OOoiiiih, lyckoskri!

Efter hutlöst många månader i London så har Fia behagat att ta sig hem, nu är hon tillbaka i Småland och ska vara kvar här ett ganska bra tag (hoppas jag). Äntligen så har jag henne på behagligt avstånd, så att jag kan träffa henne var 5:e minut (som jag egentligen måste för att kunna må bra). Faktiskt så är livet så underbart bra så att jag förmodligen får träffa henne idag. Åh, happy happy!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0