Stinky

Jag vill borja med att saga att allt ar toppen! Jag har sluppit halsont, magont eller andra dumma akommor. Jag har aven kommit ihag att ta malariatabletterna. Det har varit lite trakigt vader har, men nu borjar vi fa tillbaka solen och snart aven varmen. Det har gatt en vecka sedan jag landade nu, helt knappt. Det kanns som att jag landade igar och samtidigt som att jag aldrig gjort annat an att vara har med aporna och alla de andra.

Igar regnade det och vara stackars apor fros och ville inte komma ut och ata. Vi fick ga in till dem och mata dem for hand, for annars fick de inte i sig nagot. Trots att jag blev jatteblot och kall sa var det fantastiskt att fa vara sa nara. Jag tror faktiskt att jag skulle vilja atervanda hit nagon dag, vi har det sa himla mysigt. Igar akte tva volontarer hem och vi var gratfardiga allihop, man kommer varandra valdigt nara har. Vi spenderar ju hela dagarna ihop, lagar mat tillsammans, ser pa film eller laser.

I tisdags tittade vi pa Holy Grail ihop, efter maten. Vi fick flytta alla mobler inne i k;ket sa att vi fick plats allihop. Vi hade bara en liten barbar dator att titta pa, men det gick finfint. Dagen efter sa akte vi in till Polokwane och gick pa bio, fast vi fick dela upp oss i tva omgangar, sa vi intelamnade stallet obevakat. Vi tittade pa A Chrismas Carol, den var ganska sot oh ganska otack. Atyt ga pa bio har kostar 27 rand, dvs 25 kr. Billigare an att hyra film!

Vi har fatt ytterligare en ankfamilj, sa nu ar det fullt krig ute i var tradgard, haha. Vi vaknar varje dag av att ankmammorna gralar.

Skrev precis ett langt inlagg men det forsvann. Ska darfor i korta drag beratta om min resa hittills.

Flyget gick bra, i London hittade jag fler svenskar som skulle till Sydafrika, sa jag fick sallskap av dem under vantan pa flygplatsen. Vi satt oh at, pratade och skiljdes nar vi kommit till ratt gate. Sjalva flygresan var ingen hojdare. Jag hade svart att somna och de visade samma film flera ganger. Tillsist sa fick jag lite somn i varje fall.

Nar jag landade i Jo'burg sa var det gaaalet varmt. Efter att ha gatt igenom passkontrollen sa kom en av volontarerna, Steve och motte mig. Vi tog bilen till pretoria, som ar det nya omradet. De hoppas pa att kunna flytta dit till jul. Steve berattade om IPR och Sydafrika under bilfarden. Vi hamtade upp en annan volontar, Gill i Pretoria och sedan fortsatte vi till Polokwane.

Val i Polokwane fick jag traffa de andra volontarerna, halsa pa aporna och halla i en liten babyapa som somnade i mitt kna. Helt ofattbart. Pa kvallen akte vi in till Polokwane och at och drack ol. Senare akte vi vidare till en annan pub. Har i Sydafrika finns en helt anan mentalitet, som jag snabbt fick kanna pa. Men det ar som de sager. T.I.A - This is Africa. Sadant som folk skulle fofaras over hemma hor till det vanliga har.

Sondag och mandag agnades at till att lara mig de olika sysslorna. det ar mycket att ta in, men det mesta ar valdigt kul. Jag har matat och klappat apor, forberett deras mat, diskat och haft jour, dar man tittar till vissa av aporna som behover sxtra tillsyn. Pa kvallarna ater vi middag ihop, pratar och laser. Det ar himla mysigt. Devie och Steve ar longtermvolunteers och ar lite som mamma och pappa for oss, de ar ett medelalders par fran England. Steve ar en bullrig och rolig man som garna skojar med oss och retas. Debbie ar mysig och pysslar i koket. Helt underbart.

Idag har jag och Melinda, fran Ungern, akt in till Polokwane for att shoppa och ta det lugnt pa var lediga dag. Forhoppningsvis sa ska vi aka till Krugerparken nasta vecka. Vi ska prata med Malin (som ar en man, namnet uttalas meelin) som brukar kora oss nar vi ska nagongstans. Han var tydligen duktig om man ville ha en rundtur dar.

