Bitterfittan strikes again
Okej, iag är jag en liten gnällkärring, jag kan mycket villigt erkänna det. Det beror dels på att min dator (Fonzie, för er som inte visste det) har börjat hata mig ännu mer. Han har slutat låta tangenten för bokstaven "d" att fungera ordentligt. För tillfället så får jag trycka som en galning för att få fram mina d:en. Snart får jag plocka fram en hammare och börja banka fram dem. Dumfons.
Andra anledningen till mitt söndagstjurande är Ola. Eller snarare min brist på Ola. Jag blir helt knäpp på det här varannan-helg-träffandet. Speciellt eftersom vi oftast bara träffas 1 dygn varannan helg. Jag erkänner att jag är förbannat bortskämd som gnäller över det, men det hjälper inte. Det är lika jävla jobbigt ändå. Ibland känns det som att de timmarna som träffas bara gör saker jobbigare. Det blir liksom jobbigare att säga hejdå till honom än vad det var underbart att få träffa honom. Vilket inte är hans fel, det är bara jag som är en stressapa som var och varannan minut tänker "åh, om 5 timmar så ska han hem" eller "Nej, om en timme ska vi sova och imorgon ska han hem tidigt på morgonen". Jag blir liksom så satans pressad av tidsramen att jag inte hinner njuta. Jag antar att jag är en ganska störd människa. Well, jag blir irriterad på mig själv. Jag är ju aldrig nöjd, satans bjäbbmaja. Jag önskar bara att vi kunde få lite längre tid ihop så att vi kunde hitta på lite saker, typ träffa mina vänner så att han lär känna dem eller träffa hans vänner. Eller bara hitta på något, som inte innefattar att ligga och kela i timtal i sängen eller soffan. Men när man bara träffas 24 h (eller mindre) varannan vecka så är det just kelanet som prioriteras. Hum, jag längtar efter hans sommarledighet. Då kommer vi att kunna lära känna varandra ordentligt, just nu så skrapar vi bara på ytan hela tiden.
Nej, usch vad jag klagar. Det är verkligen inte meningen. Det är jag som är en förbannad drama-queen. Jag är verkligen jätteglad för att jag har Ola, jag antar väl bara att jag är lite bitter för att jag är hemma och pluggar, jobbar och går i mitt tråkiga gråa liv och väntar på honom. Jag vill också göra något kul, jag känner mig så galet jävla ointressant.
Men, för att avrunda på ett positivare sätt så kan jag väl säga att teaterrepet idag gick kalas. Det är ett schysst gäng. Det kan nog bli riktigt roligt att spela med dem tror jag, jag tycker redan att det är hiskeligt trevligt. Jag ser fram emot att lära känna dem ytterligare.
Imorgon blir det skola. Kemi på morgonen, ingen höjdare direkt.. Men det finns några eyecandys i klassen, så jag ska väl släpa mig dit ändå och ägna de första två timmarna åt att kladda ner skisser i mina block. Jag måste ju i varje fall verka engagerad.
Andra anledningen till mitt söndagstjurande är Ola. Eller snarare min brist på Ola. Jag blir helt knäpp på det här varannan-helg-träffandet. Speciellt eftersom vi oftast bara träffas 1 dygn varannan helg. Jag erkänner att jag är förbannat bortskämd som gnäller över det, men det hjälper inte. Det är lika jävla jobbigt ändå. Ibland känns det som att de timmarna som träffas bara gör saker jobbigare. Det blir liksom jobbigare att säga hejdå till honom än vad det var underbart att få träffa honom. Vilket inte är hans fel, det är bara jag som är en stressapa som var och varannan minut tänker "åh, om 5 timmar så ska han hem" eller "Nej, om en timme ska vi sova och imorgon ska han hem tidigt på morgonen". Jag blir liksom så satans pressad av tidsramen att jag inte hinner njuta. Jag antar att jag är en ganska störd människa. Well, jag blir irriterad på mig själv. Jag är ju aldrig nöjd, satans bjäbbmaja. Jag önskar bara att vi kunde få lite längre tid ihop så att vi kunde hitta på lite saker, typ träffa mina vänner så att han lär känna dem eller träffa hans vänner. Eller bara hitta på något, som inte innefattar att ligga och kela i timtal i sängen eller soffan. Men när man bara träffas 24 h (eller mindre) varannan vecka så är det just kelanet som prioriteras. Hum, jag längtar efter hans sommarledighet. Då kommer vi att kunna lära känna varandra ordentligt, just nu så skrapar vi bara på ytan hela tiden.
Nej, usch vad jag klagar. Det är verkligen inte meningen. Det är jag som är en förbannad drama-queen. Jag är verkligen jätteglad för att jag har Ola, jag antar väl bara att jag är lite bitter för att jag är hemma och pluggar, jobbar och går i mitt tråkiga gråa liv och väntar på honom. Jag vill också göra något kul, jag känner mig så galet jävla ointressant.
Men, för att avrunda på ett positivare sätt så kan jag väl säga att teaterrepet idag gick kalas. Det är ett schysst gäng. Det kan nog bli riktigt roligt att spela med dem tror jag, jag tycker redan att det är hiskeligt trevligt. Jag ser fram emot att lära känna dem ytterligare.
Imorgon blir det skola. Kemi på morgonen, ingen höjdare direkt.. Men det finns några eyecandys i klassen, så jag ska väl släpa mig dit ändå och ägna de första två timmarna åt att kladda ner skisser i mina block. Jag måste ju i varje fall verka engagerad.
Kommentarer
Trackback
