Den fruktansvärda insikten
Nyss ringde jag till Ola och gnällde en stund. Tyvärr så var hans respons inte alls vad jag hade önskat. Istället för att tycka synd om mig så skrattade han. Efter en stunds tjurande så kom den fruktansvärda insikten till mig: han hade rätt. Ve och fasa. Detta är ohyggligt provocerande av två anledningar.
.
1. Jag vill ha rätt. Då måste han ha fel.
2. Att han hade rätt betyder att jag är gammal och omogen. Kul.
.
Hela mitt gnällande handlade om alla dessa, på tok för unga, (läs: 18 åriga) pojkstackare som råkat kommentera mina bilder på (jag skäms för att erkänna det) bilddagboken. Så fort de skickat iväg en kommentar där de försöker smeka mitt ego så får jag nästan en hjärtattack. Jag vill bara skrika till de förbannade smågrabbarna att jag är ALLDELES för gammal för dem, att de borde skriva något till folk i sin egen ålder och inte till gamla tanter som mig. När jag försökte få Ola att tycka synd om mig, som attackeras av ungdomar, så hånskrattade han och undrade vad jag förväntade mig.
"Det är bara artonåringar som hänger på bilddagboken". förklarade det övermogna fanskapet.
"Ja, hellre en artonåring än en bitter gubbjävel som du" svarade jag. Inte. Men jag ville. Istället så flinade jag lite fånigt och började prata om något annat för att vinna tillbaka vuxenpoängen som jag bevisligen hade förlorat.
.
Nu sitter jag, lite snopen och frustrerad, med den fruktansvärda sanningen spottad och ingnuggad i min snart rynkiga feja. Jag är för gammal för att hänga på alla hemsidor. Antingen så är jag fast i fjortis-och bimbostadiet eller så är jag patetisk. Jag som försökt inbilla mig själv att jag är hipp. (Bara att använda ordet "hipp" borde ju fått mig att fatta att jag är ungefär lika ute som bootcut.) Grattis. Från och med nu så ska jag börja att ljuga om min ålder.
Kommentarer
Trackback
