Stinky

Just nu sitter jag och pratar med kärleken över msn. Det är mysigt, jobbigt och konstigt. Jag hatar att vara långt ifrån honom, när man egentligen borde få vara nära. Att inte kunna krama om honom när man vill, utan veta att oändligt många mil ligger mellan oss. Samtidigt så är jag lycklig över att man kan prata, även om det bara är digitalt. Att jag får vältra mig i hans välformulerade meningar och fåniga spratt.

Well, nu ska jag inte gotta mig i min kärlekslycka. *Istället så ska jag vältra mig i min arbetslycka, eller snarare i det underliga i att arbeta. Till skillnad mot tidigare arbeten så känner jag faktiskt att det här är mitt jobb, innan har det mest känts som om jag gjort något låtsas-arbete, att jag spelat vuxen, som när man är liten och leker mamma, pappa, barn. Ganska skumt, att jag faktiskt KAN mitt jobb, att jag gör det bra och att jag tycker att det är "mitt" jobb.