Stinky

Nu är helgjobbandet över för den här gången. Som vanligt så har jag lyckats dra på mig någon skojig infektion. Därför så är det en himla tur att jag åkte ner till Ola igår efter jobbet. Benen värkte och knäna protesterade när jag lunkade mot stationen. Det måste ha sett himla komiskt ut, när jag haltar, flåsar och släpar mig fram, samtidigt som jag bär på en överfull väska. Man får offra lite för kärleken. På tal om kärleken ja.. Han mötte mig vid tåget, sen traskade vi hemåt. Den söte kraken hade gjort mat till mig, så jag åt bulgursallad när jag kom dit. Blev sedan lite film i soffan, jag var ganska slö och orkade verkligen inte göra något mer krävande än att koncentrera mig på en actionrulle. Vi såg slutet på Die Hard 4, eftersom vi inte orkade zappa rundor. Även om jag är en obotlig sucker för de första Die Hard så kunde jag inte riktigt uppskatta den här, det var lite too much, om man säger så. Men hej, på bakfyllan eller när man ligger hemma och är sjuk så tror jag att den är perfekt. Det blev 1408 efter, vi hade inte tänkt se den först, bara spela in och kika på idag, men vi höll oss vakna ändå. Usch, jag var verkligen på ett harigt humör igår. Fia har analyserat mitt skräckfilmstittande och kommit fram till att jag kan reagera på två sätt:
1. Inte alls
2. Bli skiträdd
Egentligen beror det inte så mycket på film, det handlar om mitt humör. Vissa dagar är jag inte ett dugg skraj och andra dar kan jag krypa ur mitt eget skinn. Lustigt det där.

Hur som haver, Ola höll om mig och pussade mig i pannan då han kände att jag behövde lite extra stöd, hehe. Han är bra att ha, den där mannen. Sedan så blev det tandborstning och sova. Eftersom jag har små feberkänningar och fryser hela tiden så handlade de sista 10 minuterna, innan John Blunds besök, om att stoppa om mig. Hehe, jag låg som i en kokong, ytterst behagligt. Sen blev det puss och godnatt. Vaknade några gånger under natten, som alltid och den första gången hade jag glömt att jag var hos Ola. Blev verkligen överlycklig när jag märkte att jag sov jämte honom.

Idag så har vi ätit brunch och börjat titta på Jurrasic Park. Det är ta mig tusen en hejdundrande bra klassiker. Trots att handlig, effekter och skådisinsatser kan kännas lite mossiga så är den stötskön. Nostalgitripper till barndomen är svårslaget. Nu har vi pausat filmen och jag har parkerat  mig vid Olas dator. Mannen själv är på jobbet, skulle jobba 2½ h idag. Det är överkomligt tycker jag.

Nej, nu fryser jag, så jag ska leta filtar och täcken. Tjo!