Stinky

Det värsta med att ha pojkvän, men att inte bo nära varandra, är att man får svårt att sova själv. Det räcker med att jag sover över hos honom en natt, sedan är jag hjärntvättad. Jag avskyr att inte kunna krypa ner under täcket och mysa mig in jämte honom. Eller bara det faktum att vakna på morgonen och inse att jag inte sover på hans arm! Visserligen så ligger mitt huvud sällan kvar på hans arm, på morgonen när jag vaknar. I varje fall inte när han sover här, för min säng är 140 cm bred, så vi båda vräker ut oss så mycket vi bara kan under natten. Men när vi båda nanar i hans, lite smalare, säng så ligger vi pressade mot varandra. Visst, det finns svängrum för oss båda, vi behöver inte ligga packade som sillar för att inte riskera att ramla ut. Kanske är det för att vi antingen vill ligga jättenära eller en bit ifrån, mellanläge har välaldrig varit vår grej. Nej, men allvarligt talat så tror jag inte att det har så mycket med utrymmet att göra. Men det är mycket svalare hos honom, mitt rum är allt som oftast väldigt varmt (precis så som jag vill ha det, fast Ola håller på att bli överhettad). När det är lite kyligare så klarar vi av att sova tätt ihop utan att svetta bort all vätska ur kroppen.

Nå, det jag egentligen skulle säga är att jag sov hos honom igår och att jag nu inte kommer få känna en varm trygg kropp jämte min eller hans starka armar kring mig, när jag ska nana. Och det känns inte riktigt okej, jag har hunnit vänja mig vid att dessa två saker ska finnas där!

Lite överdramatiska bilder kanske...