Stinky

Så, nu känns det som om saker och ting börjar att lösa sig. Några vänner har lovat ut soffor och extrasängar så att jag i varje fall kan bo i Skåne under insparken. Därefter går det fint att pendla fram tills jag hittar mitt eget krypin. Känns skönt att veta att jag har lite människor att våldgästa. I nöden prövas vännen, som det så fint heter. Det här kan ju bli grymt! Känner mig redan lite mer vänligt inställd till Lund och Skåne.

Något som jag känner mig mindre vänligt inställd till är att jag har sjukt ont i min vänstra tumme. Inget bra alls, speciellt inte eftersom jag ständigt ska peta på mitt ömmande finger. Drygt, dumt och beroendeframkallande. Varför kan man aldrig låta sår eller inflammationer vara? eller det kanske bara är jag.

Nu ska jag snart sova. Egentligen skulle den här kvällen tillbringats hos Fia på Campus men min ork sinade och jag kände mig halvkrasslig. Istället så kommer jag att få njuta av Kivs sällskap imorgon då han kommer förbi för att spela tv-spel. Underbart!