Framtidsplaner
Okej, just nu är jag lite bitter. Men jag ska ändå tänka lite framåt och berätta lite vad jag vill göra med mitt liv.
På lång sikt så hoppas jag att jag kan jobba med forskning inom medicin. Jag har på senaste tiden blivit oerhlrt intresserad av autism, väldigt mycket tack vare mitt arbete. Att förstå, förklara och kanske kunna lindra autism är något som lockar mig. Att få arbeta med människor och hjälpa dem är viktigt för mig, jag vill inte ligga på min dödsbädd och känna att jag inte gjort något för att göra livet enklare för i varje fall en människa.
På lite kortare sikt så hoppas jag på att kunna lära känna Ola ytterligare. Vår relation djupnar och man börjar förstå vem han är, på riktigt. jag tycker att jag känner honom bra, men det finns alltid mer att lära sig om honom. jag tycker att det är oerhört spännande. Visst så är det jobbigt ibland, mänskliga relationer är aldrig smärtfria, men det är värt varje sekund av oro, ilska, frustration eller smärta. Lyckligtvis så är det väldigt sällan som detta inträffar. Det är mest när jag inte träffat honom på länge som jag blir orolig och får för mig att han inte är nöjd med mig. Ett arv från tidigare relationer, som sagt.
Jag hoppas även på att få se lite av världen. Volontärarbete är något jag verkligen skulle vilja testa på. Att åka transibiriska järnvägen har lockat länge och efter veckan i Peking så lockar det ännu mer! Tanken på att åka till en kibbutz har slagit mig. En av mina gamla klasskompisar har varit på just en sådan i Israel och talade väldigt varmt om sin upplevelse. Hon ska tillbaka i höst och jag erkänner att jag är sugen på att hälsa på henne.
Flytta till Skåne (gärna Lund) är mitt första delmål. Jag hoppas på att kunna ta mig dit redan i höst. Under julmånaden planerar jag sedan att resa (väl utänkt, hu?). På det viset kommer jag och ola att kunna ses oftare, hur det påverkar vår relation ska bli spännande att se. Förhoppningsvi mår vi båda väldigt bra av det.
Min närmsta framtid, dvs den kommande timmen, så ska jag se på nån serie (CSI NY, närmare bestämt) och borsta bissingarna.
På lång sikt så hoppas jag att jag kan jobba med forskning inom medicin. Jag har på senaste tiden blivit oerhlrt intresserad av autism, väldigt mycket tack vare mitt arbete. Att förstå, förklara och kanske kunna lindra autism är något som lockar mig. Att få arbeta med människor och hjälpa dem är viktigt för mig, jag vill inte ligga på min dödsbädd och känna att jag inte gjort något för att göra livet enklare för i varje fall en människa.
På lite kortare sikt så hoppas jag på att kunna lära känna Ola ytterligare. Vår relation djupnar och man börjar förstå vem han är, på riktigt. jag tycker att jag känner honom bra, men det finns alltid mer att lära sig om honom. jag tycker att det är oerhört spännande. Visst så är det jobbigt ibland, mänskliga relationer är aldrig smärtfria, men det är värt varje sekund av oro, ilska, frustration eller smärta. Lyckligtvis så är det väldigt sällan som detta inträffar. Det är mest när jag inte träffat honom på länge som jag blir orolig och får för mig att han inte är nöjd med mig. Ett arv från tidigare relationer, som sagt.
Jag hoppas även på att få se lite av världen. Volontärarbete är något jag verkligen skulle vilja testa på. Att åka transibiriska järnvägen har lockat länge och efter veckan i Peking så lockar det ännu mer! Tanken på att åka till en kibbutz har slagit mig. En av mina gamla klasskompisar har varit på just en sådan i Israel och talade väldigt varmt om sin upplevelse. Hon ska tillbaka i höst och jag erkänner att jag är sugen på att hälsa på henne.
Flytta till Skåne (gärna Lund) är mitt första delmål. Jag hoppas på att kunna ta mig dit redan i höst. Under julmånaden planerar jag sedan att resa (väl utänkt, hu?). På det viset kommer jag och ola att kunna ses oftare, hur det påverkar vår relation ska bli spännande att se. Förhoppningsvi mår vi båda väldigt bra av det.
Min närmsta framtid, dvs den kommande timmen, så ska jag se på nån serie (CSI NY, närmare bestämt) och borsta bissingarna.
Kommentarer
Trackback
