Stinky

Nej, det blev inget städanade och pluggande idag. En liten undanskyffling har väl skett, mend et tar förbaskat lång tid att rensa ut en hel garderob. Jag är inte ens halvklar än.  Jag behöver inte stressa dock, Ola hörde av sig innan och förkunnade att det nog blir för stressigt att komma ikväll, jag förstår honom men förbannar det faktum att det nu dröjer ytterligare två veckor tills vi ses.

Så ja, nu har jag ytterligare 14 kvällar framför mig då jag ska ägna mig åt helt onödiga 10-miuterssamtal om absolut ingenting, som bara får mig att känna ännu mer tomhet än innan jag ringde. Jag hatar alla dessa korta godnattsamtal, där vi inte får någonting sagt, där vi inte har någonting att prata om och då jag verkligen börjar tvivla. Att sitta och försöka prata om något vettigt, då tidsramen ligger på runt 10 minuter och då man hör ett par mullriga,bullriga, barnsliga lumpare i bakgrunden i andra änden får mig bara att vilja lägga på och aldrig mer ringa upp. Ikväll ska Ola vara hemma, så i teorin så skulle vi kunna prata mycket längre, i praktiken så blir det inte så. Vi har aldrig något att prata om när vi sitter i med telefonlurarna tryckta mot öronen. Varför är det så? En liten del av mig är rädd för att vi inte har något att prata om när vi träffas heller.. har vi det?

Usch nej, jag orkar inte se fram emot eller planera vår sommar eller när vi ska ses nästa gång, det brukar alltid komma något ivägen, antingen för honom eller för mig. Vi är ett bra par, men förutsättningarna är fördjävliga.