Hoppas allt ar bra hemma, jag vet inte nar jag kan skriva igen.

Idag ör det Fredag den 13:e. De flesta tror inte på gammalt skrock längre, men ändå blir folk lite mer försiktiga. Trots att jag ser mig själv som en ganska rationell människa så kan jag inte hjälpa att bli lite, lite orolig över att jag har valt att flyga över halva världen just Fredag den trettonde. Jättebra. Nåja, det ska väl lösa sig. Idag försöker jag att vara lite mer positiv, det här kanske blir hur bra som helst.

Nu ska jag äta gröt, det är bra har jag hört. Förhoppningsvis så är jag mätt och glad undertiden som jag vimsar runt på flygplatsen. Har jag tid över kan jag sitta och ta en kaffe och en macka, men det är inget jag räknar med.

Så, nu är det countdown på riktigt! Det återstår ca 20 timmar, sedan är det bye bye Sweden för ett tag. Helknasigt. Jag håller på att få kalla fötter, det måste erkännas. Har inte riktigt fattat att jag ska åka iväg. Imorgon. Själv. Jisses. Det är lite underligt, när något man längtat efter tillsist inträffar. Galet.

Nu ska jag njuta av en kväll med min syster och vila upp mig, imorgon blir det resa. Helknäppt.

På något underligt vis så har jag lyckats att beta av ALLA punkter på min lista. Trotsade min ekonomi och köpte tre böcker att ha med mig, förutom de två som jag redan har tjuvstartat med. En av de nya böckerna verkar bli en riktig höjdare, det är Bob Hanssons roman; Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker. En sådan titel kan inte slå fel. Jag ska givetvis berätta om den var något att hänga i granen, den verkar i varje fall lovande efter att jag har läst första sidan. Stor text och lätt språk, perfekt för en trött resenär.

Nu ska jag snart slänga mig i sängen, imorgon blir det tidigt. Ska sätta mig i bilen vid halv sju, sova i tre timmar och sedan kliva av i Göteborg. Efter det väntar en dag i systerysters sällskap. Hon ska visa mig spårvagnar och bussar, lite förberedelser inför fredag. Eftersom jag är en obotlig klant så lär jag ändå ta fel när det väl gäller, tänker därför försöka att vara ute i god tid (har aldrig hänt så det lär väl också gå åt helvete.)

Har övervägt att skaffa en användare på resdagboken för att kunna uppdatera endast reserelaterade saker. Vi får se hur det blir. Vill man fortsätta att läsa mitt meningslösa dravel så går det bra att fortsätta att klicka in här, vi får se hur mycket jag kan uppdatera. Annars så går det fint att kika på annipann på resdagboken.



Puss

Jag tänker tjuvstarta mitt volontärjobbande genom att slå ett slag för att bli bli djurfadder. WWF har för tillfället några kampanjer där man kan bli fadder till bl.a. orangutanger eller schimpanser (djungelfadder kallas det senare). Givetvis tycker jag att alla bums borde avsätta hundra pix per månad och stötta dessa underbara djur. Tänk hur mycket tråkigare världen skulle bli utan dessa spännande vareslser. Vi kan lära oss så himla mycket av dem, både i det vilda och inom beteendeforskningen. Klicka genast in på http://www.wwf.se/insamlingsportal/show.php?id=1192949&ada_id=WWF2009
eller http://www.wwf.se/insamlingsportal/show.php?id=1243792&ada_id=1413_24536

Puss!

Så, nu har humöret lignat sig lite. Vaccination och växla pengar är avbockat från listan. Nu återstår det bara packning, packning och massa städande. Är fortfarande inte så peppad, men förhoppningsvis så vaknar väl förväntningarna under dagen. En kaksmet står redo i kylskåpet och väntar på att bli gräddad, utifall orken skulle sina. Man måste vara förberedd, mina vänner.

Nu ska jag ner och kika på om min tvätt är färdig, så att jag slipper packa ner plaskvåta kläder.

