I fas.
Äntligen (!!) så är jag helt i fas med min planering. Det har nästan aldrig hänt innan. Konstigt nog så känns det som om jag inte har gjort något alls idag, trots det så har jag kunnat stryka ALLA punkter i min kalender. Jag lyckades t.o.m pricka in att ringa Ola och få honom att svara. Dagen är helt enkelt full av överraskningar.
Veckan har varit bra och underlig, för att uttrycka det milt. Jag har haft lab både idag och igår. Båda verkade bli riktigt jobbiga, på pappret. Väl i labsalen så gick allt som på räls, tack och lov. Thilda och jag var klara långt innan förväntan. Bara det skulle ha räckt för att rädda hela veckan, men tro det eller ej - det var bara början.
Ola och jag hade ett mysigt samtal idag, det var skönt att höra hans röst igen. Han har glömt sin duschcreme här också, så det luktar som honom i mitt rum. Det är väldigt trevligt, fast det hade ju varit flera tusen gånger mysigare om han var här.
Men nu till den riktiga skrällen... I måndags fick jag ett lite ovanligt samtal. en kille ringde och började snacka teater med mig. Han inledde med att säga
"Jag har hört att du gillar teater...?"
Eftersom jag alltid befrias från all intelligens då jag får frågor som jag inte förväntar mig så blev det ett förvånat jakande svar från min sida. Det var tydligen uppskattat, för grabben (eller grabb och grabb.. han lär vara ett, två eller tre par år äldre än mig) fortsatte glatt sitt samtal genom att slänga ur sig påståendet
".. och du ganska bra på det..?"
(varpå jag fnissade lite töntigt och svarade något som lät som "njaoueee.. ja", vilket betyder "jag-är-för-blyg-och-självkritisk-för-att-svara-ja-på-din-fråga-men-visstfan-är-jag-
en-jävel-på-teater.") Han verkade ännu en gång vara nöjd över mitt, något svårtolkade svar, för han började berätta om en pjäs som han skulle sätta upp, pratade om att de skulle läsa manus på lördag, bla bla bla, Woody Allan, bla bla bla (han sa inte bla, bla, bla men min hjärna jobbade på högvarv för att fatta att situationen var verklig, så all info gick inte riktigt in.) Efter en stund så insåg jag att poängen med det hela var att JAG blivit REKOMMENDERAD av någon och att HAN ringde MIG för att han ville ha med MIG i pjäsen. Så på lördag ska jag läsa manus och därefter avgöra om jag vill vara med. Det känns helt sjukt, det är liksom ingen audition.. Det är jag som blir tillfrågad! Hur galet som helst. Jag hoppas verkligen att manuset är bra, för jag är hysteriskt teatersugen.
Okej, massa babbel.. Nu ska jag snart krypa till kojs.
Natti
Veckan har varit bra och underlig, för att uttrycka det milt. Jag har haft lab både idag och igår. Båda verkade bli riktigt jobbiga, på pappret. Väl i labsalen så gick allt som på räls, tack och lov. Thilda och jag var klara långt innan förväntan. Bara det skulle ha räckt för att rädda hela veckan, men tro det eller ej - det var bara början.
Ola och jag hade ett mysigt samtal idag, det var skönt att höra hans röst igen. Han har glömt sin duschcreme här också, så det luktar som honom i mitt rum. Det är väldigt trevligt, fast det hade ju varit flera tusen gånger mysigare om han var här.
Men nu till den riktiga skrällen... I måndags fick jag ett lite ovanligt samtal. en kille ringde och började snacka teater med mig. Han inledde med att säga
"Jag har hört att du gillar teater...?"
Eftersom jag alltid befrias från all intelligens då jag får frågor som jag inte förväntar mig så blev det ett förvånat jakande svar från min sida. Det var tydligen uppskattat, för grabben (eller grabb och grabb.. han lär vara ett, två eller tre par år äldre än mig) fortsatte glatt sitt samtal genom att slänga ur sig påståendet
".. och du ganska bra på det..?"
(varpå jag fnissade lite töntigt och svarade något som lät som "njaoueee.. ja", vilket betyder "jag-är-för-blyg-och-självkritisk-för-att-svara-ja-på-din-fråga-men-visstfan-är-jag-
en-jävel-på-teater.") Han verkade ännu en gång vara nöjd över mitt, något svårtolkade svar, för han började berätta om en pjäs som han skulle sätta upp, pratade om att de skulle läsa manus på lördag, bla bla bla, Woody Allan, bla bla bla (han sa inte bla, bla, bla men min hjärna jobbade på högvarv för att fatta att situationen var verklig, så all info gick inte riktigt in.) Efter en stund så insåg jag att poängen med det hela var att JAG blivit REKOMMENDERAD av någon och att HAN ringde MIG för att han ville ha med MIG i pjäsen. Så på lördag ska jag läsa manus och därefter avgöra om jag vill vara med. Det känns helt sjukt, det är liksom ingen audition.. Det är jag som blir tillfrågad! Hur galet som helst. Jag hoppas verkligen att manuset är bra, för jag är hysteriskt teatersugen.
Okej, massa babbel.. Nu ska jag snart krypa till kojs.
Natti
Kommentarer
Trackback
