Ut-i-världen-ångest
Ibland drabbas jag av tråkångest, att jag är skittrist för att jag bara skrotat runt hemma i Småland när mina närmaste vänner levt utlandsliv i månader. Vi kan inte dela upplevelser, för jag har bara varit hemma och här hemma hände ringet kul. Tydligen händer det massor av roligt utanför landets gränser, saker som är mycket mer lockande än hemmalivet.
Men hey, mitt gräs är inte grönare på andra sidan. Här hemma händer en hel del, jag har haft ganska mycket drama i mitt liv under året som passerat.
Sure, jag ska också ut och kika på världsdelar någon dag, men jag känner ingen stress över det längre. Istället för att känna mig tråkig så känner jag att jag har hela livet framför mig. Varför skulle jag åka iväg egentligen? Jag utbildar mig, jag har vänner och pojkvän hemma. Det känns ganska idiotiskt att offra det för en upplevelse som jag kan ta om 1,2,5 eller 10 år. Samtidigt så känner jag att jag just nu inte har någon anledning att åka. Jag har aldrig lockats av att bli au-pair även om jag förstår att andra tycker att det är underbart. Jag jobbar ju ändå med barn här hemma, så jag får min beskärda del av det ändå, hehe. Jag kan tänka mig att åka som volontär, men vill inte vara borta hur länge som helst. Kanske åker jag över en sommar- eller vinterledighet. Det känns lagom för mig. 3 eller 4 verckor i ett främmande land med slitiga arbetstider är lockande.
Det är lite därför jag inte vill göra det nu, för att det är så himla lockande. Det är en dröm, som jag inte riktigt vill uppfylla än. Jag vill inte infria alla mina drömmar, jag vill ha kvar och fantisera. En dag ska fantasin bli till verklighet, men än så har jag ingen brådska, jag vill hitta rätt ställe först. Jag tänker inte hoppa på första bästa projekt, jag vill hitta något som verkligen passar mig.
Men jo, lite tråkig är jag kanske. De flesta brukar vidga sina vyer och prova sina vingar i min ålder, jag har inte gjort något av det. Jag känner att trampandet omkring i det gamla får mig att ruttna bort och framstå som grå och tråkig. Människor förändras och ändras efter sina erfarenheter, men jag förblir den som jag alltid varit. Samtidigt så vill jag inte göra något annorlunda, för jag har allt jag kan önska mig. Jag har min familj, min kärlek och mina drömmar.
Men hey, mitt gräs är inte grönare på andra sidan. Här hemma händer en hel del, jag har haft ganska mycket drama i mitt liv under året som passerat.
Sure, jag ska också ut och kika på världsdelar någon dag, men jag känner ingen stress över det längre. Istället för att känna mig tråkig så känner jag att jag har hela livet framför mig. Varför skulle jag åka iväg egentligen? Jag utbildar mig, jag har vänner och pojkvän hemma. Det känns ganska idiotiskt att offra det för en upplevelse som jag kan ta om 1,2,5 eller 10 år. Samtidigt så känner jag att jag just nu inte har någon anledning att åka. Jag har aldrig lockats av att bli au-pair även om jag förstår att andra tycker att det är underbart. Jag jobbar ju ändå med barn här hemma, så jag får min beskärda del av det ändå, hehe. Jag kan tänka mig att åka som volontär, men vill inte vara borta hur länge som helst. Kanske åker jag över en sommar- eller vinterledighet. Det känns lagom för mig. 3 eller 4 verckor i ett främmande land med slitiga arbetstider är lockande.
Det är lite därför jag inte vill göra det nu, för att det är så himla lockande. Det är en dröm, som jag inte riktigt vill uppfylla än. Jag vill inte infria alla mina drömmar, jag vill ha kvar och fantisera. En dag ska fantasin bli till verklighet, men än så har jag ingen brådska, jag vill hitta rätt ställe först. Jag tänker inte hoppa på första bästa projekt, jag vill hitta något som verkligen passar mig.
Men jo, lite tråkig är jag kanske. De flesta brukar vidga sina vyer och prova sina vingar i min ålder, jag har inte gjort något av det. Jag känner att trampandet omkring i det gamla får mig att ruttna bort och framstå som grå och tråkig. Människor förändras och ändras efter sina erfarenheter, men jag förblir den som jag alltid varit. Samtidigt så vill jag inte göra något annorlunda, för jag har allt jag kan önska mig. Jag har min familj, min kärlek och mina drömmar.
Kommentarer
Trackback
