100 ursäkter
Jag har precis börjat bli mästare på att hitta på ursäkter till att slippa plugga. Just nu heter ursäkten: paus. För en timme sedan så var ursäkten "tupplur" och innandess använde jag mig av min hunger och fixade matlagning som en förklaring. Jag anar att jag börjar komma upp i världsklass när det gäller att smita från sysslor.
Så, just nu finns det alldeles för lite att berätta om, i varje fall om mitt liv. Därför bör jag kanske frossa i detaljer om andras händelserika vardag. Av den anledningen så satt jag och bläddrade igenom lite folk på bilddagboken. Det är verkligen en av de bästa ställerna som finns om man vill ha en snabb uppdatering om folks liv. Människor hänger hutlöst ut sig själv och andra, sökandes efter uppmärksamhet. Gärna är bilderna kommenterade med en fras på skolengelska. Det mest underbara är ändå att nästan alla gör det, även jag. (okej, inte skolfrasengelskan). Fast jag kan erkänna att jag inte har bilder på min halvnakna kropp eller putmunsläppar, utan helt enkelt uppdateringar från veckans aktiviteter. Så, anyway, det var verkligen inte det jag ville säga.
Jag ska komma till min fina poäng nu, jag kan inte hjälpa att jag bara vill stirra mig blind på bilder från alla de människor som jag egentligen inte tycker om. jag måste vältra mig i deras liv, deras dåliga stavning, deras kassa humor och deras dåligt upplösta bilder. Jag suckar trött över deras egobilder och ler malligt över att jag vet att man inte särskriver vitlökssås. Men okej, vad ger det mig egentligen? Verkligen ingenting. Oftast är jag surmulen när jag klickar ner sidan, herrejesus, människorna verkar ju ha mycket mer liv än mig.
Okej, fine om människor jag inte tycker om. Vad händer med alla de människor som jag gillar då? Jo, lite dramatik har det visst blivit i vår teatergrupp. En av grabbarna har ett gott öga till en av tjejerna, men hon är inte intresserad. Okej, det var ju knappast någon större dramatik i det, men det är det häftigaste som jag kan komma på just nu.
The Anni Show har börjat lugna ner sig. Trots att jag har varit vild och strulig i mina dar (dock inte strulig som i
"jag-byter-pojkvän-snabbare-än-strumpor-och-jag-älskade-dem-alla-efter-3-dagar"), men nu tycks mitt liv ha hittat en balans. Det är lite känslokaos ibland, men det är egentligen bara av naturliga skäl.
Så, nog med ursäktandet. Jag ska faktiskt plugga lite nu.
Så, just nu finns det alldeles för lite att berätta om, i varje fall om mitt liv. Därför bör jag kanske frossa i detaljer om andras händelserika vardag. Av den anledningen så satt jag och bläddrade igenom lite folk på bilddagboken. Det är verkligen en av de bästa ställerna som finns om man vill ha en snabb uppdatering om folks liv. Människor hänger hutlöst ut sig själv och andra, sökandes efter uppmärksamhet. Gärna är bilderna kommenterade med en fras på skolengelska. Det mest underbara är ändå att nästan alla gör det, även jag. (okej, inte skolfrasengelskan). Fast jag kan erkänna att jag inte har bilder på min halvnakna kropp eller putmunsläppar, utan helt enkelt uppdateringar från veckans aktiviteter. Så, anyway, det var verkligen inte det jag ville säga.
Jag ska komma till min fina poäng nu, jag kan inte hjälpa att jag bara vill stirra mig blind på bilder från alla de människor som jag egentligen inte tycker om. jag måste vältra mig i deras liv, deras dåliga stavning, deras kassa humor och deras dåligt upplösta bilder. Jag suckar trött över deras egobilder och ler malligt över att jag vet att man inte särskriver vitlökssås. Men okej, vad ger det mig egentligen? Verkligen ingenting. Oftast är jag surmulen när jag klickar ner sidan, herrejesus, människorna verkar ju ha mycket mer liv än mig.
Okej, fine om människor jag inte tycker om. Vad händer med alla de människor som jag gillar då? Jo, lite dramatik har det visst blivit i vår teatergrupp. En av grabbarna har ett gott öga till en av tjejerna, men hon är inte intresserad. Okej, det var ju knappast någon större dramatik i det, men det är det häftigaste som jag kan komma på just nu.
The Anni Show har börjat lugna ner sig. Trots att jag har varit vild och strulig i mina dar (dock inte strulig som i
"jag-byter-pojkvän-snabbare-än-strumpor-och-jag-älskade-dem-alla-efter-3-dagar"), men nu tycks mitt liv ha hittat en balans. Det är lite känslokaos ibland, men det är egentligen bara av naturliga skäl.
Så, nog med ursäktandet. Jag ska faktiskt plugga lite nu.
Kommentarer
Postat av: Elisabet
hahaha stört skönt... hoppas du finner energi nu till pluggandet :D
Ha det bäst
Postat av: Josefine
Vilken bra blogg du skriver, verkligen skitbra!
Trackback
