Chipskärlek

Ååååh, jag är så sugenpå chips och dip (eller dippa som min hjärndöda pojkvän säger.) Speciellt sugen är jag på den finfina mix som Fia lärde mig att gilla; dillchips med tsatziki-dip. Ojojoj, hur många nätter har jag inte suttit nere i den halvsunkiga källaren och ätit chips och druckit blaskigt vin tillsammans med Fi&Suss. Gymnasietiden var den ultimata slackerperioden, samtidigt som man stressade häcken av sig. Jag fattar inte hur vi egentligen han ega så mycket som vi gjorde, när man alltid var stressad och hade saker att göra. Vi måste ha haft några extra timmar på våra dygn på den tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0