Stinky

Oj, här sitter jag och klagar om min dator, kikar in på deras hemsida för att se om de strukit datorn eller ej. Ser sedan namnen på alla anställda. Eftersom jag tyckte att en av försäljarna där var lite välbekant så skummar jag igenom namnen för att se om något ringer en klocka. Jag hoppas lite halvt om halvt att jag ska ha fel, men icke! Namnet som jag fruktat dyker upp och jag vet inte om jag ska skämmas eller skratta.

Jag har alltså, i min vilda ungdom, hånglat med snubben som tog emot min beställning på datorn. Tyckte att han flinade lite väl mycket mot mig. Jisses, att jag inte fattade det, jag hade ju vänt direkt i dörren. Men herre gud, varför kände jag inte igenom honom? Jag är ju inte riktigt den som strular runt på krogen, så de få hångeloffer som jag lägrat borde jag ju känna igen. Ibland så är den här stan lite för liten, jag kommer ju inte kunna gå in där igen. Hahaha. Ja, hur stora är oddsen? Nåväl, Anni får nu krypa in i skamvrån och skämmas. Tur att det inte finns så många fler gamla krogragg som jag kan stöta på i konstiga sammanhang, jag har nästan alltid haft pojkvän under mina myndiga år, så mina fyllerundor med flirt ute på nattklubbar och barer är få.