Jesus, Amalia

Det är så underbart att fastna framför Jerry Springer ibland, man blir en smula fördummad och försoffad. Då och då dyker det upp fenomen som får mig att skratta så att jag nästan trillar ur soffan. Jesus, nu är det små, arga dvärgar som sprider nazi-propaganda. Jag gillar ju verkligen inte främlingsfientliga åsikter, det gör ju mig jvligt förbannad. Men dessa små, sura, snubbar får mig nästan att fnittra. De är maskerade med fåniga masker och töntiga luvor. Jag har verkligen ingentign emot dvärgar, jag är ju snudd på dvärglängd själv, så tro inte att det är det som gör dem lite småkomiska. DEt är bara hela den här ilska-grejen och totala avsaknaden av självinsikt som gör dem så skojiga. De är så superarga, så att de nästan kokar.  Precis som de flesta andra med åsikter från soptunnan så är argumenten och förolämpningarna så tunna så att vatten framstår som tjockt. Jisses, alltså.

Nej, nu blir det ett nytt avsnitt av Greys.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0