Nu börjar klockan att ticka ner. Imorgon ska jag befinna mig i Göteborg vid den här tiden. Det innebär att jag har en förbannat massa saker att ordna idag:
1. Städa, varför ser det alltid förjävligt ut när man packar?
2. Packa färdigt. Vad har jag glömt?
3. Vaccinera mig. Sista omgången. High five!
4. Växla in lite pengar.
5. Bita ner naglarna.
6. Bända loss mina tummar från röven och kolla igenom all packning en sista gång.
7. Egentligen köpa lite böcker att läsa, men jag är så fattig så jag hoppar över det.
8. Ladda över alla bilder på datorn, radera från minneskortet + ladda kamerans batterier.

Idag har jag ingen lust med långa listor. Jag vill åka rullskridskor och dega i soffan. Som om det kommer att finnas tid för det. Buhu.

Igår köpte jag världens bästa grej: RULLSKRIDSKOR! Glad och töntig brud hela dagen.

Nu har jag nästan packat färdigt (inte). Har ingen aning om vad jag ska ta med mig, förhoppningsvis löser det sig. Jag kan helt oväntat få en snilleblixt och räkna ut exakt vad som behövs till min resa. Oddsen är låga men under sker fortfarande. Det börjar att närma sig avfärd, mycket underligt.

Igår var jag en runda på stan med Frida, köpte himla mycket bra saker. Ska visa upp mitt senaste och mest älskade fynd. Jag är helt enkelt förälskad. Tyvärr hinner jag inte ladda upp en bild nu, har lite brådis. Ska möta Millan nere på stan och köpa solkräm, alvedon, vax och annat tjejigt och nyttigt.

Puss

Nu är jag inte sur längre. Däremot så är jag lite fundersam. Jag är grymt sugen på att fota, men det känns så ohyggligt bökigt att börja greja med det. Är ju lite omständigt, i varje fall om jag ska göra som jag har tänkt. Är därför i valet och kavlet om jag ska skita i att det är jobbigt och göra det nu eller vara lat och vänta tills imorgon.

Under tiden som jag tänker ska jag bjuda på en skitgammal bild. Varför? Jag har faktiskt ingen jävla aning.

Ikväll känner jag mig ganska sur. Trött, irriterad och lättretad. Utöver det så har jag en kakjävel i ugnen som jag måste passa, så jag får springa mellan köket och datorn annars bränner väl kakhelvetet fast och spisen tar eld. Typisk dålig avslutning på en söndag. Nåja, det blir kanske värt mödan. Förhoppningsvis så är ju kakan god, men man ska aldrig vara säker. Saker och ting har gått snett förr.

Idag är jag sjukt trött på massor av saker. Egentligen så borde jag ta mig i kragen och rensa ut min vänlista på facebook. Jag har tänkt att behålla alla utom de som är nyfikna och elaka - och speciellt de som kombinerar bägge dessa egenskaper. Jag är så jävla trött på att folk ska lägga sig i och prata. Jag tänker inte förse dem med mer informtion om mitt liv än nödvändigt, därför ska de kickas ut från vänlistan. Allvarligt talat, jag fattar verkligen inte varför det ska vara så himla roligt att prata om andra människor? Har folk för lite action i sina egna liv? Är de så jävla tråkiga så att de måste fylla sina samtal med skvaller om alla andra? Jag fattar inte. Jag tycker inte om alla människor, men det betyder inte att jag pratar om dessa. För fan, jag har nog med att sköta mitt eget liv, jag orkar varken höra på eller prata om alla andra och deras skandaler. Så, snälla, rara världen; SKIT I MITT PRIVATLIV! Jag delar bara med mig av de delar som jag vill och det är inte alla som får veta privata saker om mig. Det finns väldigt mycket som jag inte är ett dugg intresserad av att dela med mig av till människor. Så, ta inte illa upp om du inte vet allt som händer i mitt liv - jag tycker nämligen om att hålla vissa saker för mig själv.

