Stinky

Idag har jag varit nostalgisk (efter utbrottet). Det har varit underbart, titta på gamla bilder från studenten och jag blev lite lyckligt vemodig. Jag tittade på mina gamla klasskompisar, och idag ser jag dem i nytt ljus. Ser saker som jag alltid sett, men inte tänkt på. Tänkte på saker som jag ofta tänkt men inte sa.

Idag när jag såg på studentbilderna och tittade på snygga Sussie och charmiga Fia. På mysiga Kamilla, skojfriska Rasmus och de andra som faktiskt satte spår hos mig. Så slog det mig, något som tänkt på flera gånger.

Jag såg på kort på Emilia Sjö och Jennifer, som så många gånger för så tänkte jag: "Gud vad vackra de är". Jag tycker att många människor är snygga, men detär väldigt få som passar på beskrivningen vackra. Men de två, de är nog de vackraste människor som jag känner till, idag ångrar jag att jag inte berättat det för dem, trots att jag tänkt det flera gånger. Jag avundas deras skönhet lite, den är så tidlös och skinande. Samtidigt så är jag nöjd över hur jag ser ut, för jag är ju jag. Jag har bra dagar, jag har dåliga dagar och jag har dagar få jag är snygg, men jag har aldrig dagar då jag är vacker. Och jag unnar dem verkligen att tillhöra den lilla skaran med vackra mäniskor, för de har inte bara ett tilldragande yttre, jag vet att deras insidor är lika bländande vackra som utsidan. Vackra människor gör mig lycklig.

Nej, nu ska jag dega framför tv:n innan det är sängtajm! Jag är trött men ganska glad.