Stinky

Nu har jag varit duktig, sprang nyss över till Komvux och hämtade mitt prövningsresultat i deras reception, vilken öppnade för 14 minuter sedan, så jag hängde verkligen på låset, haha. Jag är så väldigt ambitiös. Nåja, snarft ska jag faxa över den till antagningen, men först måste jag hitta en telefonsladd till faxen, vilken förmodligen innebär att jag måste gå och köpa en. Jag bävar lite för detta uppdrag, eftersom jag är förkyld och tjurig, sliten och skabbig. Ska jag ner och handla så måste jag klä mig en aning snyggare än min nuvarade outfit. Komvux ligger ca 50 meter bort, så jag orkade inte bry mig på vägen dit. Men ner på stan, snörvla, snora och lalla runt i mjukisbyxor är lite väl mycket. Nog för att jag brukar ha mjukisbyxor på stan, jag måste alltid cykla genom city till träningarna.. men det finns en gräns för hur ofräsch jag vill visa mig.

Just nu sitter jag och väntar på att Ola ska vakna. Jag vill att han ska ringa, för det är alltid så uppiggande att få prata lite med honom. Eller ja, nu vill jag mest veta hur han känner sig och se om han behöver prata.Förhoppningsvis så mår han helt okej, för då kanske vi kan ha lite vardagligt pratande också. Jag måste hela tiden arbeta mot impulsen att ringa och väcka honom, jag vet att han inte riktigt uppskattar att jag är en smula mer morgonpigg än honom. Förrförra helgen så lät jag honom få lite sovmorgon, jag klev upp utan att väcka honom och traskade omkring i en timme, innan jag la mig hos honom igen och råkade väcka honom. Alla andra helger så har jag tvingat upp karln vid 9-tiden, för att vi ska hinna med någon timmes ytterligare kvalitetstid. Det kliar i fingrarna att väcka honom, men jag ska vara snäll... jag ska vara snäll...