Sen blir jag så trött på att bli förminskad och klappad på huvudet. Folk tycks tro att jag är en idiot och helt okapabel till att klara mig själv. Till alla dem vill jag bara säga; Tack, jag klarar mig jävligt bra och är förresten förbannat smart men jag behöver inte glänsa och bevisa det i tid och otid. Jag har ingen lust att sätta mig på höga hästar, skryta, briljera eller rätta. Skit i om jag har roligt, bjuder på mig själv och beter mig barnsligt. Jag gör det med glimten i ögat. Tyvärr ska det alltid komm människor som ska låta så himla säkra på sig själva, som det inte går att diskutera med, som ska berätta hur allt egentligen fungerar. Jag blir så jävla trött. Kan man inte hålla munnen stängd någon gång? Varför ska man få andra att känna sig dumma? Ja, skit i om jag råkar säga fel eller gissa fel, man behöver inte alltid visa att man är bättre och smartare. För det är nog fan inte fallet i de flesta fall.

Ja, egentligen ville jag bara säga att jag är jävligt arg. Mest på mitt exkex. Ja, jag borde skita i honom. Jag vet att alla tycker det, men sensmoralen i hela det här inlägget har ju varit att jag vill att folk ska skita i att berätta för mig vad jag ska göra. Så därför tänker jag fortsätta att vara en jubelidiot och umgås med honom. Fast inte just nu, för just nu är han trög.

Bara för det så lägger jag upp en bild där jag har på mig glasögonen som han hatar.

Hallå, vad är det som händer? Sist jag kollade så var det flera veckor kvar men nu så kan jag räkna dagarna på ena handen! Sista jobbdagen är över, nu återstår det bara några dagars väntan och sedan blir jag tvungen att bekänna färg. Kommer att vara skitskraj, men förhoppningsvis blir det ett förbannat häftigt äventyr! Det känns ändå bra att veta att här hemma finns det så mycket underbart att återvända till. Familj, vänner och drömmar. Kärleken har tagit snipp, snapp, slut. Typ. Det står på standby i varje fall, det passar ju inte in i livet precis nu. Jag får plocka upp de lösa trådarna när jag återvänder hem.

Det är lite lustigt, idag förstod jag för första gången att jag faktiskt ska åka. Jag ska sätta mig, helt jävla själv, på ett plan och dra söderut. Efter förbannat massa timmar ska jag kliva av och mötas av en skylt med mitt namn och några främmande människor. Jag hoppas lite att jag inte kommer att vara den enda nykomlingen, känns alltid bättre om det är fler som sitter i samma båt. Är lite rädd för att de andra ska vara så tajta. Eller om de är torrbollar. Eller.. om det knappt är några där. Ja, det kan bli hur mycket knasigt som helst. Eller så blir det helt underbart. Om en vecka vet jag. Några dagar senare får ni också veta...

Tårtan blev uppäten, så jag oroade mig helt i onödan. Nu ska jag snart nana, har sista arbetsdagen imorgon. Det är en smula vemodigt, måste jag säga. Kommer lipa ögonen ur mig när jag ska krama kidsen hejdå. Blödiga, töntiga människa.

Så, snart ska jag dra iväg och jobba. Idag blir det tårta och kaffe, det är ju sista vardagen innan jag slutar. Känns lite underligt, men samtidigt himla gött. Kommer visserligen att vara tillbaka på jobbet lagom till jul, min vana trogen. Under förmiddagen har jag letat runt efter en tårta utan nötter, alla ska ju kunna vara med och fika. Det enda som konditoriet hade att erbjuda var rysk banantårta. Jag nickade och tog den, men ångrar mig. Den ser väldigt äclig ut. Jag gillar inte banantårta. Tror jag. Pinsamt att komma med en äcklig tårta lagom till sista dagen. Mycket dumt.

Så, om ett par timmar så påbörjas sista arbetshelgen. Jag har egentligen ingen vidare ork och utanför fönstret så är det grått och trist. Vädret säger åt mig att inte sticka ut min näsa, men jag måste givetvis trotsa vädergudarna. Härligt.

