Stinky

Så, nu är jag singel igen.. underligt. Var väldigt länge sedan.. 4 år, för att vara exakt. Har ju bara bytt pojkvänner men inte civilstatus. Fast, livet känns väldigt spännande nu. Är väldigt nöjd. Tycker att framtiden är himla frestande och ser fram emot varje ny dag. Ola och jag är vänner, vilket känns superb. ingen anledning till att sura bra för att känslor svalnar. han är ju ändå min soulmate, after all.

Petra: dina ord värmer och jag är himla sugen på att ses i slutet av maj!! Ska snart upp till göteborg och hälsa på syster med sambo. Sambos lillebror ska upp med, kommer att bli spännande.Så Petra, har du vägarna förbi gbg så måste vi fika. ;)

Senaste veckorna har varit hektiska, jag har försökt att sysselsätta mig varje vaken minut. Det har fungerat förvånandsvärt bra, man tänker så lite på tråkigheter då. Har faktiskt mått helt fantastiskt, bättre än på mycket länge. Kanske är det ett tecken på att livet är bra, att jag ska blicka framåt. Trots det så ser jag mig över axeln, funderar, suckar, längtar. Det är för sent för att vända sig och ångra, jag vet det. Jag har tvekat lite, men ändå kört stenhårt framåt. Ångat på och valt att fösa undan alla obehagliga tankar, livet är ju så JÄVLA bra. Fast plötsligt så springer tiden ikapp, man sitter där och undrar vad som har hänt. Imorgon så ska jag ner till lägenheten, plocka ihop saker som inte längre tillhör mitt liv, sådant som förut var självklart. Sådana saker om jag knappt visste om de tillhörde någon annans liv eller om de var mitt. Som snart ska ut, som eventuellt ska överlämnas imorgon. 

Imorgon.. Det borde inte vara så stort, insikten har funnits ett tag, valet är redan gjort. Ändå.. Tänk, jag vet inte alls vad morgondagen kan föra med sig. Jag har peppat upp mig, tänkt att det är det bästa, mitt bästa. Jag ska bli fri, ska ta mina vacklande steg, roa mig, vara egensinnig och hitta tillbaka till den jag är, på riktigt. Fast ändå kommer jag tappa något imorgon, något stort, något varmt och något vackert. Något som förgyllt mitt liv under 1½ år, som varit min trygghet, min sorg och min kärlek. Steget ska tas, avskedet ska komma. Vi har dragit ut på det, för vem skull? Min? Jag bad om det, förnedrande nog. Nästan tiggde. Jag visste inte att min självkänsla var så körd i botten. Så, det var väl för min skull. Samtidigt så känns det som att ingen var redo, att det var för oss bägge. Ett stort och skrämmande steg, man måste förbereda sig. Göra sig lite illa, älta, undra, ilskna till och sedan hoppa. Det måste göra ont, det måste svida. 

Jag vet inte om det blir imorgon. Kanske skickades mitt meddelande för sent, internet är visserligen bra men man vet aldrig när saker når fram. Jag vill och våndas. Att ta tjuren vid hornen, det borde vara det bästa. Varför vill man då gömma sig, glömma och skjuta upp? Kanske för att kärleken är så vidunderligt stor. Man förstår ingenting, inte ens när den börjar att rinna mellan ens fingrar. Det är svårt att lägga bort och kasta undan, men att krampaktigt hålla fast är så tärande så att jag undrar om det kommer att äta upp mig. För trots all vårenergi så ser jag på mig, mitt ansikte, min kropp och mina ögon. Allt rinner ifrån mig, det finns ngen ork kvar. Jag är trött. Ögonen är trötta och kroppen magrar. Känns som att den magrat av under dessa veckor, jag vet att så inte är fallen, men det är som att det inte synts innan. 

Jag vill bara få tillbaka min ork, min riktiga inre ork. Så kan jag, tillsammans med min vårenergi, bli harmonisk men full av sprudlande liv. För att få den tillbaka så måste jag punktera mig själv, tömma mina tårkanaler och falla. Låt det ske imorgon, så kan jag börja att sätta ihop mina bitar igen, för jag orkar inte vänta längre. Man vill skjuta upp det svåra och sorgen men man vill kunna börja med bearbetningen.

Natti 

Nu blir det till att gå och lägga sig, helgen kommer att bestå av arbete, arbete, arbete. Lika bra att sova ut ordentligt. Har en del att uträtta imorgon innan jobbet också, så jag ska nog upp ganska tidigt.

Natti!

Idag sov jag hysteriskt länge, klev upp 13.30 och var bitter, jag avskyr att sova bort dagarna. Nåja, det blev frukost, påklädning, fixande oh sedan ut till stan. Mötte Fia, Sussi, Jonna och Petra för lite snack, skratt och sedan glass. Mycket trevligt, jag gillar sällskap och sol. Sprang hem, pysslade med ett arbete till en distanskurs och sedan iväg för att handla.

Har precis ätit och nu måste springa iväg till min träning.

Sooo long.

p.s. varför har jag lite fjärilar i magen... ?

