Stinky

Åh, nu är det färdigdeppat öer alla bilder. Några finns på fejjan och några ligger nog på någons bilddagbok. Jag får titta på dem där. Det hjälper ju inte att gråta över spilld mjölk. Istället tänker jag vara överlycklig över att jag fått tillbaka en av mina bästa vänner. Att det äntligen tog slut mellan mig och Ola var det väl ingen som grät över, men när man gör slut så är det inte bara en pojkvän man förlorar. Ola var en av mina närmaste vänner, han visste allt om mig. Även om det varit väldigt skönt att slippa alla turer fram och tillbaka så saknar jag honom. Inte som pojkvän, inte kärleksmässigt. Jag saknar bara Ola. Som min vän. Som den som vet allt om mig. Den som kan krama om mig och få mig att känna mig helt lugn. Vi har börjat hitta tillbaka till varandra, till att vara vänner. Det känns så underbart att tänka att jag kan få tillbaka allt det jag saknar men slippa allt det som gjorde att jag tillsist inte orkade mer. Ola är en underbar vän, men vi var ett fruktansvärt par. Vi försökte lite väl många gånger, för vi tyckte så oerhört mycket om varandra. Därför är det skönt att vi kan vara vänenr, äntligen slippa alla gräl. Bara njuta av varandras sällskap, utan att krångla till det.

Så, idag är jag glad. glad och tacksam över alla mina vänner.