Stinky

Mitt magont gör mig gnällig och irriterad. Jag hoppas att det gått över tills imorgon, ska nog till högskolan på cermoni tror jag, sen tar jag tåget hem, sover en timme och därefter blir det jobb. Wiho! Kommer lyckligtvis att vara ledig på torsdag, snacka om att det behövs!!

Pratat med Ola, han är ungefär lika nedstämd som jag är. Ingen av oss har så mycket tid, det är förbannat dumt. Vi hinner inte med det vi ska och inte med varandra. Allt är bara blä just nu. Jag hinner inte jobba så mycket som jag borde och samtidigt så känns det som att jag jobbar så fort som jag inte ska vara i Kalmar. Antalet helger som jag och Ola kan ses minskar kraftigt, det känns helt hopplöst ibland. Dock så fortsätter kämpandet, för jag vet att det är värt det. Att det bara beror på att våra sysselsättningar tar upp orättvist mycket tid just nu och att det inte beror på oss. Om några månader är kanske allt helt annorlunda.