Usch och fy

Jag hatar att vänta, att inte kunna påverka. Är inte det något av det värsta som finns? Att veta attnågot pågår, som berör en i högsta grad, men man kan inte göra något åt det. Det är så frustrerande att det inte har något med mig att göra, men det drabbar mig. Det slår liksom tillbaka på mig fast det inte handlar om mig, men jag får ta stryk för det. ÅH, det är så orättvist och så irriterande. Samtidigt som detgör ont och jag förstår. Varför ska man alltid vara så förstående hela tiden?

Nåja, jag ska gå till bussen om två timmar, innan dess så tänkte jag göra mitt liv lite roligare genom att köpa film till min analoga systemkamera. Mörkerrummet är ju klart, ska bara sätta en skiva för fönstret, så att det blir riktigt mörkt. Allt annat är klart,  det är så HÄRLIGT! Åh, ska bli underbart att få fota och framkalla. om någon månad så ska jag köpa en digital systemkamera också.

Nu ska jag klä på mig, ruska av mig alla jobbiga känslor och sedan ta en runda till stan och köpa film.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0