Stinky

Så istället för att vara sliten men pigg på att umgås, efter helgens arbete, så är jag nu som géle i skallen, vilket förhindrar den redan begränsade tankehastigheten. Ben och armar är som spagetti och när jag inte snubblar grund på grund av min pastabaserade motorik så somnar jag och väcker mig själv genom att dregla ner hela kinden. Det finns två möjliga alternativ till detta beteende:

1. Jag har tagit ut mig på jobbet och bränt alla hjärnceller, vilket har resulterat i att jag blivit helt dum i huvudet.

2. Jag är på gång att bli sjuk.

Vid närmare eftertanke så har jag nog kombinerat bägge alternativen, bara för att hinna med så mycket som möjligt.

Ja, nu ska jag ligga hemma, gnälla, snora, hosta, må illa, sova bort dagarna och stappla runt som ett levande lik istället för att njuta av min enda lediga dag innan arbetsveckan drar igång igen. Fullkomligt underbart. Vilken snilleblixt! Eftersom jag har varit riktigt usel på att skriva, ringa eller höra av mig till mina vänner så behövde jag verkligen bli lite trött och svag nu, så att jag ännu mindre orkar ha någon kontakt med folk i min närhet.

Det måste nog vara så min kropp tänkte. Bra jobbat, Anni. Not.