Lediga lördag
Just nu sitter jag och lyssnar på cannonball och småler. Jag är levnadsglad idag, livet är skönt och solen skiner. Jag har siktet inställt på framtiden och längtar efter att få påbörja allt det som jag planerat. Snart kommer livet att veckla ut hela sin plan för mig, det kommer att bli början på en livshistoria. Om ett litet, litet tag så är jag redo att räta ut mina vingar, ta sats och hoppa ut för stupet som i folkmun kallas för framtiden. Jag ser med spänning fram emot det.
Har fått besked från jobbet om att jag ska vara där i sommar, ska på möte om nån vecka och prata om sommaren, kolla schema och hälsa på de andra sommarvikarierna. Kommer att kännas härligt. Framtiden bär med sig något stort, jag kan känna det redan nu. Jag förstår inte på mig folk som ska gräva ner sig i det gamla, när det finns så mycket framför dem. Livet är inte slut förrän man drar sitt sista andetag, innan dess har man all chans i världen att ta till vara på tiden och göra det bästa av den. Det har jag lärt mig på senare tid, det har präglat livet på senare tid. Man måste se till de lyckliga stunderna och själv göra livet till något underbart och glädjefyllt. Jag håller på att lära mig det nu, tyvärr genom den hårda vägen. Det är ofta som tankarna vandrar till deras familj, deras kamp och hur den påverkar mig. Jag är tacksam för att jag mår bra och min mamma, pappa och syster mår bra, att mina vänner är friska och att jag har dem. Det finns mycket att vara tacksam för, ta till vara på det. Visst finns det mycket orättvisor i världen och min väg fram till mitt liv idag har varit jäkligt svårt, det har funnits gropar i min väg, vissa små och lätta att komma upp ur och andra som tyckts varit bottenlösa. Idag har jag berikats med ett jävlaranamma och en beslutsamhet att inte hamna där igen, inte falla tillbaka i ett gammalt mönster och inte lägga skulden på mig själv för det jag inte bör beskyllas för. Det viktigaste av allt är att jag inte låser fast mig i det gamla, då kommer jag aldrig ur det. Jag tänker inte stämpla mig själv som den som råkat ut för ditt eller datt, det hade blivit farligt mycket stämplar då. jag har tagit lärdom och börjat dela med mig. Några få vet om de stora sorgerna i mitt liv, några vet inte. Jag själv vet hur de har format mig, men låter inte längre dem göra det. Det är över, det är gammalt, inte glömt men bortsorterat ur mina funderingar. Det har förstört mig förr, aldrig att det ska få göra det igen.
Oj, djupt och flummigt. Men summan av kardemumman är:
Livet är vackert, om man bara låter det vara det. Det kanske tar slut imorgon, men du har i varje fall idag.
Jag tänker på er.
Har fått besked från jobbet om att jag ska vara där i sommar, ska på möte om nån vecka och prata om sommaren, kolla schema och hälsa på de andra sommarvikarierna. Kommer att kännas härligt. Framtiden bär med sig något stort, jag kan känna det redan nu. Jag förstår inte på mig folk som ska gräva ner sig i det gamla, när det finns så mycket framför dem. Livet är inte slut förrän man drar sitt sista andetag, innan dess har man all chans i världen att ta till vara på tiden och göra det bästa av den. Det har jag lärt mig på senare tid, det har präglat livet på senare tid. Man måste se till de lyckliga stunderna och själv göra livet till något underbart och glädjefyllt. Jag håller på att lära mig det nu, tyvärr genom den hårda vägen. Det är ofta som tankarna vandrar till deras familj, deras kamp och hur den påverkar mig. Jag är tacksam för att jag mår bra och min mamma, pappa och syster mår bra, att mina vänner är friska och att jag har dem. Det finns mycket att vara tacksam för, ta till vara på det. Visst finns det mycket orättvisor i världen och min väg fram till mitt liv idag har varit jäkligt svårt, det har funnits gropar i min väg, vissa små och lätta att komma upp ur och andra som tyckts varit bottenlösa. Idag har jag berikats med ett jävlaranamma och en beslutsamhet att inte hamna där igen, inte falla tillbaka i ett gammalt mönster och inte lägga skulden på mig själv för det jag inte bör beskyllas för. Det viktigaste av allt är att jag inte låser fast mig i det gamla, då kommer jag aldrig ur det. Jag tänker inte stämpla mig själv som den som råkat ut för ditt eller datt, det hade blivit farligt mycket stämplar då. jag har tagit lärdom och börjat dela med mig. Några få vet om de stora sorgerna i mitt liv, några vet inte. Jag själv vet hur de har format mig, men låter inte längre dem göra det. Det är över, det är gammalt, inte glömt men bortsorterat ur mina funderingar. Det har förstört mig förr, aldrig att det ska få göra det igen.
Oj, djupt och flummigt. Men summan av kardemumman är:
Livet är vackert, om man bara låter det vara det. Det kanske tar slut imorgon, men du har i varje fall idag.
Jag tänker på er.
Kommentarer
Trackback
