Nattinatt, Anni.
Jag anar att det här blir ett nytt, smådesperat, försök att ta upp bloggandet. Eller terapiskrivande, ska man väl kanske kalla det. Känns som att jag mest sitter och spottar ur mig klagomål eller funderingar. Kanske borde bli lite ytlig och platt, slänga upp bilder på mina kreativa, men ack så omoderna, outfits. Alternativet är att starta upp en matblogg, lägga ut etthundranittiotre olika sätt att variera en morotskaka. Hade kanske varit en affärsidé lika god som någon. (Observera att jag inte ordskämtade med flit.) Men icke sa nicke, jag håller mig till mitt ordbajseri och svammel. Känns bekvämt och hemma, nästan lite privat. Ingen människa med hjärnan på rätt plats skulle sitta och läsa igenom tramset jag skriver, såvida man inte känner mig. Gör man det så har man i varje fall en ursäkt. ;)
Nu ska jag sova, ska upp och jobba om några timmar. Känner mig visserligen piggelin fortfarande, så det blir väl något kapitel i någon meningslös bok först.
Nattinatt och puss.
Kommentarer
Trackback