Som de så fint sjunger i queen-låten "don't stop me now": "Tonight I'm gonna have myself a real good time"

Nu ska jag börja om på ny kula och börja att uppskatta livet som det ser ut just nu. Egentligen så har jag det väldigt bra, förlorar man något så kommer man snart att vinna något nytt. Jag älskar Ola och önskar inte honom någon olycka, men just nu kan vi inte dela väg genom livet. Att vara vänner blir en utmaning och kommer att dröja ett tag, men det betyder inte att jag nte bryr mig väldigt mycket om honom. Han har ju fortfarande samma plats i mitt hjärta, men just nu behöver vi vara själva och leva våra egna liv ett tag.

Ikväll ska jag på konferens på jobbet och därefter hemmåt och se om man ska möta upp eldvännerna. Kanske en runda på krogen, vem vet? Livet är ju fyllt av möjligheter.

Trampolin, trapets och träningsvärk. Jag älskar dem alla tre.

Cirkusträningen är slut för den här terminen, men eventuellt ska jag åka iväg 5 dagar i sommar och träna med, ska se om jag får ledigt från jobbet. Vore trevligt med några dagar i varje fall. Jag är så HIMLA sugen på att få träna mer. Känns helt tomt att inte få åka till lokalen och börja att hänga och klänga. Det är ju verkligen veckans höjdpunkt. Visserligen så var det ganska dumt att träna igår, nacken är absolut inte glad. Men i ärlighetens namn så skiter jag i vilket, det är lätt värt det!

Ska till jobbet snart, blir 5 timmars arbete och sedan ska jag hem, byta om och sticka till eldträningen. Ja, inte illa alltså. Känns härligt att ha fullt upp hela tiden.

Händelserik vecka. Lite tråkig avrundning, fick magkatarr igår. Insåg att alkohol gärna förstör min hälsa, fick panikont i magen efter någon grogg. Ajabaja. Har lidit av denna obeskrivliga smärta hela dagen idag också. Man mår väl som man förtjänar, antar jag. Tur att jag har fått träna och känna mig hurtig. Synd bara att nacken fortfarande är stel och gör ont, efter viltolyckan.

Alltså, idag.. störd dag. Började bra. Var ute och gick i 45 min på morgonen. Härligt. Sov hos Millan så vi var ute och traskade. Stack till jobbet sedan. Jobade några timma roch sen märker vi att det brinner i gräset en bit från jobbet (20-30 m bort). Brandmän kom dit och släckte, jag spanade lite... Tänkte att de kanske var snygga, men de var för långt bort för att synas.

Blev hämtad vid 22-tiden och satt och gäspade i bilen hem, då BANG! Vi körde på ett vildsvin, slog upp på min sida och in i backspegeln. Änglavakt.

Jag kommer att vara lite frånvarande. Det är lite snurror på tråden, krångel och massa jobbigt. Privatlivet är skunk just nu. Men ja, det löser väl sig. Eller ja, det kommer nog inte att lösa sig, men man kommer över det. Lite tråkigt att se någon som man spenderat 1½ år glida undan. Det finns inte mycket att göra, men det är jobigt ändå. Tar det ändå ganska bra, men med tiden inser jag nog vad som hänt och kommer att krypa ihop i en liten boll och vara ledsen.

Efter mycket krabb, krångel och sedan lite äventyr i skogen så är jag tillbaka. Senaste veckorna har varit fyllda av underliga händelser, jobbiga situationer och konstiga beslut. Nu så sitter jag i varje fall i sängen i Småland, ska upp till jobbet imorgon och det mesta känns ganska så trevligt. Jag ska börja att köpa in nytt tyg, när lönen kommer. Det kommer att bli mycket sy och pyssel i vår, äntligen! Jag har längtat efter att få tid till det.

Igår kom jag hem efter några trevliga dagar i skogen. Jag hade ömsom underbart roligt och ömsom fruktansvärt jobbigt. Några kvällar så övervägde jag att åka hem, alternativt sätta mig långt ute i skogen och stirra i några timmar. För, när allt börjar att ordna upp sig i mitt liv, då ska det komma till lite nya mörka moln på min himmel. Jaha!?! Vad är rättvisan i det, egentligen? Jag vill protestera.

Jag borde vakna till, äta lite frukost, ta mig ut i solen, vagga runt en runda på stan och sådant. Ola fyllde år i helgen, jag ska eventuellt ner till honom för att fira hans födelsedag, vi får se hur det blir. 'Vi ska jobba imorgon, bägge två, så det kan bli lite tight.

Tack för allt fint som har skrivits! Härligt att ha lite stöd. Just nu är det väldigt mycket, så jag känner att jag inte har haft tid för mer än mig själv. Idag ska jag till gamla jobbet och skrapa ihop 4 timamrs arbete, kommer att kännas fint i slutet av månaden. När arbetstiden är slut så drar jag mig ner till Lund, måste ta in post, fixa med räkningar och sådant. Kommer förhoppningsvis att skriva en rad och läsa andras skriverier. Har inte hunnit tidigare.