Stinky

Har tittat lite på gamla högskoleprov och har kommit fram till en sak; Jag ger upp, jag ska inte gå dit. DEt är för svårt för mig. Det kommer bara att sluta med att jag går ut från salen ännu mer uppgiven och med drömmarna krossade, sönderstampade och bortsopade. Det känns liksom bättre att inte gå, att slippa få ett urdåligt resultat och tvivla ännu mer på min egen förmåga.

Och alla som får för sig att säga; saker händer av en anledning kan hålla käft. Om anledningen inte är att jävlas för mig, så finns det fan ingen anledning. Den här hösten har varit sämre än vad jag kunnat ana. Just nu känns allt så förbannat hopplöst och jag vill inte veta de förbanna, jävla anledningarna till avrför saker går som de går, för de är tamigfan inte bra. Jag hade det bra uttänkt, jag hade det bra, inga anledningar i hela världen kan göra det bättre än vad jag hade det. Fan ta livet just nu.