Stinky

Jag kan inte sätta ord på mina känslor just nu. Det finns ingen ork och inga meningar. Det enda som jag vill säga är att jag är så matt, så nere, så avtrubbad. Jag har stressat så mycket, i veckor. Jag har stressat idag, varje liten minut är kartlagd. Jag ska hinna så mycket. Jag pluggar, jobbar, jag spelar teater, jag extraknäcker, jag ska göra en prövning och så har jag haft eldningen. Nu har jag insett att den ska strykas från listan. Det finns varken tid eller glädje till det, bara press, stress och mindervärdeskomlex.

Idag så slösades 3 av mina välplanerade timmar bort på ingenting. INGENTING. Det mest onödiga på flera veckor, jag är helt matt. Min ytterst knapert tilltagna lediga tid, har reducerats genom INGENTING. Det tär på mig, mer än vad folk fattar. Jag har så förbannat lite tid att slappna av och nu togs en stor del av den ifrån mig, till att bara sitta och stirra. Jag kände mig så dum, så underlägsen, så liten, så löjlig, som ett enda stort "ingenting".

Jag vet vad jag beöver, men det är så fruktansvärt avlägset och utom räckhåll. Orealistiskt. Inte för alla andra, men för mig. Något som andra ser som självklart är evigheter ifrån mig. Och förutom det, så behöver jag vara ledig.

Jag har inte alls ork längre. Ingen ork till någonting.