Stinky

Jag har ganska nyligen kommit hem, för första gången sedan jag skuttade upp på cykeln och stressade iväg till universitetet vid 08.00 imorse. Sedan dess så har jag hunnit med matteföreläsning, kemiföreläsning, lunch och kemilab. Jag har även haft träning med föreningen, varit läxhjälp till Civ och sett på House hemma hos Adam. Ett kort telefonsamtal till Ola har jag också hunnit med.

Det har med andra ord varit en lång dag, i flera bemärkelser. Att träffa Adam, men inte vara tillsammans med honom känns fortfarande konstigt. Det finns fortfarande en sorts reflex som gör att jag vill ta tag och hålla i hans hand eller pussa honom. Det tar nog lite tid innan jag förstått att det faktiskt är helt över. Jag tror att han känner lite samma sak, fast han har nog det lite knepigare. Jag har ju Ola, som jag kan ösa kärlek över under helgerna.

Om någon skulle undra över mitt val av titel så kommer det ifrån en låt av The white Stripes (med samma namn som rubriken, passande nog.) Jag fick höra den idag och den gjorde lite intryck, på något vis. Inte bra direkt, men lite passande såhär i den ruggiga regnvintern.

Nåja, imrogon blir det lång dag igen, sedan blir det äntligen lite vila.

Sov sött.