Stinky

Jag sitter och väntar på att Fia ska vakna och ringa mig. Hon ska nämligen komma in till stan idag igen, det är extremt uppskattat. Jag är ett litet keldjur som behöver ha folk omkring mig 23 av dygnets 24 timmar, annars mår jag inte jättebra. Egentligen så räcker det med att jag vet att någon är där, de behöver liksom inte umgås med mig, jag vill bara veta att det finns något levande i närheten. Jag borde kanske skaffa en katt istället...

Anyway. Jag hade planer på att visa upp min nya skitsnygga klänning, men mina tummar har kilat fast sig ordentligt i häcken så än finns inget kort på denna gudagåva till skapelse. Jag bör egentligen göra något åt detta bums, precis lika mycket som jag borde ge mig ut på stan och hitta ett par skor som matchar, trots min sorgligt tunna plånbok. Dock så är jag inte ytlig nog för att lyfta min rumpa från soffan och gå och göra det.

På tal om ytlighet, jag har blivit mer medveten om mitt utseende, men mindre fixerad vid det sedan jag och Ola blev tillsammans. Det låter kanske lite motsägelsefullt, men så ligger det faktiskt till. Precis i början av min och Olas relation så sminkade jag mig, både när jag träffade honom, när jag var på universitetet, när jag jobbade och ibland även en vanlig dag. Inte för att jag egentligen kände att jag var tvungen, utan snarare för att jag tyckte att jag var snyggare i smink. Men jag slutade snabbt att ha smink på mig när jag skulle ner till Ola, eftersom han inte tycker om när jag är sminkad. (eller snarare, han tycker om mig bättre utan smink). Så jag fortsatte att sminka mig när jag var hemma men skippade spacklet när vi sågs, men efter ett tag så blev jag bekväm och slutade kleta på kosmetika vid alla övriga tillfällen också. Och idag anväder jag inte smink alls. Det kan hända att jag sminkar mig om jag ska på en fest, men knappt ens då. Även om jag kan tycka att smink förstärker utseendet så har jag ändå börjat uppskatta det naturliga utseendet mycket mer. De flesta är faktiskt vackrare utan sitt smink.