Igår var en produktiv dag. Den inleddes med att vakna och umgås med Frida, få blodtrycksfall och bli sängliggande i ca 2 timmar. När jag hade piggnat till så kom Fia och vi åkte för att köpa ny optik till min kamera. Därefter var det lunch på stan, handla mer och sedan gå hem. Dagens glädjeämnen var helt klart min nya optik och min julkasse från bodyshop. Jag är ytlig, materialist och sjukt lycklig.

Resten av dagen gick åt till att fika, handla ännu mer, åka till in mormor och äta, dra till Fia för att umgås med henne och Suss, ta mig hem och sedan stupa ner i sängen. En himla bra dag, om jag får säga det själv. Att återse Suss var ta mig tusan helt underbart! Jag ska räkna ner dagarna tills hon kommer hem på besök nästa gång.

Nej, här hinner inte jag sitta. Det ska fixas fika och grejs till jobbet.

Puss

Eftersom jag förmodligen inte kommer att somna i vettig tid ikväll så blir det funderande, musiklyssnande och drömmande.
Kvällens låt är: I Gotta Feeling med B.E.P
Kvällen önskan: Att vara 17 år, singel, kärlekskrank, full på blaskvin och ovetande om livets svårigheter och hur förrädisk förälskelse kan vara. Övertygad om att man visste vad kärlek var och alldeles för vild för att kunna tämjas av krav eller karlar. Ja, det är ta mig fan en mentalitet som jag önskar mig just nu. Jag har blivit mesig och gammal.
Kvällens vill-ha: Kaffe, öl eller en rökigig bar.
Kvällens dåliga samvete: Missad sömn och dåligt engagemang.
Kvällens stress: Dubbelbokade dagar.
Kvällens huvudbry: Frihet eller förälskelse? Man kanske skulle släppa taget? Eller så borde man släppa tanken på att få bete sig barnsligt och oansvarigt.
Kvällens borde göra: Hämta den större resväskan.
Kvällens gör: Är hungrig och dryg. Lyssnar på samma låt tusen gånger. Överväger att sätta mig på trappen och ta en drink i min ensamhet.
Kvällens irritation: Att jag förmodligen inte har något att blanda drink med. Samt att jag inte har något att njuta till drinken då jag sitter ute på trappen.
Kvällens sista ord:
Puss!

Eftersom jag inte kan sova den här natten heller så tänkte jag dela med mig av fler bilder på min maskeradlördag. Eftersom jag är obotlig egoist så blir det givetvis många motiv på damen själv. Det är överskattat att vara ödmjuk. Mina damer och herrar, möt Alice in Horrorland med vänner:









Puss

Det finns vissa saker som jag är totalt urusel på. En av dessa saker är att stå upp för mig själv, vilket vore ganska bra att lära sig någon gång i livet. En annan är att planera. Eller snarare att få saker att fungera bra till min planering. Rabiesvaccinering imorgon, trodde att det var vid 12 men visade sig vara kl 13. Lite dumt med tanke på att jag ska flytta min häck neråt blekinge samma dag. Får fundera på att ta vaccineringen på torsdag, mend et känns lite dumt eftersom jag har en spruta kvar som jag måste ta på onsdag nästa vecka. Himla dumt planerat.

Andra saker lyckas också krocka med mina planer. När jag äntligen har tagit mig i kragen och beslutat mig för att dra iväg så inträffar en hel hop med saker. De flesta ganska trevliga, men ack så stick i stäv med det jag har tänkt. Jag har inte tid att bli för fäst vid arbetet, lära känna massa nya männsikor eller gå och se sjukligt bra musikaler/föreställningar. Eftersom min tajming är förbannat kass så inträffar alltid dessa, annars härliga fenomen, när jag har annat för mig. Jag anar att min Mr. Right kommer att dyka upp lagom tills jag glider ner för altaret på väg att gifta mig mer Herr näst bäst.

