OOoiiiih, lyckoskri!
Efter hutlöst många månader i London så har Fia behagat att ta sig hem, nu är hon tillbaka i Småland och ska vara kvar här ett ganska bra tag (hoppas jag). Äntligen så har jag henne på behagligt avstånd, så att jag kan träffa henne var 5:e minut (som jag egentligen måste för att kunna må bra). Faktiskt så är livet så underbart bra så att jag förmodligen får träffa henne idag. Åh, happy happy!
Kommentarer
Trackback