag till Umeå och ska börja mitt galna och glada singelliv på riktigt. Kommer att bli grrrreat (som de brukade säga i Frostiesreklamen). Att vara fri och solo känns faktiskt helt underbart, just nu skulle jag bli skräckslagen om jag hade funnit mig själv i en ny relation. Att latja runt och inte ta hänsyn till någon annan känns ändå som världens grej, synd att jag inte klurade ut det innan. Efter år på år på år på år med relationer, som egentligen bara avlöst varandra så har en helt ny värld öppnat upp sig. Känns inte som om jag varit så full av liv på... ja... jag har nog aldrig varit så full av liv.

Jag har alltid sett mig själv som en förhållandemänniska. Någon som trivs och mår väldigt bra i en relation. De senaste veckorna har ruckat lite på min världsbild och just nu skulle jag kräkas om jag var tvungen att vara tillsammans med någon. Kanske har jag haft fel hela tiden, jag är kanske en singelbrud. Någon som ska leva själv. Tanken skrämmer mig inte, den är faktiskt ganska behaglig. Jag skulle inte ha något emot det alls. Eller så är det bara en fas, om några månader eller år så är jag kanske helylleAnni igen, med pojkvän och gulligullande. Det får väl framtiden utvisa. Jag vet dock att det är pojkvänsförbud ett bra tag framöver. Jag vill inte ha något som håller mig tillbaka. Umeå väntar, där ska jag svänga mina lurviga bland snygga studentgrabbar och coola norrlänningar. De flesta hade väl den här fasen när de var runt 18-19 år, men jag är ju lite efter så jag tar den nu. Efter min Afrikaresa så känner jag verkligen hur skönt det är att vara ensam. Jag skulle aldrig i livet vilja ha med en pojkvän på en sådan resa. Inte för att jag vill ragga runt, men för att det inte passar mig. För att jag trivs med att upptäcka saker själv, att jag inte vill vara bunden och ha ansvar för att roa en annan människa. Man blir väldigt låst när man gör saker som ett par. Jag kände det väldigt mycket när jag bodde i Lund, min stora skräck är att uppleva det igen. USCH! Jus nu vill jag vara själv, med vänner, och bara hitta på vad tusan som jag får lust till.

Nej, nu ska jag borsta bissingarna och sedan skutta ner i sängen.

Puss!