Jag mste säga att det känns lite dumt att vara skittrött hela dagen och sedan bli pigg när man ska sova. Just nu känns det som om jag skulle kunna vara vaken hela natten och ändå pipa iväg till arbetet, pigg som en mört. Nu vet jag att så inte är fallet, så fort klockan kommer att närma sig morgon så kommer jag att vara trött, oavsett om jag sovit hela natten eller ej. Vansinnigt dumt, eftersom min ordentliga sida talar om för mig att jag ska gå och tvinga mig själv till att somna. Min oansvariga, barnsliga sida anser att en påse ostbågar, en dålig film och en kopp kaffe känns som ett hippare alternativ. Eftersom de glada tonåren är förbi sedan länge så får man inte välja alternativ 2 längre. Jag är förpassad till duktighetsalternativen för resten av mitt liv. Tråkigt nog så stannade min hjärna på "arton år och skitparty gymnaisebrutta" så jag har inte riktigt fattat de sociala spelreglerna och väljer ibland fel alternativ. Det hade kunnat vara jättenajs om man inte helt plötsligt hade fått stå för en hel rad konsekvenser som man slapp förr. Var man ung och naiv så kunde man alltid skylla på det, nu ska jag helt plötsligt skylla mig själv. Förbannat tråkigt, det är ju helt meningslöst att bli äldre än nitton. Jag ska genast gå till en pantbank och lämna in ett antal år av mitt liv, i pant vill jag ha ansvarsfrihet och snygga tuttar.

Imorgon är det möte och arbete, när jag är färdigjobbad så blir det en sväng förbi Jessica och senare på kvällen så ska jag ta tag i alla måsten som hopat sig. Att förneka dem fungerar nog inte längre, surt nog.

Sömnlösheten gör mig kreativ om inte annat. Här är en bild från helgens maskeradoutfit.

Idag började jag att känna mig lite krasslig på jobbet, trött och lite seg. Jag vet inte om det är några biverkningar av tabletterna eller om det är resultatet av en intensiv helg. Det kan också vara så att jag drabbats av hösttrötthet. Oavsett vilket så förvärrades det hela när jag kom hem, kall och gnällig. Ingen feber, men ont i kropp och feberkänsla. Efter att ha bäddat ner mig själv och vilat upp mig (dagens andra planer fick skjutas åt sidan till förmån av kurering) samt knaprat morötter och annat nyttigt och onyttigt kraffs så lyckades jag piggna till. Nu känner jag mig frisk och kry, så förhoppningsvis var det bara något högst tillfälligt. Tabletterna kunde ju resultera i sömnighet och sömnlöshet. Vaknar ju lite till och från på nätterna, sover länge men är ändå trött. Med lite tur så rätar det ut sig när kroppen har vant sig. Jag har i varje fall sluppit värre biverkningar, än så länge. Peppar, peppar...

Nu är det snart nattinatti för mig, sitter och lyssnar på smöriga musikallåtar, myser i varma kläder och ser fram emot veckans planer. Ja, vissa planer i varje fall.

Så, nu är det dagen efter en förbannat trvlig fest och dagen innan sista arbetsveckan drar igång. Galet och ganska härligt. Gårdagen var himla party och himla mysig. Åkte upp till Stockholm i fredags, gick på bio och tjurade över att jag inte köpt popcorn till filmen. Var ändå förbannat nöjd och glad. Såg på zombieland och var övertygad om att jag skulle kissa på mig av rädsla. Dock så var det bara den första kvarten som var full med överraskningsmoment, därefter blev den bara väldigt rolig. Eller så var det sällskapet och humöret som gjorde filmen bra, jag vet inte och jag bryr mig inte.

Lördagen, dvs gårdagen, spenderades på bästa tänkbara vis; skoshopping i huvudstaden, stressa till tåget, åka hem, byta om och dra på maskerad. Jag lallade runt i min hemgjorda dräkt och var happy brud. Det blev en sen kväll och jag stupade i säng vid 3-tiden tillsammans med mina sängkamrater för kvällen; Josse och Frida.

Idag har jag fikat med brudarna, städat, gnällt, slötittat på matlagningsprogram, väntat på att Millan ska komma hem och haft huvudbry. En ganska bra söndag ändå. (Schysst att Millan ringer och berättar att hon är på väg hem samtidigt som jag skrev att jag väntar på henne... hoho.. spooooky)

Nej, nu blir det nervösäta och räkna ner. Imorgon ska jag packa om min väska hundrafemtio gånger.

Puss