Stinky

... äsch, har redan tröttnat på håret, på att vara ledig, på att inte göra något av livet och på mig själv. i vanlig ordning alltså. Blä, vilka tråkiga dagar jag har.

Nu kommer hösten och stressen. Eftersom jag förmodligen inte kommer att kunna ta bidrag till studierna så ska jag jobba samtidigt som jag studerar. Vilket det knappt finns tid till, kommer att få arbeta helgerna. Det betyder i sin tur att jag inte kan träffa Ola. Tråkigt att vår relation får ta smällar hela tiden, på grund av saker som vi själva inte kan styra över. Livet är så förbannat orttvist. Varför kan inte folk som älskar varandra bara få vara nära och ha tid för varandra. Så fort jag hälsar på Ola så känner jag att jag snor tid från honom, som han kanske hade velat lägga på familj och vänner. För det är allitd någon som blir försummad när han är hemma så lite. Det är förbannat jobbigt när det är jag som drabbas, men också jobbigt att veta att jag hindrar honom från att umgås med andra när jag kommer ner. Eller ja, hindrar gör jag ju inte, men ja. Ni fattar.

Jag hatar distanser, jag hatar att jag jobbar/ har föreställningar/ är upptagen var och varannan helg, jag hatar att Ola är hemma så lite och att han givetvis är upptagen de helger som jag är ledig och vice versa. Jag förstår verkligen inte hur världen är funtad.

Ja, dagen idag har väl inte varit någon höjdare, men man hankar sig framåt ett steg i taget. Det går, allt går men ibland går det lite sämre bara. Livet stannar inte upp, inte ens när man ber om det. Det är grått, regnigt och trist utomhus, inte alls det väder som mitten av Augusti brukar bjuda på. Jag klagar inte direkt, vädret får mitt deppande att kännas ytterligare lite mer befogat.

Torts att det är tyngre än på länge, jobbigare och mer komplicerat än vad hela detta året har varit, så är jag förvånandsvärt lugn. Det är mycket i gugning, massor som är labilt, som kan gå snett och fel. Inget i livet är säkert eller stabilt just nu, faktiskt. Trots det så är jag ganska lugn, accepterar och tänker att allt går. Visst kommer lite sorg i vågor, jag gråter lite, jag deppar lite, jag är en aning irriterad, men på det stora hela ganska lugn. För allt ordnar sig, allt går. Det går kanske inte idag, inte imorgon och inte på detta vis, men det går. Någon dag kommer det att gå och då kommer dessa regntunga dagar att vara fjärran.

Det enda som kommer att påminna mig är tyngden, hur tungt det är. Hur fruktansvärt svårt, tungt och hårt det kan vara att bara stå jämte. Att vara den anhöriges anhörige. Att stå jämte den som sörjer, den som har sorg. Att känna sig värdelös som tröst, att känna sig nedstämd, att känna sig ivägen.
Att känna sig ensammast i hela världen.

Nu blev livet oerhört tungt, jag känner mig lite omotiverad att skriva, jobba eller göra något alls.Jag vill sova, snyfta lite och vakna upp om ett år.

Idag har jag varit lite hängig, vet inte riktigt varför.. Men jag tog en drink nu på kvällskvisten och gosade ner mig i soffan, det känns en skvätt bättre nu. Ska snart gå och lägga mig, ska upp och jobba vid samma tid som igår, jag är inte alls sugen. Jag hatar tidiga mornar, det spelar ingen roll hur många gånger jag än utsätter mig för dem; jag vänjer mig aldrig.

Jag borde arbeta natt, så kan jag sussa bort hela dagarna, synd bara att jag är en sådan räddhare så att jag hade skallrat tänder av rädsla hela nätterna. Kanske inte 'är någon bra idé ändå, kanske jag ska försöka nana tidigare om kvällarna istället, då blir kanske morgonen lite enklare dagen efter.

Ibland drabbas jag av tråkångest, att jag är skittrist för att jag bara skrotat runt hemma i Småland när mina närmaste vänner levt utlandsliv i månader. Vi kan inte dela upplevelser, för jag har bara varit hemma och här hemma hände ringet kul. Tydligen händer det massor av roligt utanför landets gränser, saker som är mycket mer lockande än hemmalivet.
Men hey, mitt gräs är inte grönare på andra sidan. Här hemma händer en hel del, jag har haft ganska mycket drama i mitt liv under året som passerat.

Sure, jag ska också ut och kika på världsdelar någon dag, men jag känner ingen stress över det längre. Istället för att känna mig tråkig så känner jag att jag har hela livet framför mig. Varför skulle jag åka iväg egentligen? Jag utbildar mig, jag har vänner och pojkvän hemma. Det känns ganska idiotiskt att offra det för en upplevelse som jag kan ta om 1,2,5 eller 10 år. Samtidigt så känner jag att jag just nu inte har någon anledning att åka. Jag har aldrig lockats av att bli au-pair även om jag förstår att andra tycker att det är underbart. Jag jobbar ju ändå med barn här hemma, så jag får min beskärda del av det ändå, hehe. Jag kan tänka mig att åka som volontär, men vill inte vara borta hur länge som helst. Kanske åker jag över en sommar- eller vinterledighet. Det känns lagom för mig. 3 eller 4 verckor i ett främmande land med slitiga arbetstider är lockande.

Det är lite därför jag inte vill göra det nu, för att det är så himla lockande. Det är en dröm, som jag inte riktigt vill uppfylla än. Jag vill inte infria alla mina drömmar, jag vill ha kvar och fantisera. En dag ska fantasin bli till verklighet, men än så har jag ingen brådska, jag vill hitta rätt ställe först. Jag tänker inte hoppa på första bästa projekt, jag vill hitta något som verkligen passar mig.

Men jo, lite tråkig är jag kanske. De flesta brukar vidga sina vyer och prova sina vingar i min ålder, jag har inte gjort något av det. Jag känner att trampandet omkring i det gamla får mig att ruttna bort och framstå som grå och tråkig. Människor förändras och ändras efter sina erfarenheter, men jag förblir den som jag alltid varit. Samtidigt så vill jag inte göra något annorlunda, för jag har allt jag kan önska mig. Jag har min familj, min kärlek och mina drömmar.

Nu har jag pratat med Ola och sitter och kikar på en deckare. Är lite ledsen, eftersom karln är en smula nedstämd. Hans sinnesstämning smittar verkligen av sig på mig, ofantligt mycket! Jag blir verkligen påverkad av hur han känner sig, eftersom jag bryr mig så löjligt mycket om honom. Jag hoppas verkligen att saker och ting går bättre för honom snart, det tycks vara en negativ spiral i hand liv just nu.