Stinky

Ja, som rubriken antyder: Jag är så förbannat trött på att bli besviken. Det känns som att det är den känslan som jag bär omkring på mest.

Jag pluggar som en dåre inför tentor, skriver dem, lämnar in dem och känner att det gått kanon. Men 20 minuter senare inser jag vilka misstag jag gjort och blir besviken. Jag blir besviken på att jag aldrig kan göra något ordentligt.

Jag planerar in saker jag ska göra, ställen jag ska åka på, men det lyckas alltid vara så att jag ska jobba eller att de som jag ska åka med ångrar sig, då blir jag besviken.

Ola säger att han ska komma och jag längtar. Men allt som oftast så visar det sig att det inte går och jag blir besviken.

Jag övar, övar och övar på någonting och tror tillsist att jag ska klara det, men det blir plattfall och jag blir besviken.

Jag ska snart få reda på om jag kommer in på de skolor som jag sökt, jag kommer att bli besviken.

Jag är hungrig och öppnar kylskåpet, jag blir besviken.

Snart ska jag till teatern, vid 5 i åtta så kommer jag snegla ut mot publiken, en vanlig kväll så skulle jag ha blivit besviken, MEN! Inte ikväll!

Nu är det slut, nu blir det inget mer besviket den här veckan. Nu är det skit i allt. Nu ska jag slänga alla förhoppningar åt sidan och förvänta mig det värsta tänkbara, för det värsta som kan hända då är ju att jag får rätt. Varenda gång någon planerar något, Ola säger att han ska komma, en tenta lämnas in eller som jag tränar på något så ska jag förvänta mig att det inte kommer att gå. Planeringen kommer att spricka, Ola kommer inte att komma, tentan kommer att g¨å skit och jag kommer aldrig att lära mig det jag övar på. Visar det sig att motsatsen sker så blir det en positiv överraskning.

Jag orkar inte med att bli besivken mer, så därför tänker jag inte hoppas på någonting på ett litet tag. Jag tänker för den sakens skull inte vara tjurig och bitter, bara lite likgiltig inför saker som ska ske i framtiden.

Nej, nu ska jag snart ner på stan. Måste köpa ett linne till akrobatikuppvisningen imorgon.